När jag gick tillbaka från den långa sköna semestern lovade jag mig själv att sätta gränser. Att arbeta lagom mycket. Att våga släppa arbetet ibland trots att jag inte blev klar i den utsträckning jag hade tänkt. Att faktiskt rent av våga släppa kontrollen ibland.

Den här veckan är det nu första gången jag faller ur och inte klarar av löftet till mig själv. En vecka fylld av möten där jag förväntas vara uppdaterad, förberedd och helst också fylld av kloka åsikter som ska föra framåt. Och jag känner att jag inte riktigt hinner med, ligger lite efter hela tiden. Men bara den här veckan har gått så…