Härom sennatten, nästan mot morgonen, vaknade jag med ett ryck. Det kändes som om någon hade knackat hårt och uppfordrande på en ruta eller dörr, jag hörde tydligt ekot. Snudd på ångestframkallande. Men jag kände mig pigg, och hjärnan gick omedelbart igång. Inte så där surrigt som den kan funka mitt i natten, utan konstruktivt och tydligt. Jag fick bra idéer, liksom.
Då är jag glad att jag har min kompis Herr iPhone. Han ligger på nattduksbordet, och jag kan bara ta upp honom och göra anteckningar utan att behöva tända lampan och väcka käre maken. Jag antecknade en stund, blev lugnare, och så småningom kom tröttheten tillbaka och därmed sömnen.
Ibland när jag vaknar svintidigt på morgnarna och verkligen inte kan somna om, och det knappast heller är någon idé eftersom man ska upp om någon timme (och när hjärnan verkligen surrar runt), då har jag min kompis Fru iPad att ta till. På den kan jag läsa böcker, också utan att tända lampan. Jag lånar e-böcker från bibblan, så himla smidigt! Det är ett suveränt komplement till mina riktiga böcker, när jag inte vill störa min omgivning.
Man får tycka vad man vill om att ha tekniken på nattduksbordet, men för mig är det såväl hjälp som tröst. Vill betona att jag aldrig – ALDRIG! – arbetar i sovrummet dock. Bara roar mig (läser böcker, bloggar och spelar wordfeud t.ex.). Undantaget är dessa små nödvändigt anteckningar i mörkret!
Så Herr iPhone och Fru iPad är två av mina bästa vänner i nattens mörker!