Internationella Yogadagen

Internationella yogadagen

För några år sedan instiftades Internationella Yogadagen, att firas den 21 juni.

Internationella Yogadagen 21 juni

Det var 2014 som Indiens premiärminister föreslog FNs generalförsamling att utse den 21 juni till just Internationella Yogadagen, för att uppmärksamma yogans kraft och betydelse för människans välmående. Yogan är ju en världsrörelse med många förgreningar, men med sin bas i Indien.

Egentligen kan ju alla 365 dagar vara just yogadagar, men det är fint att FN valt att lyfta fram yogan med en egen dag.

Här lite tips om var du kan fira i dag!

 

Våga yoga! Ett härligt erbjudande!!

Maria Björkman

I slutet av det här blogginlägget finns ett erbjudande om att få prova på yoga i Visby. Inlägget är inte sponsrat eller på annat sätt betalt, jag har skrivit det helt på eget initiativ eftersom jag vill att fler upptäcker vår fantastiska yogastudio Lila shala.


Du som följer mig vet att jag yogar, jag är en yogini. Jag upptäckte yogan 1996, då jag på friskvårdstimmen på jobbet – jag arbetade på Regeringskansliet på den tiden – valde yoga bland det som arrangerades och som fanns att välja på. Vissa arbetskamrater sneglade misstänksamt på mig och sa rätt ut att de tyckte det var flummigt.

Det var kundaliniyoga den gången, det var mitt första möte med yogan. Jag älskade det! Lugnt, skönt och meditativt. Inte ett dugg flummigt kändes det fast vi sjöng mantran och sånt. Yogapasset låg mot slutet av arbetsdagen, och jag lovar – jag var så fylld av energi efter passen att jag hade kunnat jobba 8 timmar till efteråt!

När jag slutade på den arbetsplatsen, upphörde min yogapraktik. Jag letade heller inte fram någon yogastudio eller klasser, utan var utan yogan i några år. Tänkte nog kanske att det där var en engångsföreteelse, den där terminen eller vad det kan ha rört sig om.

Senare kom jag till Gotland, och hösten 2004 hampade det sig så att ABF – där jag arbetar – skulle anordna en prova-på-yoga-eftermiddag eller nåt sånt. Minns inte exakt. Jag bestämde mig för att delta, det var ashtangayoga den gången, och jag blev fast igen. Jag anmälde mig till en klass, och sedan dess har jag gått på klasser oavbrutet varje termin ända fram till i somras. Nu praktiserar jag på egen hand, och tycker jag klarar det bra. Men visst – ibland kan jag sakna yogafrökens omsorgsfulla och vänliga instruktioner som vägledning, det är alltid något visst att yoga i grupp. Det ger flerdubbel effekt på något vis. Under de här åren har jag provat flera former av yoga utöver kundalini och ashtanga, till exempel hatha och yinyoga.

Det finns alltså mängder av yogavarianter, och en bör prova sig fram till det som passar en själv bäst.

Maria Björkman

Yogan gör så mycket för dig! Yoga är egentligen inte bara ställningar, det är i själva verket ett förhållningssätt. Det förstod jag inte riktigt förrän jag hade yogat ett bra tag, men när du har praktiserat yoga i klass under en tid, kommer du att märka det själv. Särskilt – vill jag bestämt påstå – om du vägleds av en riktigt duktig yogalärare. Då kan hen vägleda dig genom yogans magi på ett fantastiskt sätt, så du i din egen takt upptäcker det ena lagret efter det andra! Det existerar ingen prestation i yoga, om du inte själv pressar dig att prestera. Det gjorde jag under en period, på ett väldigt destruktivt sätt. Helt i enlighet med min personlighet, skulle jag framåt fortare än min kropp och själ var redo för. Det blev inte alls bra. Som sagt, prestera inte. Gör. Och gör utifrån dina alldeles unika och egna förutsättningar. Kroppsliga besvär behöver inte vara något hinder. Övervikt är inget hinder. Jag ser inte många hinder alls faktiskt, det finns en yogaform för alla!

