När vi kom till Gotland för 16 år sedan, hyrde vi de första åren ett hus i Gnisvärd. Det var en bra tid, där trivdes vi fint. Vi bodde där i ungefär tre år, innan det var dags att skaffa något eget och vi märkte att vi nog blir kvar på ön.

Jag har många härliga minnen från huset, trädgården och livet där. En dröm jag kunde förverkliga i det huset var mitt eget bibliotek! Vi hade ett rum som vi kombinerade som matrum och bibliotek, där Bosse platsbyggde bokhyllor från golv till tak runt väggarna, och där samtliga våra böcker fick plats. Det var ett rum som jag kände lycka av att komma in i, men som samtidigt var starkt nysframkallande. Snacka om dammsamlande!

Nu för tiden samlar vi inte böcker på samma sätt som då, den fasen i livet är över. I dag har jag en mer osentimental inställning till böcker, och har inga problem med att göra mig av med en bok när den väl är läst. Men för många år sedan samlade vi gamla böcker, och det var bland annat biblioteket i Gnisvärd ett uttryck för.

Jag hittade en text jag skrev den 1 december 1999, som handlade om min stora kärlek till böcker i allmänhet, och gamla böcker i synnerhet. Tack och lov att jag har växt ur boksamlarstadiet, tänk annars hur mycket jag skulle ha samlat på mig vid det här laget, snart 20 år senare! Det en ska komma ihåg är att när det här skrevs var inte Internet i var persons ficka… Det ger faktiskt lite perspektiv! (Notera högtalaren som upptar en hel hyllmeter i bokhyllan… herregud.)

Så här skrev jag då:

Böckernas underbara värld

Varje år översköljs vi av information om och köpuppmaningar ur ”höstens bokflod”. Alltid lika frestad slickar jag mig lystet om munnen och förmår mig inte köpa någonting, just på grund av urvalet. Jag blir konfys, förvirrad och övermätt, och det resulterar i just detta – inget bokköp över huvud taget.

I februari är bokrean över oss, och jag drabbas av ungefär samma sak. Boklådornas mer och mindre glassiga broschyrer är lika kokböcker – man blir mätt bara av att titta i dem. Ibland börjar jag kryssa för vad jag vill ha, läser och kryssar från pärm till pärm och upptäcker när jag är klar att det tänkta inköpspriset uppgår till en halv månadslön. Prioritera går inte, varför jag oftast lägger ner även det projektet.

Men jag har funnit alternativet, det perfekta sättet att köpa böcker och dessutom få en unik inblick i delar av böckernas värld dit jag aldrig annars skulle hitta. Auktioner!

Vi började lite trevande, min man och jag, för några år sedan. På en av alla sommarauktioner som bjuds strosade vi omkring bara för att titta. Hittade några kartonger med böcker, dammiga, unkna gamla härliga böcker. När det var dags för försäljning av dessa, råkade vi vara kvar, och upptäckte att de inte fick några bud på första kartongen. Vi bjöd 20 kronor och fick den! Plötsligt stod jag där, med en övertung, bågnande fuktig kartong med okända bokryggar som glodde uppfordrande på mig. Uppmuntrade av framgången bjöd vi på ett par kartonger till, och vände strax hemåt med ett 50-tal böcker i baksätet på bilen. Priset var inte ens värt att nämna, så billigt var det.

Väl hemma, började jag mitt kärleksfulla arbete med att gå igenom dessa skatter. En del skräp finner man naturligtvis i en sådan kartong, men ack så mycket guld också! Boktitlar du aldrig hört talas om, författare som väcker nyfikenhet. Vackra böcker, förr bands de in så fint. Det är härligt bara att känna, lukta, vända och vrida och slutligen sortera.

Ett par somrar till gjorde vi om samma bravad, och något slags klimax nåddes väl förmodligen sistlidna sommar då vi på distans satsade 500 kronor och fick ungefär lika många böcker (vi befann oss på semesterresa, och hade ombud på auktionen). Till familjens förtret står de fortfarande i sina kartonger på vardagsrumsgolvet och förhindrar presumtiva läsare att nå fram till själva bokhyllan. Den räckte nämligen inte till och ännu, fyra månader senare, har vi liksom inte hunnit komplettera möblemanget…

Böcker är ju inte bara hyll- eller kartongvärmare, de ska ju otvivelaktigt läsas. Och det har jag börjat göra. Mellan varven plockar jag på måfå fram en bok ur denna min skattgömma. Öppnar den, ibland knakar det för den aldrig varit öppnad av sin förra ägare, ibland letar sig ett mindre dammoln upp till min nästa och dessa exkursioner brukar sluta i häftiga nysattacker. Ibland finner jag ett exlibrismärke i pärmen, och undrar vem hon eller han var som köpte, vårdade och läste den före mig. Och så sätter jag mig ner och låter mig svepas med.

Sedan jag tillät mig att försjunka i denna litteraturens okända vrå har jag fått chansen till så många nya bekantskaper så ni kan inte tro! Nya författare som lockar till mersmak, nya miljöer och världar. En sån befriande känsla att hitta guldkorn långt utanför den av förläggare utstakade litteraturmotorvägen! Gör som jag – ta en avstickare från stora vägen ut i bokskogen ibland, och våga plocka upp något som du aldrig har hört talas om, och där kanske pärmarna inte blänker och luktar gott längre, men där innehållet för dig långt bort och ger dig massor av nya bekantskaper, kunskap och aha-upplevelser!