Jag gästbloggar

Idag den 5 december är jag en julkalenderlucka, minsann! Eller adventskalender, som jag fortfarande föredrar att kalla det. Det hette det när jag var barn, under årens lopp har det smugit sig på att bli julkalender i stället. Tror det var i och med julkalendern på TV, faktiskt. Jag kommer ihåg att jag tyckte de sa fel – det är ju i advent vi öppnar luckor, alltså är det en adventskalender! Det tycker jag fortfarande…

Nu struntar vi i det, och koncentrerar oss på dagens budskap i stället. Det är en bloggkollega – Orsakullan – som har en julkalender/adventskalender på sin blogg med en gästbloggare varje dag och där jag har fått möjligheten att vara med.

Jag berättar i dagens lucka lite om mitt släktforskningsintresse, så gå gärna in på bloggen och läs. Passa samtidigt på att kika lite på hennes egna inlägg, hon är en tjej med många strängar på sin lyra, som skriver om sin vardag. Bland annat är hon doula, vet du vad det är?

Mitt inlägg bakom lucka 5 kan du läsa här.

#JagÄrInoS

#JagÄrInoS

Det var nog i januari 2009 som jag fick för mig att börja blogga. Det var egentligen bara en förlängning av mitt dagboksskrivande, att ta det till en ny nivå. Internet och sociala medier som fenomen har så länge det funnit intresserat mig, och jag ser det som en del av världen och mitt liv i stället för en enskild företeelse vid sidan av.

#JagÄrInoS

Genom åren har jag själv följt olika bloggar, och därmed också ”lärt känna” många i bloggosfären. Så småningom har det växt fram nätverk, i takt med att bloggandet också i allt större utsträckning blivit en egen bransch. Det som har hänt är att många – företrädesvis unga – bloggare börjat kunna tjäna pengar och till och med försörja sig på sin blogg, och jag vet att många undrar hur sjutton det kan gå till. Hur kan ”bloggare” vara ett yrke? Vad är det som de tjänar pengar på?

Som bloggare bygger jag upp en trogen läsarskara. Jag skapar ett sorts förtroende; för mig och för mitt innehåll. Ju mer personlig jag är, desto större förtroende kanske du som läsare får för mig. Om jag skriver om något jag gillar, kanske du själv skulle vilja pröva samma sak. Och vips har jag påverkat dig till att göra något eller kanske köpa något. Detta fenomen har utvecklats med stormhastighet, och många företag har insett vilket värde det ligger i många bloggares stora läsarskaror. Dessa bloggare och profiler i andra sociala medier har fått en egen etikett, de har blivit influencers. Det har därmed utvecklats en samarbetsform mellan influencers och varumärken som vill sälja, och på helt andra sätt än bara vanlig annonsering. I takt med det har det också utvecklats regelverk för hur detta ska gå till, det är till exempel oerhört viktigt att ett inlägg tydligt visar att det är ett reklamsamarbete.

Jag gick med i nätverket Better Bloggers för ett par år sedan, detta utvecklades senare – i takt med att influencerbegreppet blev allt större – till att bli en branschorganisation med namnet Influencers of Sweden (InoS).

Själv är jag inte mycket till influencer

Själv kanske jag är en influencer, möjligtvis påverkar jag i någon mening, men jag tjänar inga pengar på det. Jag är alldeles för liten i branschen för att någon skulle vilja satsa marknadsföringspengar på mig, och det gör mig ingenting alls. Det är inte därför jag bloggar, för mig är det en visserligen väldigt viktig men ändå bara en liten del av min värld. Jag gör det av lust, jag finner stort nöje i att skriva och formulera mig, dela med mig av bilder och av delar ur mitt liv. Just nu fungerar bloggen också som en katalysator för mig medan jag jobbar på att resa mig upp ur utmattningsträsket. Jag har också förstått att min blogg betyder mycket för många som själva är i samma träsk, på väg att trilla i eller kanske har kommit en bit på väg upp ur det. Bara tanken på det sporrar mig mycket att fortsätta.

