Almedalsveckan är slut, och jag med den. Tror det är sista gången som jag kör in i semestern i 180 knyck, faktiskt. Nästa år ska jag försöka komma ihåg att jag ska arbeta på kontoret några dagar efter Almedalsveckan, för att hinna göra undan det där som kommit in under veckan, hinna andas och hinna njuta av den stundande semestern. Så får det bli!

Det är förstås också kombon med att jag är sliten redan på förhand, och att jag också är trött i efterdyningarna av mitt beslut härförleden (som du kan läsa om här, om du missat det) som gör att det blir extra påtagligt. 

Helt otroligt så många reaktioner jag fått på mitt beslut under den här veckan! Mer och mindre bekanta människor från alla håll och kanter har klivit fram till mig och gratulerat till ett bra beslut. Jag är överväldigad, och väldigt tacksam. Alla ni som gjort det stärker mig i mitt beslut och i min övertygelse att jag gör rätt som tänker på mig själv och mitt liv i det här läget.


Nu checkar jag ut från plikter, måsten och borden för några veckor. Nu stundar tid för vila, bokläsning, hemsidespyssel, virkning, korsordslösning, samtal med käre maken, ett och annat glas vin, grillning… Jag ska försöka ta dagarna som de kommer och leva långsamt. Göra en sak i taget, ligga i hängmattan eller på solsängen och glo rätt upp i himlen. Jag har mycket kul på agendan också; kära besök, konsert, sommarträff, saftlandsresa… och kanske ett och annat som jag inte vet om än. 

Här kommer jag i alla händelser att hänga, bloggen och dig som läsare vill jag inte lämna även om det är viloperiod i övrigt. Bloggen och du är som haml trogna vänner som jag behöver och vill vårda. Så vi hörs!

Hur ser din sommar ut?