I morse både hörde och såg Bosse bläckun, eller tofsvipan som den heter på svenska. Den brukar hålla till på våra åkrar, och är mycket karaktäristisk och vårrelaterad. Jag blev glad, men såg själv inte till den tio minuter senare när jag var ute med jycken. Fast det räcker att han har sett den, då vet jag att den har kommit. I dag har det dessutom doftat vår i luften, något som Sara också vittnade om från Bagarmossen per telefon.

Det är en stor dag på fler sätt; vi har betalat in anmälningsavgiften till vår malaysiaresa som äger rum i januari. Nu närmar det sig; målet för våra gigantiska canastainsatser de senaste två åren eller vad det kan handla om. Vi har varit lusfattiga efter spelen de senaste gångerna, men jädrar vad kontot har växt! Och om vår gode vän Leifs prognoser håller och vi fortsätter i den här takten så räcker pengarna gott och väl när det blir dags. Kanske blir det några ringgit över att betala någon drink för vid poolen eller havet också.

Jag riktigt hör palmrasslet och vågbruset. Aaaahhh!!

Och i morse gjorde jag yoga, precis som jag lovade mig själv. Undrar om jag inte tog i lite mer än vanligt trots allt…