Somliga tycker jag är alltför utlämnande, alltför personlig. Jag vet det. Någon enstaka har antytt det direkt till mig, men oftare har jag fått höra det i andra hand. Men för mig är det viktigt, och själva grejen. Jag delar dock med mig bara av det jag själv vill, jag är väldigt personlig, men sparar mycket privat som du aldrig får veta.

Det som också skiljer mig från de flesta andra bloggare i allmänhet och influencers i synnerhet, är min ålder. Jag vågar påstå att de flesta influencers är unga, i sammanhanget är det nästan tantvarning på mig. Å andra sidan har jag en annan läsarskara än de som är väsentligt yngre, vilket i sig kan vara intressant. Även om min läsarskara är förhållandevis liten jämfört med många andra, så vågar jag nog påstå att den utgör en mer köpstark och kanske också trogen grupp

Att ha sajberkollegor

Det här är lite av mina egna tankar kring mitt bloggande i skenet av influencerfenomenet. Jag kommer aldrig att bli – och har heller ingen strävan – att bli en stor influencer. Men jag är ändå en medlem av Influencers of Sweden, av så enkla skäl som att det är ett sjyst nätverk för sjysta villkor, det är en grupp kollegor i sajberspejs för mig som bloggare där jag kan diskutera och få svar på frågor, det är också en sorts kompiskrets. Jag har lärt mig massor i InoS, och jag hoppas att även jag bidrar med något. Sist men inte minst står Influencers of Sweden för att allt ska gå rätt till i blogg- och influencerbranschen, att ingen ska utnyttjas och att alla – såväl influencers som marknadsförare – ska följa gällande lagar och regler. För att enkelt förklara InoS funktion, kan vi kalla den för alla bloggares och influencers fackförening.

Kritik från andra delar av branschen

Det finns något som kallas talangnätverk och som är ”mäklare” mellan influencers och företag. Flera sådana har i dagarna gått samman och starkt kritiserat Influencers of Sweden, genom att hävda att InoS är en egen liten ”klubb” som bara för sin egen talan och jobbar för egen vinning. En obegriplig kritik, som vittnar om antingen okunnighet eller kanske rent av avundsjuka. Under hashtaggen #JagÄrInoS vill jag och många andra med mig påtala att kritiken är felaktig och bygger på missförstånd.

Jag må vara en mycket liten, men jag är ändå en influencer. Genom att jag finns här och i sociala medier och genom att du följer mig. Såväl små som stora influencers utgör tillsammans organisationen Influencers of Sweden, och tillsammans ser vi till att det är ordning och reda i branschen. Jag är stolt medlem!

#JagÄrInoS

Här kan du läsa andra inlägg på temat, från influencers oändligt större än vad jag är:

Bloggande förtjänar respekt

bloggande

Sitter i vår stuga ute i skogen och njuter försommar samtidigt som jag arbetar och ägnar mig åt lite bloggande. Funderar mycket på det här med bloggen, ägnar ju rätt mycket fritid åt den för att jag tycker det är roligt och för att jag gillar att uttrycka mig. Jag gillar också att ha min egen plats i sajberspejs, och den behöver ju vårdas och uppdateras.

Bloggande en egen bransch

Bloggandet har blivit en helt egen bransch på senare år, och många är de som slutar sina anställningar och bildar företag som de bygger runt sin blogg på olika sätt. Det är en jättespännande utveckling som jag följer intresserat. Jag märker också – både av sånt jag läser och i min egen omgivning – att det inte är helt enkelt att förstå detta med bloggandet i allmänhet, och kanske framför allt inte att det för många blivit ett yrke. Det som för många också är svårt att förstå är nödvändigheten av ett mycket personligt anslag.

