Jamen hur är det med språket egentligen? Det förflackas, och jag förfasar mig. Å andra sidan försöker jag acceptera att tiderna förändras och språket med dem, men det finns detaljer jag har svårare för än andra.

Ett exempel är det som jag hävdar heter ”både-och”. Jag vill ha både äpple och päron. Jag köper både Aftonbladet och Expressen. Solklart, eller hur? Men du hör nästan ingen säga så längre, nu säger nästan uteslutande alla: ”jag vill ha både äpple men också päron”!

!!!

Både-men också, alltså. Det är förmodligen anglifieringen som är boven i dramat, men jag vägrar. Det heter både-och, och därmed basta.

Snacka om att blanda äpplen och päron!