Från och med i höst är det här min utsikt från balkongen. Vi blir stadsbor, inte efter moget övervägande utan det har snarare gått väldigt fort. Men vi är sällan rädda att fånga tillfällen i flykten, och oftast känner vi igen en bra chans när vi snubblar över den. Nu kom den, och vi tog den.

Nu spottar vi i nävarna och laddar för att tömma ett hus och en lagård med grejor, för att komprimera det till att rymmas i en fyrarumslägenhet.

Forsättning lär följa!