Om du är nyfiken på att läsa mer om min resa mot balans, finns inläggen samlade här.

Så satt jag där igen idag, på arbetet vid mitt skrivbord på ABF. Min tid består inte längre enbart av sjukskrivning, utan den börjar lösas upp och ge plats för en stillsam återgång till arbete. Nu ska jag i några veckor arbeta 25 % för att känna mig för.

Arbetet börjar försiktigt

Jag var stressad inför jobbstarten. Trots att jag har norra halvklotets bästa kollegor och handledare, som behandlar mig med ömsom silkesvantar ömsom hårda nypor (det senare när jag inte förstår mitt eget bästa), jag får ta allt i min egen takt och det finns inga som helst krav på mig just nu. De har bäddat för att min återkomst inte ska vara så dramatisk och uppseendeväckande, något jag också uppskattar. Trots allt det, att jag har det löjligt bra förspänt, och trots att jag visste att jag egentligen bara behövde åka dit, dricka kaffe och sitta vid mitt skrivbord ett par timmar, var jag stressad.

Sannolikt beror stresspåslaget på att jag med huvudet redan är längre fram i tiden än i dag. Jag börjar redan fantisera om hur det ska bli när jag är tillbaka på heltid. Jag behöver sannerligen lära mig att vila i det jag har, och sluta planera så förbannat. Jag är på något sätt planeringsförstörd.

Två timmar om dagen ska jag nu åka till kontoret, umgås med arbetskamraterna och ägna mig åt arbetsuppgifter som inte har någon deadline. Vi har en del sånt som är sorgligt eftersatt och skulle behöva göras något åt, men som vi aldrig har hunnit med. Perfekt arbete för en förvirrad och hjärntrött Maria! Men allra först ska jag rensa mitt kontor på prylar, böcker och papper. Jag behöver luft omkring mig, jag behöver starta på ny kula. Den rensningen ska få ta den tid den tar, jag ska göra det utan stress och utan alltför höga förväntningar på mig själv.

Se, en sån fantastisk vårbukett som stod på mitt skrivbord i morse. Fina Synnöve och Lotta!

börjat på arbetet