Gå till innehåll

2

Dagarna nu handlar om att försöka komma ikapp. Ikapp med sömnen och få ordning på dygnet, ikapp med ett par sevärda serier på TV, ikapp med görorna på jobbet, ikapp med vad som hänt i politiken inom mitt område medan vi varit borta… Dt första är nästan svårast, det brukar ta någon vecka för mig att sluta vakna kl 01:00 på natten och vara pigg som en mört bara för att vara ett vrak på dagarna och knappt kunna hålla mig vaken till klockan 18:00.

Packa upp är bland det tristaste jag vet, så det förhalade jag ett par dagar. Nu handlar helgsysslorna om en del hemmaadministration, arbetsplanering, kalenderplanering och sånt. Men det går sakta, jag är kvar i något slags thaitempo!

Något som gick extremt sakta också, var vår hemresa. Jag har nu skrivit ett brev med anspråk på ersättning för de kraftiga förseningar som Norwegian orsakade, både dit och hem. Vi har rest rätt mycket och nästan alltid varit förskonade från förseningar och trassel, men den här gången fick vi extra allt av sånt, med en massa extra kostnader som följd. Det var definitivt sista gången vi bokade en långflygning med Norwegian, den saken är klar. Det var ingen engångsföreteelse, har vi förstått. Vi mötte människor som upplevt detta tidigare med Norwegian, vilket ju inte är så smickrande för dom. Nej, det är värt att betala mer för att resa tryggt och i tid, om en har möjlighet till det.

Det är så här jag är skapt för att leva. I ett klimat där du knappt behöver några kläder, jag har i fyra veckor levt i bikini, sarong och tunna klänningar. Inga dresskoder, inga bekymmer om att ha för lite på dig. Doppa dig i havets 27-gradiga vatten, duscha av dig i sötvatten om du vill eller låt torka på kroppen om du vill. Det torkar fort.

Paradiset måste ha legat i sydostasien.

2

Det tog två veckor för mig den här gången att landa ordentligt på semestern. Jag brukar få påminna mig själv varje gång att ge mig åtminstone en vecka att vänja mig vid att vara ledig, vid värmen och det nya tempot, vid de hårda sängarna (som jag så småningom älskar). Men efter en vecka här var jag fortfarande trött och lite håglös. Dock när det härom dagen hade gått två veckor börjar jag känna mig hyggligt på banan. En sån oerhörd ynnest då att faktiskt ha fem veckor här, tänk om det vore en tvåveckorssemester som de flesta har!

Vi gör inte så mycket, och det är ju själva grejen med att vara här. Jag behöver så väl det här mellanrummet som uppstår när jag kommer långt hemifrån och vet att jag är ledig från såväl arbete som uppdrag. Ledig i tanken är jag inte helt, men ledig från yttre och inre förväntningar. Det är gott nog. Och detta mellanrum gör att det skapas nya tankar och föds nya idéer. Nya projekt startas och lusten kommer tillbaka. Men för det krävs mellanrummet. Dagarna är så varma, solen så het och luftfuktigheten väldigt hög, att en inte orkar aktivera sig förrän framåt kvällen. Att ligga och sola är inte att tänka på, däremot bor vi på en strand som är fantastisk att promenera på i strandbrynet då det oftast svalkar lite. Och blir det för varmt är det bara att doppa sig!

En vanlig vardag i vårt liv just nu kan se ut så här:

Vi vaknar vid 6-tiden, då är det fortfarande mörkt. Vi hör bakom gardinerna och glasdörrarna att tuppen gal och fåglarna börjar tjattra i buskagen. Vi drar ifrån gardinerna och öppnar dörrarna och ligger kvar i sängen och ser dagen vakna.

Sen tar vi en god stund på vår altan med att läsa nyheter och vad som hänt hemma medan vi sovit. När vi vaknar är det ju midnatt hemma. Vår omvärldsspaning ackompanjeras av tre tillbehör; magmedicin (en hutt av något slag), en kopp kaffe och ett glas vätskeersättning. Därefter tar vi morgonpromenaden på stranden, alltid lika spännande att se hur högt vattnet är. Tidvattnet gör stor skillnad på strandens karaktär, och det ändras mycket under dygnet. Promenaden avslutas med ett havsdopp. Vi går de 30 m tillbaka till vårt hus för att duscha av oss saltvattnet och äta frukost.