Vi människor är i grunden väldigt intresserade av varandra och varandras liv. Tänk bara så mycket vi pratar om andra människor! Och tänk så mycket läsare våra skvallertidningar har, många älskar att läsa om kändisar.  Och tänk så svårt det vore att utvecklas utan att ha medmänniskor att spegla sig i. Att följa personer i sociala medier och på bloggar är ju ett relativt nytt fenomen, men bara ett tiotal år på nacken. Det är som att läsa skvallertidningar, fast med den stora skillnaden att här bestämmer personerna själva vad som ska skrivas och vilken bild som ska ges.

Att veta att det är många som följer en, är helt klart en sporre när en skriver. Även om jag skriver för mitt eget höga nöjes skull, har jag fått en trogen läsarskara som återkopplar till mig och som jag förstått också inspireras av mig i olika sammanhang. Det gör mig väldigt glad, men det förpliktigar ju också. Jag behöver vara extremt ärlig, för annars genomskådas jag. Men att vara ärlig behöver inte betyda att säga allt, jag väljer själv vad jag berättar. Jag skrev ett inlägg om det tidigare våras, som går att läsa här.

Många yrkestitlar

Jag anser att vi måste ha respekt för alla de bloggare som faktiskt producerar läsvärt innehåll med jämna mellanrum och som på det sättet lyckas upprätthålla ett intresse och en läsarskara. De är skribenter, redaktörer, fotografer, grafiska designers och it-tekniker vid sidan av en eventuell specialnisch som de skriver om.

Jag vill gärna rekommendera ett intressant blogginlägg av Maryem Nasri om just detta, som heter ”Fotograf är väl inget riktigt jobb, eller hur?”. Läs och begrunda!

Vore kul om du vill presentera dig, i all enkelhet!

presentera dig

Presentera dig – digitalmingla!

Lite här och där ser jag nu så kallade nätverkstrådar, där du kan presentera dig och liksom digitalmingla. Presenterar sig enkelt med namn, vad en sysslar med samt intressen vid sidan av jobbet om en har ett sånt. Senast såg jag det hos Clara, på Bossbloggen. Det är ett roligt sätt som läsare av bloggar och andra forum att kanske hitta nya bekanta med liknande intressen, och jag tycker det vore fantastiskt roligt att få en sådan presentation av dig här för att veta vem du är som läser. Så om jag börjar, så hoppas jag du vill fylla på med presentation av dig i kommentarsfältet! Deal? (Visserligen vet du kanske en del om mig redan, men nån måste ju börja…)

Hej! Presentera dig!

Jag heter:
Maria Björkman

Jag gör:
Är chef på studieförbundet ABF på Gotland, samt den här mandatperioden även Socialnämndens ordförande i Region Gotland. Räknar också in bloggandet som min sysselsättning, även om jag inte tjänar några pengar genom den.

När jag inte jobbar:
Oj oj, jag har MASSOR av saker jag gör alldeles för lite av, eftersom mina två jobb tar en väldans massa tid . Men släktforskning och att berätta släktens historia i ord och bild är en passion, meditation och yoga, sociala medier och bloggen gillar jag att hålla på med, och att lära mig mer om möjligheterna på Internet och ny teknik. Jag gillar att virka och läser gärna böcker. Att kolla på TV-serier tycker jag är den bästa avkopplingen. Ungefär så.

Så – vem är du?

Hurra, jag är en vinnare!

Följer ju några bloggar och influencers så gott jag kan (skulle vilja följa många fler, men det är så mycket annat jag vill göra med min tid också…), och en som jag läser med stor behållning är Jonna Jinton. Jonna är bland annat fotograf med ett sagolikt öga för bildmagi, hon tar naturbilder så en tappar andan. Hon är som ett sagoväsen själv, som ofta också figurerar i bilderna. Du måste titta in till henne!

Härom kvällen hade hon ett inlägg där hon lottade ut tre av sina bilder till den som svarade rätt på en fråga och som valde en bild och motiverade var för en ville ha just den bilden. Jag fastnade omedelbart för bilden ”Gryning”, uppe till vänster på bilden, så jag skrev och motiverade varför jag gillar den.

