I dag har vi en fnissarlördag, K och jag. Det som lockade fram det längsta och hjärtligaste garvet var det vi hörde i en affär:
– Hej, har ni såna där lampor man sätter i kontakten och som lyser?
Frågan ställdes i en lampaffär…
I dag har vi en fnissarlördag, K och jag. Det som lockade fram det längsta och hjärtligaste garvet var det vi hörde i en affär:
– Hej, har ni såna där lampor man sätter i kontakten och som lyser?
Frågan ställdes i en lampaffär…
© 2024 Maria Björkman — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
12 december, 2010 kl. 15:19
Fniss är förlösande.
11 december, 2010 kl. 20:54
Åh, detta kom mig osökt att tänka på en före detta arbetskamrat (före vår tid) till mig. Hon visste inte vad lampetter var. Jag svarade att det var sådana där som hänger på väggen.
– Jaså, anslagstavlor!
svarade hon. Då var det svårt att kväva fnisset.
Fniss är skönt.