I dag den 1 oktober – när hösten är som allra ljuvligast – är jag inte politiker längre. Jag har blivit efterträdd på mina politiska poster och går tillbaka till att enbart ha en profession/uppgift; som verksamhetschef på ABF Gotland.

Jag ville bli en tillgänglig politiker

När jag för 2,5 år sedan sa ja till uppdraget som Socialnämndens ordförande hade jag några ambitioner. Bland annat ville jag bidra till att synliggöra politiken och samtidigt också avdramatisera den. Göra politiken transparent och mig som politiker tillgänglig.

Det känns som om jag åtminstone delvis har lyckats med det. Jag har bland annat använt mina kanaler i sociala medier för att berätta om vårt verksamhetsområde och om beslut vi fattat i nämnden. Det har varit en rolig väg att kommunicera dessa frågor, och jag vet att flera som annars aldrig skulle tänka tanken till och med aktivt har ställt frågor. Det ser jag som en framgång, att ha skapat nyfikenhet för politiken.

Stolt

Jag är också stolt över att jag har bidragit till att skapa synlighet för våra frågor. De s.k. ”mjuka” frågorna har en tendens att ofta komma i skymundan av infrastrukturfrågor, tekniska frågor och byggfrågor, men jag vill nog påstå att vi i Socialnämnden de senaste åren lyckats få ljuset på våra verksamhetsområden på ett bra sätt. Här har också Socialförvaltningens kommunikatör haft en stor del, med lite nya idéer.

Vi har under de här åren gått till botten med ekonomin, som är besvärlig inom vårt område. Det gjorde vi bland annat genom att tillsätta en partiöverskridande ekonomigrupp som jobbade sammansvetsat och målmedvetet, och där vi mejslade fram de ställningstaganden där vi kunde vara helt eniga. Detta för hållbarhetens kontinuitetens skull – det är en styrka om alla sidor kan vara överens. Vi har också satt ner foten och tydliggjort våra ekonomiska villkor, något som gör det enklare att förklara varför vissa saker går minus och andra plus. Även här har jag strävat efter tydlighet och transparens.

Under de här åren har vi vågat förändra inriktningen inom barn- och ungdomsvården mot ett mer förebyggande arbetssätt, bland annat genom att satsa på vår egen familjehemsorganisation och att rigga ett eget hem för familjeutredningar.

Något som jag också har tyckt varit extra roligt är att vi i så hög utsträckning har diskuterat välfärdsteknikens intåg och vi bland annat har beslutat om att införa digital nattillsyn hos äldre.

Jag har haft förmånen att leda en nämnd som har arbetat i stort samförstånd, över block- och partigränser. Förnuftet har oftast fått råda, och vi har varit bra på att lägga prestigen åt sidan till förmån för det bästa för gotlänningarna. Det finns mycket att säga och räkna upp, men jag stannar här. Jag känner stolthet när jag sneglar i backspegeln och ser vad vi gjort tillsammans de senaste 2,5 åren.

Nu har kalendern ändrat karaktär

Jag har väntat till nu med att stryka alla möten och åtaganden som är kopplade till det politiska uppdraget, men i går kväll satt jag faktiskt och tog bort allt. Det blev väldigt luftigt, om jag säger så. I mitt arbete har jag inte särskilt många fasta tider, och därmed blir det en rätt markant skillnad när de politiska mötestiderna försvann.

Nu är jag inte politiker längre

Så här såg en vecka i november ut, innan jag strök allt politikrelaterat (det som är gråfärgat). Numera är det borttaget! (För den nyfikne: ”Vallentuna” betyder att det är dem som mitt hockeylag Visby Roma möter i fredagens hemmamatch!)

Jag är så tacksam över att ha fått göra det här, och glad över att jag sa ja när jag fick frågan. Hade jag inte gjort det, hade jag undrat i resten av mitt liv hur det skulle ha blivit… Nu lägger jag den här lärorika tiden bakom mig, och ägnar mig åt att vänja tillbaka mig till ett liv med färre möten!