Äntligen lite bokläsartid

bokläsartid

Sommar är bokläsartid. Inte minst är lediga dagar bokläsartid!

Under min lediga vecka i Skillinge har jag (nästan) läst ut två böcker. Inte från början till slut, jag hade två påbörjade böcker med mig. Dels ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson, dels ”Häxan” av Camilla Läckberg. Den senare läste jag ut på båten hem till ön i går kväll.

bokläsartid

Nu ser jag fram emot att välja en ny bok ur min hylla, där det står många olästa böcker och väntar. Tänker ge mig mycket bokläsartid i sommar!

När är bokläsartid för dig? Vad läser du just nu? Har du några boktips till mig?

Tre favoritböcker

Maria Björkman

Jag har alltid läst böcker, förr mycket mer än nu för tiden. Det tar betydligt längre tid för mig nu att komma igenom en bok än det någonsin har gjort, jag prioriterar inte tid för bokläsning längre utan det är alltför mycket annat som konkurrerar om min tid; bloggen/skrivandet, TV-serier, sociala medier, läsning av andras bloggar och hemsidor… Lite sorgligt på ett sätt, men var sak har ju sin tid. Jag slutar aldrig läsa böcker!

När någon frågar mig om den bästa bok jag läst, kommer alltid samma svar: Väggen. Det är en bok skriven av Marlen Haushofer 1963, skriven i jag-form om en person som blir instängd i ett område i bergen av en osynlig men ogenomtränglig vägg. Jag ramlade över den av en slump på 1980-talet utan att ha en aning om vad det var. Men det är faktiskt den bok som lever sig kvar i mig, jag vet verkligen inte vad det var för sträng den slog an hos mig!

En annan gammal favorit som det står ett gulnat och välläst pocketexemplar av i min bokhylla är Snäcksamlarna av Rosamunde Pilcher. Den läste jag på 1990-talet nån gång, också då helt utan förväntningar. Den är sprängfylld av tweed, tedrickande, rosor och engelsk landsbygd. Jag minns den som så oerhört trevlig att försjunka i, så välskriven med så trevliga och lättillgängliga karaktärer. Kanske jag inte alls skulle säga samma sak om jag läste om den idag!

Egentligen trängs två böcker om den tredje platsen på min lista, men jag väljer nog Parfymen av Patrick Süskind, som utspelar sig i Frankrike på 1700-talet, och handlar om en excentrisk parfymör med extremt utvecklat doftsinne. Han mördar unga kvinnor för att få fram de rätta dofterna!

Jag vill veta vad du har för favoritbok!

Fyllt på bokförrådet

…men bara lite grann!

Numera sparar jag sällan böcker när jag läst dom, utan skickar oftast vidare. Det finns undantag; en och annan jag tror jag vill läsa om, böcker skrivna av vänner samt våra gotlandsdeckarförfattare. De senare samlat jag på och sparar, tycker det är kul att ha spännande lokal litteratur både till oss själva och läsintresserade gäster. Så Jungstedt, Östlundh och Jansson har egna hyllor hemma hos oss. Vi har under åren köpt deras böcker vartefter de kommit ut, läst och stoppat in dem på deras egen plats i hyllan.

Döm om min förvåning när jag i morse gjorde en snabb kontroll att jag verkligen har alla, upptäckte att jag saknade två av Anna Janssons böcker! Jag kan bara dra slutsatsen att hon skriver böcker i alldeles för hög hastighet, vi har helt enkelt inte hunnit med.

Skadan reparerades raskt under dagen genom att jag införskaffade dem i pocketformat i Crimetime Gotlands festivalbokhandel (som i själva verket är vår fenomenale lokala bokhandel Wessman & Pettersson som riggat en filial denna vecka). Dessa, tillsammans med en jätteläcker utgåva i storpocket av Camilla Läckbergs ”Lejontämjaren” följer med mig hem ikväll.

Sommarens boktrave

Jaa, en kan ju fundera på hur lång sommarvila jag inbillar mig att jag har, men det är samma sak inför varje ledighet – hoppfullt och naivt samlar jag ihop allt jag inte hunnit läsa (och lägger gärna till lite mer) och inbillar mig att hinna göra det under ledigheten. Det är som om jag är livrädd att bli utan läsning, så jag samlar på mig likt en ekorre. De enda gångerna jag har kommit i närheten av att boktraven börjar ta slut är när vi haft våra långa vintervistelser i Asien, men under en vanlig sommarsemester? Nä.

I år är inget undantag. Det här är ändå inte allt jag tror jag ska hinna igenom före den 8 augusti, det finns lite till. Herregud. Märk väl – det är inget stressmoment längre, det var många år sen jag desssutom lät mig stressas av all avkopplande litteratur som låg och väntade. Men det är ett utslag av obotlig optimism, naivitet och skevt tidsbegrepp!

Lite terapi, då också. sköna och informativa yogaböcker, samt omläsning av några pärlor.

Crimetime Gotland – vilken succé!

