Jag har ofta en ambition inför sommaren – att boka in så lite som möjligt. Det behovet har växt sig större med åren, käre maken och jag pratar ofta om det inför sommar och semester; i år ska vi minsann inte boka in alltför mycket, utan kanske bara den där veckan på fastlandet eller det där besöket, eller…
Ambitionen håller sällan, kan jag säga. Den semesterperiod som under våren ter sig så löftesrik och omfångsrik, krymper och styckas upp. Om än av kära ting, men det spelar liksom ingen roll.
Jag har ibland känt mig lite tråkig när vänner, bekanta och arbetskamrater frågat vad vi har för planer för semestern. ”Så lite som möjligt”, brukar jag svara. Eller ”vi tänkte inte göra så mycket, vi har inget bestämt”. Och så följs det ofta av att jag liksom känner att jag måste förklara mig.
Den här sommaren har jag tid och anledning att fundera en del över det där, och inte minst har det blivit aktuellt eftersom jag läser om ”Tio tankar om tid” av Bodil Jönsson (på min kloka dotters inrådan). På sidan 50 hittar jag det jag blir så lycklig över, att jag nästan flyger ur hängmattan. Läs och begrunda:
Vad var det till exempel som gjorde att min barndoms somrar kändes oändliga? Jo, mina somrar var inte styckade. Jag skulle inte på handbollsläger före midsommar, till Mallorca första veckan i juli, till mormor den 15 juli, på scoutläger den 22 juli och till farmor första veckan i augusti. Gör man så blir inget intervall längre än en vecka. Och en vecka – det vet varje människa – är inte oändligt lång. En vecka är ändlig. Det går inte att lägga samman åtta ändligheter och av dem få en sommaroändlighet. En sommar måste vara odelad för att ge känslan av oändlighet.
Just!
Inser att min strävan efter att inte boka in så mycket under ledigheten eftersom jag gör så välsignat mycket alla andra veckor på året, är en strävan efter känslan av oändlighet.
Jag är väldigt nyfiken på hur du tänker kring det här. Styckar du sönder din sommar, eller försöker du också dig på oändligheten? Hur går det? Hur gör du?
14 juli, 2016 kl. 18:09
Har de senaste somrarna insett att jag behöver en ledighet på samma plats med lugn och ro. Förra sommaren var jag heltidssjukskriven och tillbringade 5-6 veckor i stugan på Gotland. I år blir det drygt 4 och jag skall göra så lite som möjligt utan att skämmas. Tror det kommer att gå bra. Utmattningen har gjort att allt nu går långsammare eller rättare sagt att det sker i min egen takt. Har fått välja bort saker för att må bra. Började läsa din blogg efter att du berättade i tidningen om din situation. Vi är lika gamla och det finns många likheter. Jag är dock inte chef utan jobbar på en myndighet i storstad där arbetsbelastningen ökar hela tiden och allt bara går fortare och fortare.
14 juli, 2016 kl. 18:19
Bästa Anna-Maria! För det första varmt välkommen till bloggen, jag blir väldigt glad av att du hittat hit. Känner ju också igen det du beskriver – först måste vi bli totalt utmattade innan vi gör någon förändring. Att tvingas till helledighet och inte välja det själv… Jag hoppas du hittar dina sätt och verktyg för att komma tillbaka, inte till den gamla situationen utan till ett mer för dig anpassat levnadssätt. Där har både du och jag en skyldighet mot oss själva. Allt gott!
14 juli, 2016 kl. 18:05
Jag har samma inställning som du – så lite bokat som möjligt, men det går inte alltid att hålla. Samtidigt är det kul med oplanerade händelser, som spontanfika nånstans, en dagstur i bilen och sånt.
Jag reser så mycket under året, så hemmaplan (stugan) är mycket mer lyx än hotellfrukostar.
Men… (Och det finns ofta ett men…) Dom egenföretagare kan jag ändå få påhugg under sommaren. Då gäller det att sortera och prioritera.
Och på tal om Bodils bok finns där det vackraste ord jag vet: härvarande. Närvarande är en relation i tid (när) medan härvarande handlar om rum, dvs. att vara just här, ingen annanstans, i kropp och inte minst sinne. Det är något jag ofta tränar på. 😉
Stor kram!
14 juli, 2016 kl. 18:09
Jamen eller hur! Jag tänkte faktiskt döpa om min styrelses listor till härvarolistor nu i höst!
14 juli, 2016 kl. 17:19
I år har jag misslyckats totalt med att njuta av ledigheten och även upptäckt att mina krav på att ha en perfekt trädgård, ett rent och fint hus (går ju så där när jag springer in och ut med foppatofflor med gräsklipp på) är helt orimliga när man lever själv, jobbar heltid, spelar trummor och umgås med vänner…
I år blev allt plötsligt bara jobbigt, och ja, jag har styckat upp hela sommaren med 3 resor åt olika håll. Nästa år ska jag gå tillbaka till ett vinnande koncept nämligen börja med en veckas semester på typ Öland där jag kan sitta stilla, bada, sola, läsa, sova och umgås för att sen åka hem till mitt fina hus, min fina trädgård och bara njuta!
14 juli, 2016 kl. 18:11
Vi kan ju tillsammans fundera över hur gammal en behöver bli innan vi fattar… Tre resor på en sommarsemester låter som åtminstone ett par för mycket. Tur att en av dessa går till rosornas och ruinernas stad!
15 juli, 2016 kl. 07:47
Ja nu längtar jag efter lugna dagar vid havet med Idun. Och jag tar med mig visheten till nästa års semester.
Syns snart!