I helgen har vi haft kärt besök av goda vänner, som brukar komma så här års. Vi tycker både vi och dom att det är ett välbehövligt andningshål i mörka november, och det har blivit tradition att de kommer hit. Vi umgås, spelar spel, äter och dricker gott, eldar i spisen och gör små utflykter.

De två senaste åren har lilla Zoya också varit med, en skuttig liten dvärgpinscher. Hunden Shiva accepterar henne (även om hon gör vad hon kan för att stjäla hennes mat) men katten Seved ansåg att den här helgen var en av de värsta sen han kom till huset, tror jag.

I går åkte gästerna hem, och Seved har vågat sig in igen. De första timmarna åt han som en häst, i natt har han vältrat sig hos sin matte och spunnit ljudligt. Riktigt njutit av sin nyvunna frihet och att han återtagit tronen som kung.

Jag kan med största säkerhet påstå att han skulle önska vi bryter vår novembertradition!