Min torsdag – ett foto i timmen

Ni är många av mina läsare som gillar när jag gör inlägg med ett foto i timmen – att illustrera min dag med bilder. Därför kommer här en bildserie över hur min första sommardag – torsdag den 1 juni – tedde sig. Det här var en dag utan arbets- eller politikmöten, utan en dag jag planerade att ägna mig åt ABF-uppgifter på kontoret mellan lite andra ärenden som stod på agendan.

Håll till godo!

 

06:00

Att vakna till strålande sol är en av de ljuvligaste sakerna med den här årstiden. Visserligen händer det att jag vaknar ett par timmar tidigare än så här, till kvittrandet av en ensam koltrast, men även det är härligt. Särskilt om en lyckas somna om!

 

07:00

Jag hänger fortfarande i sängen, med en kopp kaffe inom räckhåll läser jag tidningar och arbetar. Får många idéer så dags på dygnet, och får faktiskt en hel del ur händer med hjälp av paddan och min nyvaknade hjärna.

 

08:00

Det byggs ett hus nedanför vårt, och ända sedan bygget började i höstas har jag nästan varje vardagsmorgon tagit ett foto. Tänker mig att sätta ihop det till ett bildspel kanske, när huset är klar.

 

09:00

Dags för det årliga besöket hos tandläkare/tandhygienist. Jag fick godkänt, inga problem som behövde åtgärdas mer än att jag blev av med lite tandsten. Och pengar…

 

10:00

Efter nästan en timmes tandhygienistbesök, strosade jag den (alltför) korta stumpen till bilen för att åka vidare till kontoret. En ljuvlig dag, och att få vandra inne i världsarvet Visby – min stad! – är härligt. Kunde dock inte dra ut på det hur länge som helst…

 

11:00

Här tillbringade jag en stor del av dagen, på mitt kontor på ABF. Försökte fokusera på just ABF-uppgifter när jag kom tillbaka, ett lite eftersatt område just för tillfället. Men i dag hade jag tänkt att lyckas! Även om en dag inte innehåller några möten, så brukar de flesta arbetsdagar ändå innehålla en mix av arbete och politik. Mejl och telefonsamtal härrör sig från båda dessa områden, och det kräver disciplin av mig för att kunna fokusera på och ägna mig åt ett område. Om jag inte gör det, blir det rörigt och faktiskt varken hackat eller malet vissa dagar. Dessutom lämnar det mig med en stark känsla av stress och otillräcklighet. Våra hjärnor fungerar inte optimalt om vi måste kasta oss mellan saker och skifta fokus ideligen, så mycket har jag lärt mig.

 

12:00

Lunch. Jag glömde naturligtvis fota den, men jag kan meddela att jag åt en medhavd – och av käre maken tillagad – vegetarisk tacopaj med glutenfri pajdeg och tillhörande grönsaker. Mums! Under tiden vaktade mitt alldeles eget storsjöodjur mitt skrivbord.

 

13:00

Efter lunch fortsatte fokuseringen vid skrivbordet en stund till, precis enligt plan. Det illustrerar jag med min samling Ballograf-pennor, i regnbågens alla färger. Världens bästa penna (med arkivbeständigt bläck dessutom) där jag kan välja den färg för dagen som jag känner för. En petitess som gör livet lite roligare!

 

14:00

I dag var dagen då det var dags att fixa naglarna hos Monica. Hennes nagelstudio är ett eldorado av burkar och färger, och jag kommer ofta därifrån med helt annat utseende på mina naglar än jag tänkt när jag klev in. Men jag är alltid jättenöjd, den här lyxen tror jag aldrig jag kommer sluta unna mig!

 

15:00

Det tar nästan två timmar att fixa mina naglar, så här stämmer kanske inte klockslaget precis… Men så här blev det i alla fall. ”Tennisbollgrön”, kallar Monica färgen. ”Come summer”, säger jag!

