Några dagar innan jag skulle fylla 50, avslöjade käre maken att vi skulle åka bort. ”På fredag”, deklarerade han. Han hade vidtalat medarbetarna och kollat min kalender hos dom. Kruxet var bara att den elektroniska överföringen från min mobil till Outlook inte fungerat på några dagar, så de hade egentligen ingen koll… Sån tur att han sa till i tid, så jag hann avboka det som var inbokat!
Kvällen innan vi skulle åka, talade han också om att jag skulle ha passet med mig. Tur igen, att det fortfarande gällde!
I svinottan reste vi hemifrån med taxi, flög till Arlanda där vi tog en Irish Coffee innan vi äntrade planet till Budapest.
Vi har varit där en gång förut, käre maken och jag, och han ytterligare en gång efter det. Men jag var inte riktigt färdig med stan, ville bland annat se House of Terror och uppleva mer av staden och maten. Han hade tagit fasta på det, sparat och planerat. Maten är en av höjdpunkterna, var man än kommer så får man god mat.
På den här restaurangen – Müvész Étterem – åt vi en utsökt måltid medan vi var i stort sett de enda gästerna. Vårt enda sällskap var den här ihärdige pianisten som – när han fått en vink från servitören att vi var från Sverige – hamrade i gång ”Calle Schewens vals” i ett rasande tempo. Det blev en lite surrealistisk upplevelse… Men vi applåderade givetvis artigt!
Jag kommer att berätta mer om House of Terror i ett senare inlägg.