Vi hade planer för idag. Tänkte vädret skulle få bestämma lite. Så blev det, har knappt gjort något, men ändå mycket och varit överallt… Här en sammanfattning:
Frukost på café. Spöregn.
Louvren. Hemska köer, beslutade oss efter moget övervägande för att skippa det. Bestämde oss för att istället åka till kyrkogården Cimitère du Père Lachaise.
Men först lite lunch och vin för att orka gå vidare. Spöregn.
Ombestämde oss därmed; det får bli Musée d’Oray, då är vi ändå inomhus.
Det är ju nära; vi går!
Spöregn och storm, ut- och invända paraplyer och plaskvåta jeans under den korta promenaden över Seine.
Museet var stängt.
Ok, ska vi i stället ändå åka till kyrkogården, eller ska vi kanske besöka det pampiga Nationalbiblioteket? Bestämde bibblan, tog RER (pendeltåget, typ) dit.
Biblioteket var stängt.
Vi tar metron. Behöver byta linje på vägen, men kommer inte ända fram till bytespunkten med metro utan får veta att det går buss istället. Hamnar i en grönskande park med kvittrande fåglar; ska vi verkligen ta metron, ska vi inte promenera i stället? Nej, det blev metro. Ska ju gå mycket sen, på kyrkogården.
Kommer upp ur metron, och tänker oss ett glas vin innan vi går in på kyrkogården. Sen äntligen!
Kyrkogården stängd. På grund av dåligt väder! Solen sken för fullt just då, och det hängde massor av folk utanför som hade samma tanke som vi.
Vi ger upp och åker hemåt, handlar lite portvin, ost och snacks till rummet. Pratar, myser och planerar en kväll i Montmartre. Vädret hade ju stabiliserat sig.
Hör plötsligt ett ljud – spöregn.
Hade ställt en 1,5-liters (guskelov) plastflaska sangria på vår franska balkong. Den föll ner på gatan med ett plask. Ingen fick den i huvudet, ingen reagerade ens.
Middag i grannskapet på grund av regnet, blev inget Montmartre.
Saras kort funkade inte att betala notan med. ”Too much shopping”, skojade expediten till Sara. Mitt kort funkade i stället. ”Mama pas shopping”, fortsatte hon skämta.
Samtal från banken till Sara: ditt kort är spärrat, någon har försökt få ut pengar på det!
Nu får vi leva på mig i stället. Kontanter får gälla, stor noja vid bankomaten.
Promenad till Louvren by night, maffigt.
Började regna, så klart.
Metro hem. Men inte hela vägen, så klart. Något hade hänt i metron, så vi fick gå resten av vägen hem (slutat regna).
I morgon är en annan dag. Så klart.
29 mars, 2016 kl. 00:20
Alltså…man vill inte säga det men man bara MÅSTE – ett inre tvång …Det finns inget dåligt väder ,det finns bara dåliga kläder ??????. Tur att ni har trevligt sällskap – av varandra ?
29 mars, 2016 kl. 08:03
Hm. Så brukar jag också säga. 🙂