 

16:00

Tillbaka på kontoret för att fortsätta gräva mig ner till botten på det som bör bli klart innan jag tar några dagar ledigt. Nu jobbade jag med elektroniska nyhetsbrev som ska publiceras nästa vecka.

 

17:00

…och här sitter jag fortfarande. Det lilla småleendet signalerar tacksamhet över att jag verkar lyckas hinna göra det jag föresatt mig i dag, och lyckas behålla fokus på arbetet!

 

18:00

Sätter mig i bilen för att åka hem. Nöjd. (Bilden togs medan bilen stod still, bäst jag påpekar det).

 

19:00

Hemma vidtog lite privat administration. Ibland tycker jag det är så träligt – att arbeta med papper och dator en hel dag, och sen behöva fortsätta sortera papper (post och annat) och jobba med att administrera… Mja, inte jättepeppande. Men i kväll ville jag kolla av ekonomin, att alla räkningar blivit betalda som de skulle och samtidigt passa på att betala dagens faktura från tandläkaren. Allt i ordning!

 

20:00

Nu släppte jag allt och ägnade mig åt att bli soffpotatis en stund. Upp med fötterna, kollade lite på TV medan solen flödade in i rummet från havet och vår balkong.

 

21:00

Eller rättare sagt runt 21:15, ser det ut så här från balkongen. Ännu en dag till ända, och nästan alltid dessa fantastiska skådespel från första parkett. Obeskrivlig lyx.

 

22:00

Jag går och lägger mig tillsammans med boken och sovmasken. Masken är min bästa vän den här årstiden, jag behöver den för att kunna sova ordentligt. Ljuset är visserligen ljuvligt, men inte klockan 4 på morgonen. Vad jag läser för bok? ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson. Kul och underfundig, jag läser den med ett leende på läpparna. Snart utläst, men det går sakta eftersom det inte blir många sidor på kvällen…

I min famn är hon alltid välkommen

Fredagen den 31 maj 1985 var en solig dag. Men jag märkte inte så jättemycket av det, för jag låg på BB mest hela dagen och jobbade fram en ny liten människa till världen. 

Vi åkte in från Norrtälje på morgonen, och när vi närmade oss Danderyds sjukhus inträffade en sån där gravidhjärnegrej som en bara annars hör talas om; jag fick för mig att jag inte hade nån lust att föda barn. Nej, jag var inte redo alls faktiskt, så om käre maken ville vara så snäll att vända tillbaka hem. Jag hade ångrat mig.

Jag minns det så väl, den känslan! De flesta situationer går att krångla sig ur på ett eller annat sätt, men jag tror att eftersom just den här situationen är helt omöjlig att undvika så var det den tanken som kom. Här bestämde jag inte ett dyft själv längre!

Och så är det ju – efter en sån livshändelse bestämmer en inte själv över sitt liv på många år. Men det är det värt, att bli berikad med en sån liten människa, som väljer en till mamma.

Kl. 17:44 kom hon så, Sara Linnéa Bosdotter. Efter det blev mitt liv ett annat, jag hade fått en förlängning av mig själv. Sara har alltid varit – och kommer alltid att vara – en del av mig om än en helt egen person. Att uppleva saker tillsammans med henne gör det mer färgrikt och ger mer innehåll. Hon är på ett sätt ett mini-jag, och samtidigt en människa som lär mig så mycket bara genom sin blotta existens.

Det var länge sen hon var fysiskt beroende av mig, och jag kunde bära henne i mina armar. Men min famn är hon fortfarande alltid välkommen, när hon vill och behöver!

Min finaste titel är ”mamma”

mors dag

I dag är det mors dag, och många är de mödrar som ska hedras, äras, bli ihågkomna och känna sig uppmärksammade. Det är många år sedan min dotter fanns så nära att hon kunde förära mig med sin fysiska närvaro på mors dag, men jag blir alltid ihågkommen av henne. Av alla tituleringar jag haft genom åren är ”mamma” den jag är mest stolt och glad över!