 

Bloggspåret har legat nere några veckor, och jag vet inte riktigt om det beror på det soliga vädret eller något annat. Men det får vara så!
När jag klurar på den senaste tiden dominerar i mina tankar två saker; den fantastiska deckarfestivalen Crimetime Gotland och att vi köpt sommarstuga! Båda tankarna gör mig riktigt glad; Crimetime gav mig några nya böcker (som om jag skulle behöva det!) och förnyad läslust. Den gav mig också några lediga dagar i ett solbadande Visby tillsammans med Lotta, där vi softade runt bland idel ädel deckarförfattar-adel. Vädret kunde inte varit bättre, arrangemangen så genomtänkta och lyckade, antal dagar perfekt och det var precis lagom mycket folk. Allt var alldeles – lagom!  Mycket mer än vanligt veckan efter Medeltidsveckan (som ju annars brukar vara ett veritabelt vakum), men inte trängsel-mycket. Det gick att dimpa ner var som helst på de fortfarande sommaröppna krogarna om en ville, bara en sån sak gör den här tiden i Visby till en av de allra bästa överlag. I kombination med Crimetime blev det en hit!
Det som slog mig var att arrangörerna måste besitta en god föreställningsförmåga, hur de ville ha det. Det var en snygg upp- och nedtrappning av dagarna, festivalen var smart och enhetligt igenkännande inramad, marknadsföringen innan och under alldeles föredömlig och mixen av arrangemang gav en perfekt balans. Och de var superduktiga med att hålla alla tider, organisationen kring arrangemangen var perfekt! Sen går det ju inte att bortse från att miljön – världsarvsstaden Visby – och vädret bidrog till att helhetsintrycket blev perfekt.
Kort sagt – jag är djupt imponerad och jätteglad att jag fick vara med. Är också oerhört stolt över att ABF Gotland var en samarbetspartner. Ser redan fram emot nästa år.
Sommarstuga, ja. Det berättar jag mer om en annan gång!

Toblerone och mediedrev – kvinnliga och manliga villkor

Jag läser just nu ”Tobleroneaffären – varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister” av Mikael Romero.

Egentligen är det helt absurt att boken ens har behövt skrivas, men det har verkligen behövts. Det är bra att Micke gjorde det, och fantastiskt imponerande att han minns så mycket detaljer. Det är en nödvändig bok, för den ger en annan och mer nyanserad bild av vad som hände Mona Sahlin under den galna så kallade Tobleroneaffären i mitten av 1990-talet.

Många av företeelserna i boken är jag bekant med, många personer är jag antingen bekant eller vän med, några är före detta arbetskamrater till mig. Därför kanske jag läser med särskild behållning, men jag skulle vilja att alla som på något sätt minns det här och känner sig berörda åt ena eller andra hållet, eller alla som är det minsta intresserade av hur media fungerar, borde läsa boken. Även du som okritiskt läser kvällstidningar, borde verkligen läsa den!

Allra sist i bokens efterord (jag läste det först) har Micke skrivit något jag vill citera här. Det är så bra, så framkallande av eftertänksamhet, så sant, så obegripligt. Läs detta pärlband av frågor och försök förstå:

”Hade detta hänt om Mona varit man? Vad tror du själv? 

Varför benämns kvinnor med förnamn, och män med efternamn? Vad får det för betydelse om du är Mona med någon och Reinfeldt med en annan? 

Har du någonsin sett en bild där en manlig vice statsminister mitt under en mediekris intervjuas med två matkassar i händerna? 

Varför fick bara Mona Sahlin som mamma, och exempelvis inte Göran Persson som pappa, löpa gatlopp på grund av förslaget om införandet av en karensdag för vård av sjukt barn? 

Kan en kvinna säga att hon vill söka makt, eller är det en dödssynd? 

Varför recenseras kvinnors kläder, men inte männens? 

Varför recenseras handväskor, inte portföljer? 

Varför får en kvinnlig vice statsminister frågor om barnhem inför ett statsbesök när männen får frågor om statsskick och mänskliga rättigheter? 

Varför använder tidningarna fler bilder på kvinnor? 

Frågorna man kan ställa sig är många, många fler än dessa. 

Har allt detta någon betydelse för den stora frågan: Varför har vi sedan år 1876, då statsministerämbetet inrättades, aldrig haft en kvinna som statsminister? Föreställ dig en kvinna som statsminister i Sverige. Det är inte så lätt. Det finns ingen tidigare att jämföra med.  

En enda kvinna har försökt under alla dessa år. 

I dag känns tanken oerhört avlägsen.”

 

Ur ”Tobleroneaffären – …” av Mikael Romero

Rashets i Mississippi

Har just läst ut ”Mississippi” av Hillary Jordan. En bok jag inte hade just några förväntningar alls på, hade aldrig hört talas om den. Men jag fick den av min gode vän Bokhandlaren som sommarläsning, och då fick den bli det.

Och den var bra! Kanske inget mästerverk, men en bra historia om ett fenomen som inte får glömmas bort, och som finns fortfarande trots att vi tror vi lever i ett civiliserat samhälle. Ett lite överraskande slut också, sånt gillar jag.

