Söndag och solen skiner generöst. Blåser lite snålt dock när man kommer ut på vidderna (vi bor ju på prärien!), så skenet bedrar en smula.

Jag sitter och förundrar mig över att jag är bloggare, har ännu inte vant mig vid tanken. Leker lite med layouten, och kommer nog så småningom att piffa till sidan lite. Men jag tar det piano, ska vänja in mig först!

Kan konstatera att jag har en skön och bra helg – käre maken är bortrest så jag är ensam med hunden. Jag eldar i kaminen och gör saker i min egen takt. Äter sånt jag känner för. Dammsuger, tvättar lite, byter lakan, vattnar blommor, torkar bänkar. Och arbetar… Har mycket jobb som inte hinner göras på vardagarna och ofta tar jag till helgerna. Men den här helgen har det liksom varit… jobb hela tiden nästan. Jag planerade det när jag visste jag skulle vara ensam – att jag skulle arbeta hela helgen. Men hur friskt är det egentligen? Jag är liksom aldrig lagom, bara matar på nytt jobb hela tiden. Och ingen annan stoppar mig ju, sånt måste man göra själv. Jag är dålig på det. Å andra sidan har jag ett ansvar för att mycket blir gjort, och inte bara det – blir BRA gjort.

Huvaligen.

Min clou med det här inlägget var att jag kommer att hinna med det arbete jag hade tänkt mig i helgen. Men sen är tiden slut, och det är dags för en arbetsvecka igen. Var tog min återhämtning vägen? Lite av den har jag fått smaka på, men det räcker inte! Jag skulle behöva åtminstone en dag till i helgen för att känna mig ordentligt fit for fight på måndagen.

Hur gör alla andra?

Lägger in en bild på Shiva, vår lurviga cockertjej. Tycker hon pryder sin plats på den här sidan! Just nu ligger och och snarkar högljutt vid mina fötter. Mysfaktorn är hög!