Min bloggvän Pia, har kommit ut med sin bok som delvis baseras på hennes blogg men ännu mer på hennes liv. Jag har följt hennes blogg ett par år, och har fascinerats över den målmedvetenhet hon besitter i sin jakt på den fulländade hälsan.
För det första måste jag ge förlaget en eloge för att det här är en bok där berättelsen börjar på sidan 1, och inte sidan 7 eller 9. Inte för att det vare sig är viktigt eller påverkar hur bokens kvalitet är i övrigt, men jag gillar det!
Pia beskriver med sin berättelse en stark vilsenhet som många av oss säkert kan känna igen. Det är inte bara vilsenhet när det gäller hälsa, utan när det gäller livet självt. Ibland tycker jag boken handlar mer om ensamhet – såväl fysisk som mental – än om hälsa. Men det hänger väl ihop, i någon mening. Läser man boken, får man många metoder testade åt sig. Pia har använt sin kropp som ett laboratorium, driven av en nyfikenhet jag på ett sätt beundrar. Tålamod, är också ett ord som far genom huvudet när jag tänker på hennes arbete. Hon är noggrann, lämnar inget åt slumpen. Hälsospanandet gränsar nästan till fanatism ibland, men samtidigt resonerar hon så klokt kring det hon gör.
Pia skriver på ett väldigt självklart och lättläst språk. Jag rycks med, och känner att jag går sida vid sida med henne. Jag känner igen mycket av hennes beskrivningar, och vill man lära sig mer om sin kropp, mat och hälsa har man stort utbyte berättelsen. Inte minst är hon en förebild på många sätt, och man kan ju välja själv hur mycket man vill ta till sig.
Boken är som sagt en källa till mycket kunskap, så bejaka din nyfikenhet och låna den på bibblan eller köp den. Du lär dig mycket om dig själv!
Så – har hon hittat den fulländade hälsan, då? Jag tror nog hon är en god bit på väg, om den alls finns. Men är det någon som hittar den, så är det Pia!
(Slutligen måste jag ju undra: vad hände med Scott? Hörde hon nånsin något mer av honom?)