Det är vägen som är mödan värd

Hon skrev så, Karin Boye. 

Vi är nu på plats på Koh Samui efter lite möda och en smula besvär. Vi har haft förmånen att långresa några år nu, men har faktiskt sällan stött på problem. En gång kom vår väska några timmar efter oss, men förseningar och annat trassel har vi varit förskonade från. Därför är vi ovana, men försökte – och lyckades nog rätt bra – ta det hela med jämnmod. Varför hetsa upp sig, planet går inte fortare för det? Men det är klart – lite trötta blev vi till slut.

Det började redan i Visby, faktiskt. Vi har gjort till en trevlig vana att starta våra långsemestrar med övernattning på utmärkta Clarion Hotel Arlanda, därför flög vi redan kvällen innan avresa mot Bangkok. Visserligen skulle vi inte komma till Arlanda förrän framåt 20-tiden, men vi skulle ändå hinna med en god middag och en drink i skybaren. Tänkte vi. Till sakn hör att vi bor sisådär 15 minuters promenadväg till Visby Airport, men med resväskor och snöväder krävs ändå skjuts. Vi hade bokat en taxi i god tid innan planet skulle gå, en hel timme innan. Skönt med marginal när en kan.

När vi kom till flygplatsen hade inte incheckningen öppnat än. Och på screenen stod att flighten var försenad 45 min. Eh…? Antiklimax. Så småningom skulle vi inse att 45 minuter är lika med typ ingenting. Vi gick helt sonika och startade semestern i restaurangen med en öl och ett glas vin. Bra start! Så småningom drog vi oss tillbaka till avgångshallen, där screenen informerade att flighten var ytterligare 25 minuter försenad, totalt över en timme alltså. Och fortfarande ingen incheckning öppen. Nähä. Vi satte oss ner och väntade.

Efter en stund kom en personal och frågade om vi skulle med. What?? Vi förklarade att vi skulle till Arlanda med den försenade flighten. ”Jamen den incheckningen har stängt för länge sen,” deklarerade hon. What?? igen. Det visade sig att den varit öppen medan vi satt i restaurangen och startade semestern. Ingen information gick ut om att vi borde ha checkat in, och förklaringen lät inte vänta på sig: ”Vi kan inte skriva det på våra skärmar, för då försvinner informationen om förseningen”.

!!!

Visby Airport är en liten flygplats. Mycket liten. Det är inte många resenärer där samtidigt, särskilt inte kvällstid. Säger bara det. Information där borde vara rätt okomplicerad.

Nåväl, hon grejade biffen, öppnade incheckningen för oss så vi kunde komma med flighten. Humöret var fortfarande rätt gott, även om vi med näppe hann beställa mat innan restaurangen vi var på stängde och vi inte orkade ta någon drink i skybaren. Jo just det – de glömde också lägga upp på skärmen vid bagagebanden att Visbybagaget var där. Det var en slump att jag fick se min väska bland alla Östersunds-, Skellefteå- och Luleåväskor…

Dagen efter – den stora resedagen, det var nu det skulle bära iväg! – började med att vi efter frukost blev varse att flighten till Bangkok var sex timmar försenad. Shit! Vi som hade anslutningsflyg från Bangkok till Koh Samui bokat och klart, nu blev det lite jobbigt. Norwegian förklarade det hela med att de anlitat en annan operatör, och det plan vi skulle använda var försenat från Oakland. Jaha. Med lite assistans klarade jag av att boka om inrikesflyget i Thailand, sköt fram även det sex timmar. Av erfarenhet vet vi att procedurerna på flygplatsen i Bangkok kan ta lååång tid, därför hade vi marginal från början och ville fortsätta ha det. Sagt och gjort – 18:45 fick vi flyga i stället för 12:15 som var ursprungsplanen. Vi skulle komma fram i mörker i stället för på eftermiddagen, men ok då. Så kan det vara, bara att gilla läget. Vi hade bokar premiumbiljetter för att få bra stolar och gott om benutrymme, vilket gjorde att vi hade tillgång till en lounge att hänga i. Det var faktiskt riktigt skönt, lugnt och gratis kaffe, mackor, öl och vin. Vi lämnade den bara för att utnyttja de matvouchers som Norwegian också hade förärat oss med. Men ärligt talat blev det lite segt på slutet…

Till slut kom vi ändå iväg, och inget ont som inte har något gott med sig! Vi flög ju liksom på natten enligt vår tideräkning, så efter den obligatoriska måltiden ombord var det sovdags, alldeles naturligt. Detta i kombination med att vi kunde sittligga riktigt bekvämt gjorde att vi faktiskt sov på riktigt i flera timmar. Har aldrig hänt förut. Flygresan blev därför både bekväm och vilsam, och upplevdes förhållandevis kort.

Det gick smidigt på Bangkoks flygplats med passkontroll och väskhämtning samt incheckning, mycket tack vare att vi lärt oss hitta hyggligt. Efter att ha checkat in bagaget till Koh Samui letade vi upp en restaurang för att ta den första flaskan Chang – en högtidsstund! Efter första klunken – det kan ha varit den andra – fick jag ett SMS från Bangkok Airways att flighten var försenad med 45 minuter. Det låter inte mycket, men DESSA 45 minuter kändes förbannat trista i det läget. Det visade sig att det blev totalt mer än en timmes försening, och det var faktiskt drygt. Under tiden kommunicerade vi med hyresvärden och med den person som ordnat transfer för oss. Men allt ordnade sig så fint ändå.

21:30 ungefär kunde vi äntra tröskeln till vår bungalow som vi hyri fem veckor. Det var ungefär 8 timmar senare än vad som var planerat, men vi kom välbehållna fram och väskorna var med!

   
    
    
    
    
 

2 reaktioner till “Det är vägen som är mödan värd”

  1. Ja, kära nån, det låter som jag helst stannar hemma ett tag till. Ett enastående tålamod – och mod, verkar behövas.
    Men ha det nu så skööööönt! Det förtjänar du/ni.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.