Jag fick en mors dagspresent i dag, av käre maken. En solsäng, som jag önskat mig! Nu kan jag ligga där hela semestern och läsa och se på naturen. Precis så som jag vill ha det.

Och inte att förglömma min egen mor – ha en bra dag i dag, finaste Kerstin!

mors dag

Bloggande förtjänar respekt

bloggande

Sitter i vår stuga ute i skogen och njuter försommar samtidigt som jag arbetar och ägnar mig åt lite bloggande. Funderar mycket på det här med bloggen, ägnar ju rätt mycket fritid åt den för att jag tycker det är roligt och för att jag gillar att uttrycka mig. Jag gillar också att ha min egen plats i sajberspejs, och den behöver ju vårdas och uppdateras.

Bloggande en egen bransch

Bloggandet har blivit en helt egen bransch på senare år, och många är de som slutar sina anställningar och bildar företag som de bygger runt sin blogg på olika sätt. Det är en jättespännande utveckling som jag följer intresserat. Jag märker också – både av sånt jag läser och i min egen omgivning – att det inte är helt enkelt att förstå detta med bloggandet i allmänhet, och kanske framför allt inte att det för många blivit ett yrke. Det som för många också är svårt att förstå är nödvändigheten av ett mycket personligt anslag.

Vi människor är i grunden väldigt intresserade av varandra och varandras liv. Tänk bara så mycket vi pratar om andra människor! Och tänk så mycket läsare våra skvallertidningar har, många älskar att läsa om kändisar.  Och tänk så svårt det vore att utvecklas utan att ha medmänniskor att spegla sig i. Att följa personer i sociala medier och på bloggar är ju ett relativt nytt fenomen, men bara ett tiotal år på nacken. Det är som att läsa skvallertidningar, fast med den stora skillnaden att här bestämmer personerna själva vad som ska skrivas och vilken bild som ska ges.

Att veta att det är många som följer en, är helt klart en sporre när en skriver. Även om jag skriver för mitt eget höga nöjes skull, har jag fått en trogen läsarskara som återkopplar till mig och som jag förstått också inspireras av mig i olika sammanhang. Det gör mig väldigt glad, men det förpliktigar ju också. Jag behöver vara extremt ärlig, för annars genomskådas jag. Men att vara ärlig behöver inte betyda att säga allt, jag väljer själv vad jag berättar. Jag skrev ett inlägg om det tidigare våras, som går att läsa här.

Många yrkestitlar

Jag anser att vi måste ha respekt för alla de bloggare som faktiskt producerar läsvärt innehåll med jämna mellanrum och som på det sättet lyckas upprätthålla ett intresse och en läsarskara. De är skribenter, redaktörer, fotografer, grafiska designers och it-tekniker vid sidan av en eventuell specialnisch som de skriver om.

Jag vill gärna rekommendera ett intressant blogginlägg av Maryem Nasri om just detta, som heter ”Fotograf är väl inget riktigt jobb, eller hur?”. Läs och begrunda!

”…det var i maj när göken gol”

maj

Det är maj, och egentligen behöver en inte skriva om någonting annat än det.

Maj månad är grejen

Funderade på att sammanfatta min vecka här i dag, arbetsveckan har varit extremt kort men intensiv för mig och mycket bra och roligt har hänt, men sen insåg jag när jag skrollade igenom mina foton att det ju är maj jag måste koncentrera mig på. För även om jag inte kan vara ute i naturen så mycket som jag önskar, så försöker jag ändå fånga dessa ögonblick så mycket jag kan. Det är så mycket intryck, både visuellt och i dofter!

På landet där vi var i helgen, fanns i söndags en gök som fått fullständigt fnatt. Hen gol från kl 4 på morgonen, i stort sett oavbrutet till vi åkte hem på eftermiddagen. Det ekar så fint i skogen runt om oss, och det var precis som om han tyckte det också. Synd att säga, men vi höll faktiskt på att bli skvatt galna efter några timmar…

Sammanfattar de senaste dagarna med några bilder på det som varit vackert i min värld!

maj
Vår balkong är en oas den här årstiden. Vi får överdoser av ljus, luft, sol och hav!

