Jag fick några napp på mitt upprop härom dagen, om det fanns någon som har lust att gästblogga hos mig! Först ut är Lena, som är en före detta kollega till mig inom ABF. Lena och jag fann varandra för sisådär 10-15 år sedan och – som hon beskriver i sitt inlägg – så gillade vi varann! Ja, det gör vi väl fortfarande… Dessvärre har inte Lena någon egen blogg (än), så önskar ni kontakt får det ske genom mig.
Välkommen till min hörna i sajberspejs, Lena!
Jag heter Lena Hallberg är 71 år och bor i Mjölby. Under 40 år arbetade jag inom ABF och det var genom arbetet jag träffade Maria. Det uppstod en ömsesidig sympati (jag tror att Maria håller med om det) så där som det gör ibland utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Facebook ger ju en fantastisk möjlighet att fortsätta kontakten med tidigare vänner o kollegor och det har gjort att Maria och jag kunnat följa varandra på avstånd.
”Sån tur att jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle”
Min mamma var stark och sträng. Hon lärde oss det hon ansåg vara viktigt i livet; ärlighet, noggrannhet, renhet, plikttrogenhet, nykterhet osv. Hon kom från en väldigt stor och fattig familj där dessa dygder var viktiga.
När jag kom upp i tonåren gjorde jag en, om än försiktig, revolt mot allt det där präktiga. Mamma var inte alltid särskilt lycklig över mina val även om hon samtidigt ofta var stolt över mig.
Jag var ju tonåring på 1960-talet med allt vad det innebar och det var också då som jag blev intresserad av samhället, facket och politiken.
Jag tror på att det i livet finns ledsagare, guider, vägvisare (kalla det vad ni vill) som kommer i vår väg när vi som mest behöver det. Det har hänt mig många gånger när jag varit lite vilsen att jag träffat någon, känd eller okänd, som visat mig vägen. Dessa människor har i hög grad medverkat till att jag är den jag är idag.
Idag är jag en stark, engagerad, aktiv kvinna som vet vad jag vill och går mina egna vägar. Men trots detta tänker jag ofta på min fina mamma, som lärde mig så mycket och la grunden till mina värderingar som jag sedan klätt på med mina egna erfarenheter och kunskaper.
Jag hoppas att jag gett mina barn samma grund att stå på när de sedan formar sina egna liv.
Lämna ett svar