Jag är yogan evigt tacksam för väldigt mycket, och jag är oerhört glad över att vara en del av yogastudion Lila shala här i Visby. Lila shala är dessutom så mycket mer än en yogastudio, det är en fredlig och tolerant mötesplats, en fristad med sköna värderingar – ja nästan som ett hem!

Vårterminen börjar den 5 februari på shalan, men jag kommer inte att vara med då heller. Det blir ännu en termin på min hemmamatta i stället. Men den här terminen har Mariancila – som driver studion – ett jättebra erbjudande för dig som länge tänkt att du borde och vill, men ännu inte kommit dig för. Ofta kan ju hindret vara att en inte vet vilken yogaform som passar bäst, till exempel. Det finns möjlighet att gå tre gånger på en klass för att prova om det passar dig. Vill du fortsätta resten av terminen, är du garanterad din plats. Dessa tre prova på-gånger har ordinarie pris 500 kr, men du som är min vän kan ange mitt namn vid anmälan (eller namnet på någon annan yogi som brukar gå på Lila shala) och då får du dessa tre gånger för bara 300 kr. Det är ett jättebra erbjudande, för kanske vill en inte betala en hel terminsavgift för något en inte alls vet vad det är. Det är ju lite som att köpa grisen i säcken!

Det bästa av allt är, att om du är osäker på vilken yogaform som passar dig, eller om du har andra funderingar, så kan du mejla till Mariancila för vägledning. Hon vet vad hon gör, tro mig! Då mejlar du på mc@lilashala.se.

Du som bor på Gotland – ta nu och gör det där du har funderat på så länge, det är ett jättebra tillfälle! Du hittar vårens schema på shalan här. Allt om shalan hittar du på dess hemsida, www.lilashala.se. Och glöm inte att ange mitt namn om du vill nyttja prova på-erbjudandet, om du inte är beredd att anmäla dig direkt till en klass.

Lycka till med ditt möte med mattan! Namaste!!

Maria Björkman

Kapitulera. Kapitulera. Kapitulera.

Lila shala yogastudio

Så sa hon, yogafröken på passet i kväll. Ja, hon sa mycket. Hon säger lustiga saker, såsom: ”Släpp taget om hårbottnen” eller ”Stanna kvar bakom ögonen en stund”. Ibland blir det nästan fnissigt, men om en tänker efter en smula, inser i alla fall jag att en KAN släppa taget om hårbottnen. Och det GÅR faktiskt att stanna bakom ögonen om en vill.

Jag vidhåller att jag har världens bästa yogafröken som lär mig massor om mig själv. Jag är så tacksam att jag har hittat henne, eller om det är hon som har hittat mig. Spelar ingen roll. Hon är en betydande del av mitt liv och helst skulle jag vilja ta hem henne och alltid ha tillgång till hennes klokskap och varma blick.

Och det där med att kapitulera är nog det som står på min agenda att öva på just nu i livet. Det känns tydligt. Så – tack för påminnelsen.

Vem hon är, världens bästa yogafröken? Hon heter Mariancila, och finns på yogastudion Lila shala.

Hur hanterar en sin gränslöshet?

Den här hösten går i ett rasande tempo och är fullständigt proppfull av plikter. Dag efter dag känner jag att jag PRECIS klarar av det som krävs. Men det finns inga marginaler och inga pauser, ingen andhämtning och det är nästan bara tur att jag inte missar och glömmer något.

