Jag kan inte begripa – att blogga var min livsluft, jag älskar att skriva och uttrycka mig i ord och bloggen har därmed varit det perfekta uttryckssättet för mig.

Och så uppstår en lucka i tillvaron, och vips har det gått nästan två månader sedan det senaste blogginlägget. I skrivande stund befinner jag mig på vårt tuskulum – i stugan i skogen. Det är fjärde semesterdagen och jag ägnar mig helhjärtat åt att vara ledig. Har inte svårt med det alls nu för tiden. Är riktigt bra på det, faktiskt.

Vi har bott här snart två veckor, sista arbetsveckan jobbade jag härifrån vilket gick alldeles utmärkt. Nu ser jag dock fram emot att sommartemperaturerna ska komma tillbaka och blåsten avta… det vore fint!

Vad gör vi när vi är här, då?

Läser, virkar, släktforskar, löser korsord. Åker på loppisar när vädret är alltför trist och vi ledsnar på att sitta inne. Åker hem till mor i Fardhem, lånar duschen och pratar bort nån timme eller två. Käre maken pysslar med sina odlingar, jagar möss, matar fåglar, snickrar och röjer lite i skogen. Jag yogar och promenerar. Men framför allt – själva essensen är att vara ute. Att vara på marken, mitt i naturen, och känna doften från tallbarken, höra prasslet från ekorren som fnattar runt bland stammarna, se på alla fåglar som besöker fågelborden och njuta av lugnet. Att ha tid i överflöd.

Och jag måste inte göra något varje vaken minut. Jag sitter då och då och bara tomglor också.

Några resor blir det inte denna sommar, men jag sörjer inte det. Jag trivs bra här, under min korkek…

Mälstäde prylbod, under en av våra loppisrundor.