Jag är stolt vice ordförande i Gotlandsmusiken, Gotlands länsmusikorganisation. 18 heltidsanställda suveräna musiker, som tillsammans utgör en mängd ensembler; blåsorkester, jazztrio, blåsarkvintett, saxofonkvartett, brass och inte minst – Visby Storband.
Mitt hjärta tillhör storbandsmusiken, det bara är så. Jag har själv spelat i storband för massor av år sedan, om än på amatörnivå. Något roligare får jag verkligen leta efter. Jag minns dessutom Visby Storband från TV på 1970-talet. Programmet minns jag inte, men just Visby Storband gjorde intryck på mig. Föga kunde jag ana att jag 35 år senare skulle stoltsera som deras vice ordförande (till och med ordförande under förra mandatperioden)! Livets vägar är outgrundliga och svårförståeliga.
I eftermiddag fick jag ynnesten att njuta ännu en konsert med detta eminenta gäng. Bernt Eklund, saxofon, går i pension och konserten var tillägnad denne kompositör, arrangör och saxofonist. En ödmjuk man som så många med stor kunskap. Å, så jag njöt!
Den som följer min blogg vet att Gotlandsmusiken lever farligt med jämna mellanrum. Även nu. Inget är självklart eller givet, vi måste hela tiden kämpa för existensen. Kulturen får oftast stryka på foten och tacksamt ta emot de skärvor som nådigt tilldelas den. När det är den som håller oss friska!
Tack, för Gotlandsmusiken. Ni förgyller så mångas tillvaro, inte minst min egen!
15 november, 2009 kl. 09:22
Varför begränsa sig? Varför inte bara frossa och vältra sig?
15 november, 2009 kl. 04:45
Förstår så väl att du är stolt över "ditt" storband! Jag gillar så många typer av musik och kan omöjligen begränsa mig.
Ibland, när jag hör folk som dissar kulturen tänker jag på hur en värld helt utan kultur skulle se ut. Hur länge skulle vi överleva mån tro?