För tre år sen – April 2018

Det här är ett nästan tre år gammalt blogginlägg, som jag hittade bland mina utkast. Antagligen har jag helt enkelt glömt att publicera det, det var ju skrivet i en tid då jag inte fungerade så jättebra. Men eftersom jag vill ha inlägget sparat på bloggen, publicerar jag det nu ändå.

April 2018 blev den andra månaden då jag arbetade 25%. Det gick si och så, lite upp och ner, men kanske lite framåt. Jag fortsatte på företagshälsovården där jag besökte såväl sjukgymnast som samtalsterapeut och läkare den här månaden, plus att vi hade ett rehabmöte tillsammans med jobbet. Jag blev väl omhändertagen, men brottades med känslorna som väcktes av att vara föremål för något. Rehabmötet fick mig att känna så – jag har aldrig varit rädd för de svåra eller besvärliga samtalen och situationerna, men då brukar jag vara i en annan position. I en stödjande, hjälpande, handledande position. Inte vara den det handlar om. Tufft, men nyttigt säkert.

På jobbet genomförde jag också en utbildning för föreningssekreterare under tre kvällar, jag ville prova om jag var redo och om de gamla takterna satt i. Svaret blir: både och. De gamla takterna satt i, men trots att det var kända marker och något jag behärskar och kan, så var det svårt. Förmodligen alldeles för tidigt att göra något sånt, men jag genomförde utbildningen och deltagarna var nöjda. Gott så. Men ytterligare utbildningar får nog vänta en tid.

April väcker till liv

Trots att vintern var seg och höll oss i ett järngrepp kom ju ändå våren, och det är alltid april som för med sig blåsippor, nyvaken natur och förväntan. April 2018 var inget undantag. På Hälsans stig i Visby började ramslöken spira generöst och vi började besöka stugan allt längre stunder med fika och befriade fötter.

Vi bytte bil, ville passa på att byta in vår trotjänare från 2011 medan den var värd något. Lite sorgligt att skiljas, den har fungerat bra och tjänat oss mer än väl, men konstigt nog började den småkrångla lite precis när vi bestämt oss… visst är det ofta så? Den ersattes av en likadan egentligen (Skoda Octavia), fast 2018 års modell. Det har hänt lite på teknikfronten på sju år kan en ju lugnt säga, så Bosse och jag fick prova oss fram både länge och väl för att förstå alla finesser. Frågan är om vi har gjort det till fullo än… Den nya bilen fick namnet Macahan…

I bostadsrättsföreningen där vi bor, har vi två städdagar per år, då vi går ”man ur huse´” för att putsa och piffa i och runt vårt hus. Vi är bara tolv lägenheter, men alla är mycket engagerade i vårt gemensamma boende. Alltid trevliga dagar, den här gången avslutades den med grillad korv och prat!

Eftertanke

Den 17 april var det ett år sedan min mormor gick bort. Jag bloggade om det då, det går att läsa här. Jag tänker ofta på mormor, hon är väldigt närvarande hos oss. Den här dagen tände vi också ett ljus och ägnade extra många ljusa tankar åt henne. Jag tog en promenad till vår närbelägna kyrkogård och tände ett ljus också. Det som kändes extra fint var att saint pauliorna precis börjat knoppas och blomma, dessa krukväxter som alltid funnits i mormors hem och som jag tog sticklingar av när vi röjde ur lägenheten efter att hon gått bort. Precis ett år senare hade dessa sticklingar blivit fullvuxna växter och gladde oss med de ljuvligaste blommor. En hälsning från mormor, tror jag.

En annan person både jag och Bosse tänkte extra på denna vår, var Lilian Edwards. En vän sen många år, en engagerad, intresserad, vänlig och glad människa och själ. En rutinoperation som gick snett, en tids sjukdom, och så plötsligt var hon borta. Vissa människor är det extra svårt att förstå att de inte finns längre. Hon lämnade ett tomrum, på riktigt.

Blandat smått och gott

Det hände trots allt mest bra saker även den här månaden. Vad sägs om ett hole-in-one? Jodå, minsann. Käre maken letade som en galning efter bollen på 17:e hålet, tills det gick upp för honom att den kanske låg i koppen… Det blev så uppmärksammat att han till och med hamnade i lokaltidningen!

Ett par virkalster som blev klara i april; en duk till bordet på landet och en dödskalleduk som var till Lotta.

Äntligen – efter flera års funderande – kom vi till skott och köpte tapeter till sovrummet!

Balkonghäng

April brukar också vara månaden då vi städar av balkongen och börjar hänga där igen. När vi kan låta balkongdörren stå på vid gavel dygnet runt och använda balkongen som vårt extra vardagsrum. Vi hänger där varje kväll och ibland också på dagarna, och en lördagkväll hängde Per och Lotta med oss där också. Att sitta vid bordet med lite gott att äta och dricka samtidigt som det går att följa solens nedgång, det går sannerligen inte av för hackor! Vi köpte också nya möbler till en hörna på balkongen som vi dittills inte riktigt kommit underfund med vad vi skulle göra med. Där är skönt att sitta med en bok, ett korsord eller ett handarbete. Så himla lyxigt vi har det, med vår balkong!

I slutet av april hade jag och Sara en inbokat helg tillsammans, då jag åkte upp till Stockholm för att umgås ett par dagar. Vi försöker få till några såna mor- och dottertillfällen ibland, vi gillar att umgås med varann och upptäcka saker. Den här gången besökte vi bland annat Prins Eugens Waldermarsudde, det har jag också bloggat om.

Äntligen kunde jag börja cykla igen! Den superlånga pausen berodde inte på dåligt väder eller årstid, utan snarare på att jag inte varit i skick på grund av yrsel och dålig ork. Men i april började orken återvända så sakta, och när vädret ljuvlade till sig så åkte pärlan fram. Och se, vilka bedårande vyer jag har när jag cyklar hemåt från stan!