Läs den gärna och ägna några timmar tillsammans med desillusionerade Laura, trasiga Jamie, rediga Henry, sköna Florence med flera. Det är värt det!

Jag har läst ”Jakten på den fulländade hälsan”

Min bloggvän Pia, har kommit ut med sin bok som delvis baseras på hennes blogg men ännu mer på hennes liv. Jag har följt hennes blogg ett par år, och har fascinerats över den målmedvetenhet hon besitter i sin jakt på den fulländade hälsan.
För det första måste jag ge förlaget en eloge för att det här är en bok där berättelsen börjar på sidan 1, och inte sidan 7 eller 9. Inte för att det vare sig är viktigt eller påverkar hur bokens kvalitet är i övrigt, men jag gillar det!
Pia beskriver med sin berättelse en stark vilsenhet som många av oss säkert kan känna igen. Det är inte bara vilsenhet när det gäller hälsa, utan när det gäller livet självt. Ibland tycker jag boken handlar mer om ensamhet – såväl fysisk som mental – än om hälsa. Men det hänger väl ihop, i någon mening. Läser man boken, får man många metoder testade åt sig. Pia har använt sin kropp som ett laboratorium, driven av en nyfikenhet jag på ett sätt beundrar. Tålamod, är också ett ord som far genom huvudet när jag tänker på hennes arbete. Hon är noggrann, lämnar inget åt slumpen. Hälsospanandet gränsar nästan till fanatism ibland, men samtidigt resonerar hon så klokt kring det hon gör.
Pia skriver på ett väldigt självklart och lättläst språk. Jag rycks med, och känner att jag går sida vid sida med henne. Jag känner igen mycket av hennes beskrivningar, och vill man lära sig mer om sin kropp, mat och hälsa har man stort utbyte berättelsen. Inte minst är hon en förebild på många sätt, och man kan ju välja själv hur mycket man vill ta till sig.
Boken är som sagt en källa till mycket kunskap, så bejaka din nyfikenhet och låna den på bibblan eller köp den. Du lär dig mycket om dig själv!
Så – har hon hittat den fulländade hälsan, då? Jag tror nog hon är en god bit på väg, om den alls finns. Men är det någon som hittar den, så är det Pia!
(Slutligen måste jag ju undra: vad hände med Scott? Hörde hon nånsin något mer av honom?)

BOK

Nu introduceras Bio-optiskt Organiserad Kunskap – BOK!

BOK är ett revolutionerande teknologiskt genombrott: inga sladdar, inga elkretsar, inga batterier, inget som ska kopplas eller knappar att slå på. Den är så enkel att använda att till och med ett barn kan göra det. Kompakt och mobil, så att den kan användas överallt – även sittandes i en fåtölj framför en öppen brasa – och så kraftfull att den kan innehålla lika mycket information som en CD-ROM-skiva.

Så här fungerar den:
BOK är uppbyggd av sekvensiellt numrerade sidor av papper (återvinningsbara), där varje sida har en kapacitet på tusentals bits av information. Pappren sitter ihop med hjälp av en specialbyggd enhet som kallas bindning vilken ser till att sidorna ligger i korrekt sekvens.

Tack vare Antitransparent PappersTeknologi (APT) kan tillverkaren använda båda sidor av pappret, och därigenom fördubbla informationsdensiteten och halvera kostnaden. Experterna debatterar om huruvida man kan öka informationsdensiteten ytterligare, för tillfället har detta lösts i BOK genom att helt enkelt använda fler sidor. Varje sida scannas optiskt, vilket gör att informationen registreras direkt i hjärnan. Ett enkelt drag med fingret för dig direkt till nästa sida.

BOK kan användas när som helst genom att man helt enkelt öppnar den. BOK kraschar aldrig och behöver aldrig startas om, fast som med alla saker kan den skadas om kaffe spills på den, och den kan bli obrukbar om den tappas för många gånger på ett hårt underlag.

Bläddringsfunktionen gör att du på ett ögonblick kan hoppa till vilken sida som helst, framåt eller bakåt. BOK har även en indexfunktion som visar exakt position för eftersökt information.

BOK-märke är ett extra tillbehör som gör att du kan öppna BOK på exakt samma ställe som du lämnade den förra gången – trots att BOK har varit stängd. BOK-märken är anpassat efter den allmänna standarden och kan således användas i valfri BOK av olika tillverkare. Dessutom kan flera BOK-märken användas i samma BOK om användaren vill spara flera vyer på en gång. Antalet begränsas endast av antalet sidor i BOK.

Man kan också göra personliga noteringar intill texten i BOK med hjälp av ett programmeringstillbehör, Portabel Enhands Nytto Noterings Accessoar (PENNA).

Portabel, hållbar och prisvärd är egenskaper som gör BOK till ledstjärna för de nya kraven på underhållning. BOKs dragningskraft är så stor att tusentals innehållskreatörer helt har övergått till plattformen, och investerare flockas för att få vara med. Håll utkik efter en flod av nya titlar inom kort.

Källa: okänd