Igår var det dags för min födelsedag igen (eller årsdag som det heter här på Gotland). Eftersom den 7 februari i år inföll på en lördag fick den min och käre makens fulla uppmärksamhet, vilket var trevligt. Jag gillar att fylla år av någon anledning, jag tycker om att liksom ha en egen dag. Och när människor ibland klagar över att de blir äldre, brukar jag faktiskt be dem betänka alternativet… När en tänker så är det jätte-ok att bli äldre!

Fick kaffe på sängen så klart (det får jag ju för sjutton varje dag, är löjligt bortskämd med det) tillsammans med ljus och paket från familjen. Eftersom käre maken är hjärtligt trött på hur min gamla mixer har låtit på mornarna när jag fixar min morgonsmoothie, hade han och inneboende dottern hittat en ny blender som vid morgonens test visade sig vara både tyst, smidig och effektiv. Den gamla trotjänaren åkte ut i ett huj. Boken jag härom dagen pratade med dottern om att den vore trevlig att läsa hade hon förstås köpt, den lyhörda människan. Det som kanske överraskade mest var en urläcker tavla som jag fick syn på redan i somras i en butik när vi var ute och åkte på ön, och som käre maken åkt tillbaka och köpt, lyckats hålla gömd i ett halvår och dessutom lyckats hålla tyst om den. Respekt för det! Jag tror nu kanske att vi äntligen har hittat det som ska sitta ovanför vår soffa, vi får se.
 
Solen sken större delen av dagen, och på morgonen när jag tittade ut insåg jag att jag knappt varit utomhus sen vi kom hem från Thailand. En stark längtan att komma ut kom över mig och vi tog bilen ner på stan för att handla och fika, och också knalla lite genom världsarvet. Mötte några vänner och bekanta som alla passade på att gratulera, i dessa Facebooktider har alla koll på varandra. Och jag gillar’t! Att bli översvämmad av grattishälsningar på FB är jättekul och en riktig energikick. Det finns de som tycker det inte är värt så mycket, ”det är väl ingen konst att komma ihåg en födelsedag när Facebook påminner om den!” Jag tycker inte det är prestationen att minnas födelsedagen som räknas, det är väl ändå att alla dessa vänner och kontakter väljer att ägna några sekunder av sitt liv och formulera en hälsning till mig? Det kan de ju lika gärna strunta i, om jag inte betyder något för dem. Själv försöker jag alltid gratulera dem jag har någon form av relation med och bryr mig om när FB påminner om deras dag. Och i går fick jag bevis på att jag betyder något – mycket eller lite – för väldigt många personer, och det gör mig varm i hela kroppen att tänka på. Tack till alla er!
 
Väl hemma blev det lite bubbel medan vi rensade köksskåp och recept och telefonen pinglade in både sms och samtal under dagen, och sen blev det några avsnitt av Homeland på eftermiddagen. Dagen kröntes av ett av mina favoritprogram, det för många onämnbara som börjar på M och som alltid går av stapeln några lördagar i februari och mars. Jag är barnsligt förtjust i spektaklet, och käre maken har inget annat val än att hänga med om han vill umgås med mig på lördagskvällen. Möjligen skulle han kanske välja annorlunda om han fick…
 
Jag hade en superdag. 7 februari är en av mina favoritdagar på året, det enda jag skulle vilja är att den låg på sommaren i stället! 😉
Redan kvällen innan tjuvstartade förresten firandet lite grann, då syster och svåger oväntat trillade in en stund på väg hem med fräscha tulpaner och lite smått och gott. Sånt uppskattas!