Det är alltid så här i perioder. Det är inte inte klagar jag gör, jag försöker bara förstå hur jag är funtad. För det handlar om lika delar arbetsbelastning och personlighet. Jag nöjer mig inte med halvdana resultat, halvgjorda uppgifter eller halvnöjda människor. Jag nöjer mig inte med att vara färdig, utan måste då genast fylla på med fler uppgifter. Det går ju alltid att göra saker bättre och mer. Det går alltid att pröva nya vägar och metoder!
Detta är för det mesta ett framgångsrikt sätt att arbeta, min organisation rör sig framåt, är progressiv och nyskapande, och jag trivs. Men när perioder av högre krav kommer, blir det för mycket. Och med åren blir det allt tuffare, jag får allt svårare att hantera det. Jag blir tröttare allt fortare, tappar lättare sugen och lusten. Glömmer alla knep hur en håller näsan över vattenytan. Och november gör det ju inte heller lättare…
Trots mina 52 år har jag inte kommit på hur jag ska hantera mig när min gränslöshet tar över. Jag känner igen alla tecken och VET att det inte är vare sig normalt eller hälsosamt att må som jag gör såna här perioder. Jag är irriterad på min omgivning, trött, har fysiska besvär. Jag slutar träna, läsa och göra roliga saker. Tack alla som står ut med mig!
Det är alltid övergående. Men finns det någon där ute som har något fiffigt trick som biter på en medelålders workoholic, så välkommen. Jag lovar att lyssna!
Dagen har för övrigt varit fullkomligt awsome. Gotland Pride invigdes, och regnbågsfärgerna sprakade på arbetsplatsens flaggstänger, ringmuren, husfasader och klädespersedlar. Vilken folkfest! Och så har fortsättningscirkeln med Byggfackens PRO i sociala medier fortsatt, få sysslor är så meningsfulla som detta! Dagen kröntes av ett yogapass, yogan finns alltid där vid min sida.
Men som sagt – mirakelrecept mot gränslöshet mottages tacksamt!

Siffrorna dansar…

…i huvudet. Ögonen svider och jag känner mig extremt dum i huvudet. Orsaken? Jag har suttit i tolv timmar eller så och glott på en skärm och grottat – verkligen grottat! – ner mig i siffror. En gång om året är det så, och det är inget att be för. Det är inte så utvecklande och upplyftande, men alldeles nödvändigt. Jag är glad att jag fått förmånen att faktiskt sitta hemma ifred för att göra det idag, jag har fått tänka färdigt. Tror jag tänkt på allt! Nu återstår ”bara” lite justeringar så tror jag att underlaget är tillräckligt bra för styrelsen att kunna föra konstruktiva diskussioner.

Lite välförtjänt yinyoga fick avsluta arbetspasset. Lite läsning i sängen nu, kanske?

Yoga- och meditationshelg

Befinner mig i Nynäshamn den här helgen, och gör två flugor på smällen – hälsar på bästa vännen K och deltar tillsammans med henne i en yoga- och meditationskurs hos fina Bettan på Nynäsgården.

Vi är tolv kvinnor (varför nästan alltid bara kvinnor?) som i 1,5 timme på vardera fredag-lördag-söndag befinner oss i den mysiga och stämningsfulla yogalokalen där man nästan förflyttar sig till Thailand för en stund. Bettan (Elisabeth Nilsson) guidar oss varsamt genom såväl yoga som olika meditationstekniker och är en mycket bra vägledare.

Det är ljuvligt på alla sätt för mig det här; jag får miljöombyte, får umgås och skratta, och får också en dos lugn på kuppen.

Jag vill gärna rekommendera yoga i allmänhet (det passar alla) och Thaiyogamassage i Nynäshamn i synnerhet. Yoga är en gåva alla borde ge sig själv!

(Länkningen funkar inte just nu, men du kan själv gå in på www.thaiyogamassage.se för att läsa mer!)

Yogapaus

Jag har skrivit här många gånger om den för mig nästan nödvändiga yogan. Men trots att den är viktig för mig och i mitt liv, har jag aktivt valt bort den de senaste månaderna. Det har helt enkelt inte funkat för mig att få till det i tid och rum, och då bestämde jag mig för att i stället för att ständigt gå omkring och ha dåligt samvete för att jag inte tar mig till en yogaklass, så kapitulerade jag inför det faktum att yogan inte rymdes just nu.

Våren har varit hektisk på arbetet, och jag har också haft våra flyttplaner att fokusera på. Visserligen är det så att när man har extra mycket omkring sig är också yogan extra viktig. Men jag gjorde som sagt ett val, för att kunna släppa det. Ibland är det bara så.

Var sak har sin tid, så även yogan. Efter sommaren kommer det att återigen vara yogans tid för mig!

Yoga som yoga?

Under den kommande hösten ska jag bekanta mig med Hatha, eftersom Ashtanga för tillfället vänder mig ryggen.

