Snart är dagen här då jag slutar jobba. En vecka kvar då jag hyr ut min tid och uppmärksamhet, och sedan äger jag all tid själv. Det är en sällsam, märklig och befriande känsla. Jag är så redo, ändå är det konstigt. I sisådär 46 år har jag arbetat, hela tiden hårt och dedikerat. Lojalt och plikttroget. Alltid på tårna med siktet inställt på att göra mitt yttersta och bästa. Arbetet har ofta dominerat och privatlivet och mitt eget väl och ve har fått stå tillbaka en stor del av tiden. Sånt blir man sjuk av till slut, och det hände ju också mig (det går att läsa en del inlägg från den tiden här).

Men nu börjar alltså nästa kapitel i livet! Jag är glad, förväntansfull och ödmjukt tacksam över att det är möjligt att sluta jobba och ändå leva gott.

I senaste nyhetsbrevet som gick ut från ABF Gotland skrev jag några (nåja, ganska många) rader om mitt avslut efter lång tid på arbetsplatsen. Jag återger det här i sin helhet:

Tack för mig!

I mer än halva mitt yrkesliv har jag haft förmånen att få arbeta med folkbildning på ABF Gotland. När jag nu lagom till jul väljer att gå i förtida pension blir det 24 år och 3 månader sedan jag lämnade min födelsebygd Roslagen, klev på färjan till Gotland och steg över tröskeln till ABF som dess nya ombudsman.

Jag tänkte ge det max 10 år. Min uppfattning var att det inte är bra att stanna för länge på en arbetsplats, och dittills hade jag inte varit mer än några år på varje jobb. Men ABF lärde mig något annat. Här blev man aldrig klar! Här fanns oändliga variationer och möjligheter, här gick att utveckla både organisationen och sig själv, på höjden och bredden.

Utmaningarna var i sanning många. När jag kom hit hade ABF Gotland 21 st anställda medarbetare, och en av de första arbetsuppgifterna för mig blev att se över organisationen och personalkostnaderna.

Mina år på ABF har i mångt och mycket handlat om just neddragningar, omorganisationer, åtstramningar men ändå, vid sidan av, möjligheten att testa olika utvecklingsområden. Vi har både gasat och bromsat, och haft utrymme att prova idéer. Somligt har förkastats, annat har implementerats.

De senaste åren har jag stigit åt sidan och lämnat ledarskapet, eftersom jag helt enkelt jobbade sönder mig själv och omöjligt kunde fortsätta i ansvarsposition. ABF Gotland har i den för mig svåra situationen varit en fantastisk arbetsgivare som gett mig det jag behövt för att komma tillbaka och bli så frisk som går att bli efter en utmattning. Det är jag väldigt tacksam för.

Tacksamhet

Nu ser jag fram emot att få äga min egen tid. Att få utrymme för min själ att komma i kapp och förbli i fas, att ha tid för reflektion och inte behöva se så mycket på klockan. Jag ser också fram emot att i egen takt – och när jag vill – få ägna mig åt andra saker som också ligger mig varmt om hjärtat. Nu kan jag till exempel låta mitt släktforskningsintresse få blomma och tillåtas breda ut sig, nu kan jag vara tillgänglig för och umgås med mitt barnbarn Caspian mer, jag kanske kan utveckla min yogaverksamhet så småningom, jag kan frossa i bokläsning, jag får mer tid att vara i naturen, och jag kan plocka upp virknålen och garnnystanet lite oftare. Inte minst får jag tid att umgås med Bosse, min man. Dessutom har jag ett viktigt samhällsuppdrag som jag kan ägna mer tid åt – jag är nämndeman i Tingsrätten.

Jag kommer inte att bli sysslolös, men jag kommer nästan uteslutande att välja själv när och hur mycket av allt. Det ger mig en lätt och befriande känsla i bröstet och det är samtidigt en märklig och kittlande tanke efter att ha lånat ut min tid mot betalning i – jag tror det blir – 46 år. Samtidigt påminner jag mig om ynnesten i att alltid ha haft en anställning, att ha haft lyckan att hamna på utvecklande och lärorika arbeten och alltid haft förmånen att trivas på mina olika arbetsplatser. ABF Gotland har på många sätt en särställning, inte bara för att det är min sista arbetsplats och längsta anställning, utan för allt jag har fått uppleva och de möjligheter som folkbildningen ger, och inte minst för alla möten med människor.

Så TACK till alla er jag haft förmånen att få lära känna under alla år, ingen nämnd och absolut ingen glömd! På min födelsedag – tillika formellt sista anställningsdag – den 7 februari är den som vill välkommen till Arbetarrörelsens hus där ABF kommer att anordna en avtackning. Det vore väldigt roligt att få ses och säga tack! Mer detaljer om tid etc kommer senare, men save the date om du vill.

Jag lämnar ABF, men jag lämnar inte ön så kanske ses vi framöver!

Hej då!

/Maria