Förmiddagarna tillbringar vi gärna i palmskugga på stranden, med bok och korsord. Någon promenad i vattenbrynet kan det också bli som sagt, och ett och annat dopp. En lätt lunch tar vi oftast hemma, och sen stannar vi där några timmar. Är det en riktigt varm dag svalkar vi oss gärna inomhus där vi har den rätt nödvändiga ac:n. Kanske går vi och tar en massage nånstans, på stranden eller uppe på gatan. Det kostar 75-100 kr för en timmes helkropps. I sanningens namn ska sägas att kvaliteten varierar, men en lär sig efter ett tag till vem det är värt att gå. Men bara att ligga där under tak på stranden och bli ompysslad medan en lyssnar på havet! Behöver inte vara perfekt massage då.

Framåt kvällen tar vi dagens soppåse och går upp och ställer den på trottoaren, den blir hämtad under kvällen. Källsortering är bara att glömma, allt kastas tillsammans. Sen knallar vi ner på stranden och går till någon av restaurangerna för att äta middag tillsammans med en Chang eller ett glas (kallt) rödvin. Det är ingen partystrand det här, och det passar oss utmärkt. Vi är rätt kvällströtta när vi är här, och kommer i regel i säng vid 22-snåret efter att ha hängt en stund på altanen med levande ljus och kanske ett parti vändåtta eller läsning. Kortleken har vi med oss lite överallt, det kan hända att vi får för oss att ta en match även när vi sitter på en restaurang.

Ibland bryts den här rutinen av något annat, härom dagen hyrde vi en bil och åkte runt, t ex. Förra helgen tog vi två nätter på en av grannöarna. Någon kväll tar vi taxi till en annan strand eller till staden, Nathon, för att äta och se något annat. Men mest är vi hemma och njuter. Av klimatet, av att vara lediga och av varandras sällskap.

Jag behöver det här SÅ mycket, och är oändligt tacksam.   

  


  

Efter några dagars landning börjar vi känna oss mogna att se oss omkring lite och bilda oss en uppfattning om hur vår omvärld ser ut. Så i går tog vi en taxi till öns stad, Nathon. Trevlig bekantskap, väldigt genuint, inte så mycket turister (här heller) och lite lagom shopping. Jag köpte mig bland annat en hatt för att skona mina öron för solen, och vi köpte även en balja att ha stå vid trappen och skölja av fötterna i när vi varit på stranden.

Vi strövade i kvarteren, tog en Chang på gatan vid hamnen bland alla fiskförsäljare, och avslutade kvällen med en middag innan vi åkte hem. 

   
    
   

2

Hon skrev så, Karin Boye. 

Vi är nu på plats på Koh Samui efter lite möda och en smula besvär. Vi har haft förmånen att långresa några år nu, men har faktiskt sällan stött på problem. En gång kom vår väska några timmar efter oss, men förseningar och annat trassel har vi varit förskonade från. Därför är vi ovana, men försökte - och lyckades nog rätt bra - ta det hela med jämnmod. Varför hetsa upp sig, planet går inte fortare för det? Men det är klart - lite trötta blev vi till slut.

Det började redan i Visby, faktiskt. Vi har gjort till en trevlig vana att starta våra långsemestrar med övernattning på utmärkta Clarion Hotel Arlanda, därför flög vi redan kvällen innan avresa mot Bangkok. Visserligen skulle vi inte komma till Arlanda förrän framåt 20-tiden, men vi skulle ändå hinna med en god middag och en drink i skybaren. Tänkte vi. Till sakn hör att vi bor sisådär 15 minuters promenadväg till Visby Airport, men med resväskor och snöväder krävs ändå skjuts. Vi hade bokat en taxi i god tid innan planet skulle gå, en hel timme innan. Skönt med marginal när en kan.

