Renée och Jimmy (jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten)
Den här helgen tog jag en tur till ”saftlandet” med syftet att träffa två av mina fyra yngre syskon (jag kallar dom lillasyster och lillebror, men ordet ”småsyskon” blir lite konstigt…). Det går inte med bästa vilja i världen att påstå att vi nöter på vår relation – lillebror Jimmy träffade jag senast för elva år sedan, och lillasyster Renée var det 20-25 år sedan, kom vi fram till. Men i båda fallen bara som allra hastigast, mest träffades vi när de var barn/tonåringar och jag i övre tonåren/ung vuxen. Varför, kan en fråga sig. Därför, bara. Det bara har blivit så.
Men vi har hållit kontakten de senaste åren via Facebook tack och lov, så nu har vi ändå en smula koll på varandra, åtminstone var vi finns och vad vi gör. Ett tangentklick bort, bara! Idén kom att vi skulle ses över en middag i Stockholm, och sagt och gjort – igår var det dags.
De var sig precis lika, både till utseende och kynne. Varmare och roligare personligheter får en leta efter, det var länge sen jag garvade så hjärtligt och ohämmat så tårarna rann! Renée är skärpt, rapp i repliken och rolig, Jimmy har också han huvudet på skaft och ett oefterhärmligt sätt att uttrycka sig. Renée; den framgångsrika ekonomen och egna företagaren och Jimmy; även han egen företagare i dykbranschen men också rocksångare och fritidspolitiker. Det har blivit fantastiska människor av de där kidsen jag minns och jag är väldigt tacksam att de finns i mitt liv, om än i periferin.