I går kväll var jag på premiären av ”Cabaret”, i Gotlands MusikalKompanis tappning. Musikalkompaniet är en samling unga människor under ledning av producent/regissör/med mera Sofia Ahlin Schwanbom, som varje vår har satt upp en musikal i Visby. Det här var sjunde året i rad.

Cabaret behandlar en mörk tid i vår historia, och det är naturligtvis ingen slump att Sofia har valt den. Syftet är att påminna om det som hände, men också att påminna om att det kan hända igen, eftersom det var alldeles vanliga människor som du och jag som var där, då. Grupptryck, det djupt mänskliga, drömmar, visioner och förhoppningar är samma sak i dag som för 60-70 år sedan. Glitter, glam och glamour blandades med förtryck, hat, rädsla och gråhet.

Budskapet är otäckt aktuellt och sanslöst angeläget. Vi måste prata om de här mänskliga mekanismerna som alltid finns, och en sån här föreställning kan ge möjlighet till att väcka frågor och debatt.

Vilken föreställning! Vilka fantastiska ungdomar. Jag fällde en tår under tackapplåderna – allt för den starka känsla dessa härliga unga människor gav mig. Vilken samlad begåvning, och vilken ynnest att ha fått dela upplevelsen med dom.

Tack, Gotlands MusikalKompani!

(Min tanke var att lägga in en bild också, men jag har problem med bilderna på Blogger för tillfället. Fler som har det?)