 

Jag har haft en tuff vår och sommar kroppsligt. Kroppen har levt sitt eget liv, och jag känner inte igen den. Jag är fångad i ett skal som känns egendomligt obekant och synnerligen obekvämt. Det är inte jag!
Följden har varit att jag inte har kunnat/velat/orkat yoga på flera månader, men har nu bestämt mig för att återerövra yogamattan. Testade ett nybörjarashtangapass härom dagen, och fick nästan en chock. Det var värre än första gången jag yogade. Kanske på grund av mina förväntningar – jag har ju ändå yogat några år och kroppen borde svara bättre tyckte jag nog. Den svarade inte mycket alls. Dessutom gjorde min häl mycket ondare än jag hade trott, trots att den har blivit myckte bättre.
Det var riktigt deppigt när jag körde hem från det passet. Det kändes som om jag gled ännu ett steg längre bort från mig själv.
Men skam den som ger sig. Jag har förstått att hathayoga är en lugnare variant, men jag hade aldrig provat. Sagt och gjort, det gjorde jag i går (bäst att passa på när yogastudion Lilashala har prova på-vecka!). Det vore synd att säga att det gick bra, men jag var ett med min kropp åtminstone några stunder under passet. Det var inte oöverstigligt, och jag kände ett hopp om att kunna klara det. Kanske är det hathayogan som ska vara med och hjälpa mig tillbaka till mig själv.
Den och den medicinska yogan (kundaliniyoga) som Marita ska få hjälpa mig med. Efter en termin med dessa båda följeslagare, fröknarna Hatha och Kundalini, kanske jag börjar kravla mig tillbaka!

Att komma i gängorna

Jag är en hängiven yogini, alltså utövare av yoga. Men av olika anledningar har jag nu inte gjort ett yogapass sedan början av december. Jag är dessutom beskaffad så, att jag är mycket disciplinerad och – som sagt – hängiven det jag har bestämt mig för, men om det av någon orsak brister eller håller upp, då kapitulerar jag lika lätt. Trots att jag vet att min onda kropp beror på yogabrist. Trots att jag vet att inget får mig att må så bra som att yoga. Trots att jag vet att det räcker att bara göra några solhälsningar för sig själv på kammaren. Plättlätt. Trots allt detta lägger jag bara av.

Nej nej, jag har inte slutat, har bara ett gigantiskt långt uppehåll. Nu har jag dessutom varit på semester. Som om det vore en ursäkt.

Jag och yoga hör ihop. Är som yin och yang. Som sol och måne, Knoll och Tott, Bill och Bull. Som skruv och mutter. Men ändå kommer jag liksom inte i gängorna. Startsträckan är gigantisk.

Läste vännen Evas blogg i morse, där hon resonerar kring aktiva val. Jag gör ju ett synnerligen aktivt val att låta bli att yoga. Hur smart är det?

I morgon onsdag ska jag gå på första yogapasset på länge. Nu väljer jag att betrakta det som en start på att komma i gängorna igen. Yogagängorna!

Yogan ger mer än man fattar

Den som brukar läsa min blogg och ni som känner mig, vet att jag utövar yoga. Det är poweryoga sedan sisådär fem år tillbaka, och den senaste terminen även ashtangayoga. Jag känner starkt för att utveckla mig, och ashtangan är tuff och disciplinerad. Passar mig perfekt!

Jag är inte särskilt duktig, vad nu det är inom yogan som egentligen är helt prestationslös. Det jag menar är att om man betraktar mig under utövandet, tror jag inte precis man får en skönhetsupplevelse så man dånar. Dessutom är min kropp rätt ”obändig” nu för tiden, och jag har mina skavanker. Höften är sned, och lederna protesterar ibland. Men då brukar jag tänka så här: hur vore det inte om jag INTE yogade?

Under yogapassen får jag inte bara svettas och mjuka upp kroppen, utan får även en stund av stillhet och meditation. Både kropp och knopp får sitt. Jag bara älskar det, och är så glad att jag hittade yogan (eller att yogan hittade mig, skulle jag snarare tro).

Att utöva asanas (yogaställningarna) är bara en del av yogan, som är en hel filosofi. Nyfikenheten på den ökar med tiden, och jag läser en del. Min slutsats kan bara bli – om alla yogade skulle det inte gå att bedriva några krig i världen. Omöjligt.

Namaste!