Vi hade hund och katt på pensionat den veckan vi var i Skåne. I måndags hade vi kommunfullmäktige båda två hela långa dagen, vilket innebar att djuren fick vara kvar på panget till i måndags kväll. Det blev ett kärt återseende, från alla håll. Vi hade längtat mer än vi fattade, och både Shiva och Seved visade att de var glada att komma hem till sina revir och välbekanta trakter.

Seved visade sin uppskattning på ett mycket påtagligt sätt. Hela natten mer eller mindre. Han var superpigg, och tyckte inte alls vi skulle sova. Han vandrade omkring i huset nästan hela natten och jamade högljutt och klagande. Ibland kom han upp i min säng, petade på mig med en enstaka klo för att påkalla uppmärksamhet. När jag vaknade till och tittade upp, kråmade han sig på rygg för att jag skulle kela. Om inte det funkade, hoppade han ner på golvet och klättrade upp i panelgardinen helt intill min säng, bara för att jag skulle tvingas upp och plocka ner honom därifrån. Samtidigt spann han för fullt, den lille gynnaren!

Så där höll det på, största delen av natten.

I morse fortsatte han, som ni ser. På bilden sitter jag vid köksbordet med min frukostdrink, och försöker läsa tidningen. Hur bra tror ni det gick?

Men å, så go´ han är, den lille marodören!! (Och det vet han om!)