…på PROs årsmöte. Å tjänstens vägnar, ska väl tilläggas.
Konstaterar att det är nyttigt för mitt stressade sinne att sitta
rakt upp och ner, dricka kaffe och lyssna på en trubadur. Och faktiskt
inte kunna annat. Ja, utom att skriva ett litet blogginlägg, då!
Det är en bra försmak av vad du kan vänta dej. Kram
Ingrid – nej, jag har ett tag kvar!
Eva – du har ju helt rätt. Jag övar alltför sällan, bara!
Om man gillar läget och vet att man måste vara just där, just då, kan det vara ganska skönt – men lite tur är det ju att du kan blogga 🙂
Kunde väl tro att det var i tjänsten, för du är väl knappast i PRO-åldern?
Lämna ett svar