Jag läser gärna Eva Swedenmarks blogg, och härom dagen skrev hon om att hon upplever att bloggandet har avtagit en del, åtminstone hos sådana som hon har brukat följa. Jag har upplevt samma sak, och inte minst från det andra hållet – jag har själv haft ett lååångt uppehåll i mitt eget bloggande. Min blogg startades 2009, och då var det full rulle på mitt bloggande. Det fungerade som dagbok och kommunikation med omvärlden på samma gång. Jag som gillar att uttrycka mig i skrift fick utlopp för något jag inte visste behövde utlopp.

Sedan dess har andra saker tagit över allt mer. Facebook har jag visserligen varit med på sedan 2007, men det har ju växt och tagit ofantliga proportioner. Till det har Twitter, Instagram, Foursquare, Pinterest, LinkedIn och nu senast Swarm lagts till. Jag GILLAR ju allt sånt här, är vansinnigt nyfiken på sociala medier i allmänhet och en early adopter i många fall. Jag vill testa, testa. Och vilken tid det tar!

Bloggen är ett relativt sett långsamt och trögt medium, i jämförelse. Jag slänger gärna iväg en bild på Instagram när jag är på Coop och handlar, eller reflekterar lite snabbt via Twitter på något i min vardag. Sen har jag ju liksom avhandlat min dag, och inget finns kvar att skriva om på bloggen…

Men jag saknar ändå det längre och långsammare skrivandet samtidigt. För att inte tala om läsandet av andras boggar! Interaktionen. Resonerandet, precis som Eva också skriver om. Därför är jag tillbaka här. Därför ska jag – inte minst för min egen skull – försöka återerövra bloggandet som min huvudsakliga kanal.

Fast ni hittar mig också på Facebook, Twitter, LinkedIn, Instagram, Swarm, Google+… Leta efter Mariayogini bara, så finns jag där!