Att vara nöjd med sig själv

Sommartiden bjöd på en ljus kväll, trots att det mulnade på. Glatt överraskad blev jag när jag klev ur Friskis & Svettis-lokalen och noterade att jag skulle hinna hem innan jag behövde sätta på heljuset på bilen. Härligt underbart!

 

Men hur kan en timme betyda så mycket? Jag menar, rent kroppsligt. Både Bosse och jag var helt slut i går kväll, och båda två sov vi oroligt hela natten. Konstigt, tycker jag. Jetlag har man ju både hört talas om och upplevt, men då snackar vi 6-7 timmar. Det här måste vara nån sorts jetlag också, jag tycker det är lite fascinerande hur våra kroppar är konstruerade!
Jag är så NÖJD med mig själv varje gång jag har varit på jympa. För att inte tala om min yogastatus just nu. Hör på den här; min yogalärare är borta i tre veckor, och kan således inte hålla några klasser. Jag har kompenserat det med att göra egna yogapass de dagar jag skulle ha gått hos henne! Jag är så NÖJD!!! Superduktig, är vad jag är. Jag lyckas inte komma upp i en hel timme, men mitt program spänner i alla fall över 45 minuter. Jag lyckas av någon anledning inte heller ta i lika mycket som när jag är hos henne. Det fattar jag inte, för jag vill verkligen. Men det är något annat att sitta ensam på kammaren faktiskt. Alldeles uppenbarligen är det så.

 

Nu vet jag att nästa vecka när hennes klasser börjar igen, behöver jag inte börja från början. Jag har inte tillåtit kroppen att glömma yogan utan den sitter kvar där den ska. Hurra!!

 

Jag är så glad över att min bästa vän Kerstin gillade yoga när vi gick på intensivkurs i Nynäshamn förrförra helgen. Hon tänker fortsätta säger hon, och det gläder mig. Bara därför att jag VET hur bra det är för kroppen. Nu kan hon inte börja än, för hon går på bokbindarkurs… Om nån tycker det låter trist vill jag bara säga – ni vet inte vad ni pratar om! Försök själva bara, att göra en bokpärm och sätta fast alla bladen i. Inte så lätt! Men Kerstin kan det. Hon är jätteduktig, och jag blev fängslad av hantverket på sätt och vis. Har liksom aldrig tänkt på hur bladen kommer dit…

Lika bra jag sätter in en bild på det när jag ändå är i farten. Hoppas inte Kerstin tar illa upp, jag har inte bett henne om lov. Kerstin: hojta till i så fall, så tar jag bort den! Men visst ser det snitsigt ut?

 

Nu har jag arbetat en stund. Nu väntar en skön dusch, eller möjligen ett bad. Sen väntar spikmattan och sen ska jag faktiskt slänga mig i soffan för att titta lite på en film eller så. I alla fall börja, jag hinner nog inte se en hel. Är lite sömnig redan…