 

maj
På cykelturen mellan två arbetsplatser, kunde jag inte motstå att knipsa ett par av dessa favoritblommor för att sniffa på. Jag älskar häggens doft!

 

maj
En glimt av Norderport, i min magiska stad.

 

maj
En vanlig vardagskväll hemma hos oss i maj.

Vore kul om du vill presentera dig, i all enkelhet!

presentera dig

Presentera dig – digitalmingla!

Lite här och där ser jag nu så kallade nätverkstrådar, där du kan presentera dig och liksom digitalmingla. Presenterar sig enkelt med namn, vad en sysslar med samt intressen vid sidan av jobbet om en har ett sånt. Senast såg jag det hos Clara, på Bossbloggen. Det är ett roligt sätt som läsare av bloggar och andra forum att kanske hitta nya bekanta med liknande intressen, och jag tycker det vore fantastiskt roligt att få en sådan presentation av dig här för att veta vem du är som läser. Så om jag börjar, så hoppas jag du vill fylla på med presentation av dig i kommentarsfältet! Deal? (Visserligen vet du kanske en del om mig redan, men nån måste ju börja…)

Hej! Presentera dig!

Jag heter:
Maria Björkman

Jag gör:
Är chef på studieförbundet ABF på Gotland, samt den här mandatperioden även Socialnämndens ordförande i Region Gotland. Räknar också in bloggandet som min sysselsättning, även om jag inte tjänar några pengar genom den.

När jag inte jobbar:
Oj oj, jag har MASSOR av saker jag gör alldeles för lite av, eftersom mina två jobb tar en väldans massa tid . Men släktforskning och att berätta släktens historia i ord och bild är en passion, meditation och yoga, sociala medier och bloggen gillar jag att hålla på med, och att lära mig mer om möjligheterna på Internet och ny teknik. Jag gillar att virka och läser gärna böcker. Att kolla på TV-serier tycker jag är den bästa avkopplingen. Ungefär så.

Så – vem är du?

Fotonostalgi – kusin och gammelfarfar

fotonostalgi Jonas och Kalle

Vill först be om ursäkt för dålig kvalitet på fotot i det här inlägget om fotonostalgi – det är taget för 43 år sedan med en Kodak Instamatic. Minns du den kameran? Med fyrkantiga blixtar en kunde köpa till? Jag fick en sådan i 10-årspresent, och var faktiskt en rätt intresserad fotograf. Men det kostade ju pengar att framkalla filmrullarna, så trots intresset så var jag nog rätt sparsam med vad jag fotade.

Filosofen i gungan

Men kusin Jonas var ju ett tacksamt objekt, och den här bilden tycker jag är så härlig. Året är 1974, Jonas var två år, och i bakgrunden ser vi gammelfarfar Kalle i sin gunga. Han skrev dagbok under många år, och jag är mitt uppe i arbetet att bloggsätta hans dagbok (den går att se här). Just nu är jag faktiskt på sommaren 1974, precis när det här fotot är taget. Han skriver ofta om att han tar igen sig i ”slänggungan”, och ett av mina starka barn- och ungdomsminnen är hur han kunde sitta i timmar där och filosofera. Han var på sitt 87:e år den här sommaren, men det hindrade inte att han spelade fotboll med Jonas eller lekte på andra sätt.

Vi är ett par generationer som haft lyckan att tillbringa våra barndoms somrar här ute i Lunda först tillsammans med gammelfarfar Kalle och gammelfarmor Elsa, och senare med min morfar och mormor, Seved och Märta.

Det är möjligt att det här fotot inte ger dig så mycket, du som inte tillhör familjen. Men ibland tar jag mig just den friheten, eftersom det är min alldeles egen blogg!

Du som var född då – har du några egna minnen från mitten av 1970-talet?