När vi kom till flygplatsen hade inte incheckningen öppnat än. Och på screenen stod att flighten var försenad 45 min. Eh...? Antiklimax. Så småningom skulle vi inse att 45 minuter är lika med typ ingenting. Vi gick helt sonika och startade semestern i restaurangen med en öl och ett glas vin. Bra start! Så småningom drog vi oss tillbaka till avgångshallen, där screenen informerade att flighten var ytterligare 25 minuter försenad, totalt över en timme alltså. Och fortfarande ingen incheckning öppen. Nähä. Vi satte oss ner och väntade.

Efter en stund kom en personal och frågade om vi skulle med. What?? Vi förklarade att vi skulle till Arlanda med den försenade flighten. "Jamen den incheckningen har stängt för länge sen," deklarerade hon. What?? igen. Det visade sig att den varit öppen medan vi satt i restaurangen och startade semestern. Ingen information gick ut om att vi borde ha checkat in, och förklaringen lät inte vänta på sig: "Vi kan inte skriva det på våra skärmar, för då försvinner informationen om förseningen".

!!!

Visby Airport är en liten flygplats. Mycket liten. Det är inte många resenärer där samtidigt, särskilt inte kvällstid. Säger bara det. Information där borde vara rätt okomplicerad.

Nåväl, hon grejade biffen, öppnade incheckningen för oss så vi kunde komma med flighten. Humöret var fortfarande rätt gott, även om vi med näppe hann beställa mat innan restaurangen vi var på stängde och vi inte orkade ta någon drink i skybaren. Jo just det - de glömde också lägga upp på skärmen vid bagagebanden att Visbybagaget var där. Det var en slump att jag fick se min väska bland alla Östersunds-, Skellefteå- och Luleåväskor...

Dagen efter - den stora resedagen, det var nu det skulle bära iväg! - började med att vi efter frukost blev varse att flighten till Bangkok var sex timmar försenad. Shit! Vi som hade anslutningsflyg från Bangkok till Koh Samui bokat och klart, nu blev det lite jobbigt. Norwegian förklarade det hela med att de anlitat en annan operatör, och det plan vi skulle använda var försenat från Oakland. Jaha. Med lite assistans klarade jag av att boka om inrikesflyget i Thailand, sköt fram även det sex timmar. Av erfarenhet vet vi att procedurerna på flygplatsen i Bangkok kan ta lååång tid, därför hade vi marginal från början och ville fortsätta ha det. Sagt och gjort - 18:45 fick vi flyga i stället för 12:15 som var ursprungsplanen. Vi skulle komma fram i mörker i stället för på eftermiddagen, men ok då. Så kan det vara, bara att gilla läget. Vi hade bokar premiumbiljetter för att få bra stolar och gott om benutrymme, vilket gjorde att vi hade tillgång till en lounge att hänga i. Det var faktiskt riktigt skönt, lugnt och gratis kaffe, mackor, öl och vin. Vi lämnade den bara för att utnyttja de matvouchers som Norwegian också hade förärat oss med. Men ärligt talat blev det lite segt på slutet...

Till slut kom vi ändå iväg, och inget ont som inte har något gott med sig! Vi flög ju liksom på natten enligt vår tideräkning, så efter den obligatoriska måltiden ombord var det sovdags, alldeles naturligt. Detta i kombination med att vi kunde sittligga riktigt bekvämt gjorde att vi faktiskt sov på riktigt i flera timmar. Har aldrig hänt förut. Flygresan blev därför både bekväm och vilsam, och upplevdes förhållandevis kort.

Det gick smidigt på Bangkoks flygplats med passkontroll och väskhämtning samt incheckning, mycket tack vare att vi lärt oss hitta hyggligt. Efter att ha checkat in bagaget till Koh Samui letade vi upp en restaurang för att ta den första flaskan Chang - en högtidsstund! Efter första klunken - det kan ha varit den andra - fick jag ett SMS från Bangkok Airways att flighten var försenad med 45 minuter. Det låter inte mycket, men DESSA 45 minuter kändes förbannat trista i det läget. Det visade sig att det blev totalt mer än en timmes försening, och det var faktiskt drygt. Under tiden kommunicerade vi med hyresvärden och med den person som ordnat transfer för oss. Men allt ordnade sig så fint ändå.

21:30 ungefär kunde vi äntra tröskeln till vår bungalow som vi hyri fem veckor. Det var ungefär 8 timmar senare än vad som var planerat, men vi kom välbehållna fram och väskorna var med!