Jag vet inte hur det är med dig, men den här tiden på året har jag vansinnigt svårt att komma igång på morgonen. Att vakna i en kolsäck… aldrig är sängen så skön som då. Lyckligtvis har jag käre maken som ger mig min morgondryck på sängen, och jag har heller ingen viktig tidig tid att passa på jobbet, så jag får ta mig den tid jag behöver.

Tidsallergi

Förresten är jag blivit överkänslig för att passa tider över huvud taget numera. Bara vetskapen om att det står en tid i kalendern gör mig distraherad och lite stressad. Så idag – när kalendern är helt tom, är en jättebra dag. Även om det regnar och är mörkt!

Reagerar du på höstmörkret? Eller spelar det dig ingen roll?