Igår måndag, var det alltså regionfullmäktige. 71 valda företrädare från olika partier, ersättare och åhörare samt representanter från media befolkade salen inledningsvis. Eftersom det blev ett rätt långt sammanträde, var det mot slutet knappt 71 valda och så jag kvar, ungefär…

Jag var där av tre skäl; dels hade Socialnämnden ett ärende där vi begärde tilläggsanslag eftersom vi kommer att ha stora problem med att hålla den budgetram vi är tilldelade i år. Förra året fick vi en revisionsanmärkning när vi inte lyckats hålla budget men heller inte uppmärksammat fullmäktige på det. Visa av den skadan gjorde vi därför hemläxan i år, helt utan illusioner att få några nya pengar. Och så blev också beslutet – avslag.

Eftersom jag inte är invald i fullmäktige, så avstod jag också från att be om ordet i det här ärendet. Det funkar så att jag kan göra det, och ordförande frågar då fullmäktige om jag kan få ordet. Säger de ja, går jag upp. (Tänk om de skulle säga nej, intressant tanke…). I stället hade jag bett några andra kamrater från nämnden att äntra talarstolen för att berätta om vårt läge, och passa på att för en stund sätta sökarljuset på Socialnämnden. Det kändes varmt och gott i hjärtat att se och höra olika partiföreträdare tala för vår gemensamma sak, det kändes verkligen att vi är fler om ansvaret för Socialnämndens frågor. Jag tycker det är riktigt bra att det inte bara är jag som hörs och syns i Socialnämndssammanhang!

Två andra skäl till min närvaro i går var två olika interpellationer jag fått, det är alltså när någon fullmäktigeledamot ställer en eller flera frågor i ett ämne till en nämndordförande. Den ena handlade om varför vi begär tilläggsanslag trots att det är beslutat att vi måste hålla budget, och den utgick eftersom interpellanten (ledamoten som frågar) var frånvarande i går. Den andra handlade om de höga sjuktalen i hemtjänsten. Den fick jag vänta i sex timmar på att besvara, klockan var nästan 19:00 när vi kommit dit. Och svaret tog 30 sekunder att leverera…

Tänk att det finns såna här små rackare i fullmäktigesalen också…


Till regionfullmäktige kan vem som helst komma och lyssna. Det är ett uttryck för den demokrati vi är lyckliga att leva i, och jag skulle rekommendera fler som finns på Gotland att ta en stund på Visborg någon gång när du har möjlighet. Och du som bor någon annan stans har samma möjlighet i din kommun. Välj ett tillfälle när det är någon fråga som intresserar dig, på dagordningen. Ärendelistan annonseras i media!