Hon fick så jättemånga tävlande, att hon på klassiskt Jonna-vis bestämde sig för att fler än tre skulle få pris, i form av den bild en önskat fast i mindre format. Och vet du vad! Jag blev en av de 19 extra vinnarna, så snart har jag en fotoprint av ”Gryning” i min brevlåda!

Barnsligt lycklig, blev jag. Tack Jonna!

Personlig eller privat?

Personlig eller privat?

De senaste dagarna har jag funderat en del över det här med att dela med sig av sig själv. Internet med alla sina kanaler gör det ju möjligt för den som vill, att vara såväl tillgänglig som transparent och öppen gentemot sin kringvärld. Det ställer samtidigt krav på oss att tänka till om HUR öppna vi vill vara, HUR mycket vi vill visa upp.

Ett medvetet val

Jag har medvetet valt att vara väldigt öppen och ge mina läsare tillgång till mig själv ur många vinklar. Ni får dela mina tankar, min livsstil, min vardag. Varför det, då? Det har blivit så, är mitt svar. Det har växt fram. Det som började som en dagbok för nästan bara mig själv och mina närmaste för mer än åtta år sedan, har i takt med att läsarskaran växt blivit ett fönster genom vilket du kan kika in i delar av mitt liv. Jag ville först börja visa upp min vardag som chef, provade ett tag att blogga enbart i min yrkesroll men det blev för enahanda i min smak. Så jag återgick till min personliga blogg och började här i stället att blanda alla delar i mitt liv. När jag så fick mitt politiska uppdrag för ett par år sedan, blev det helt naturligt att bygga på bloggandet med inblickar i det. Jag kände det som en utmärkt kanal att dels berätta lite ur politikens vardag, dels avdramatisera det lite. Jag ville också visa att jag är en människa som vem som helst, fast jag är politiker. En människa med fel och brister, förtjänster, tankar, känslor och vardagsliv.

Sårbarhet

Det här sättet att uttrycka mig hjälper mig själv att få syn på vad jag gör och tänker, hur jag rör mig framåt och vad som händer med mitt liv och allt runt omkring. Bloggandet i den här formen hjälper mig att reflektera över mina dagar och veckor. Annars skulle de bara flyta förbi som en odefinierbar massa. Det ger mig också kontakter jag troligen annars inte skulle fått. Jag har fått en kontakt med mina läsare som är ovärderlig, via kommentarsfält, mejl och på andra sätt. Jag får frågor, tips och interaktion. Jag skapar ett förtroende, tror jag.

Men det gör mig också sårbar. Jag blir öppen som en bok, och går att angripa om en vill. Det är en risk jag tar, och ett pris jag i så fall får betala.

Jag vet att flera anser att jag uttrycker mig en smula frispråkigt i bloggen, då och då. Att jag blottar för mycket. Att jag inte tänker mig för och borde vara mer försiktig med vad jag skriver. Men faktum är att mitt sätt att uttrycka mig och det jag uttrycker, är ett medvetet val. Jag har järnkoll på sociala mediers kraft, och använder den också med medvetenhet. Jag tror vi behöver vänja oss vid den här extra dimensionen av mellanmänsklighet.

Om jag skulle tvingas begränsa mig, blir det inte bra. Jag kommer att kväva mina berättelser, och blir sannolikt inte heller bli värd att läsa. Det blir trist, helt enkelt. Då kan jag lika gärna sluta.

Jag bloggar med ett personligt perspektiv

Jag bloggar inte som privatperson, i så fall skulle jag inte skriva om vare sig jobb eller uppdrag. Dessutom kan jag inte vara privatperson i ett sådant här sammanhang, jag är en offentlig person antingen jag vill eller inte i och med både jobb och uppdrag. Och offentligheten blir än större av mitt bloggande, det ena ger det andra. Det jag gör däremot, är att beskriva det jag är med om och det jag vill förmedla ur mitt personliga perspektiv. Det är en väsentlig skillnad. Och jag har ett privatliv. Du vet faktiskt inte allt om mig!

Det vore roligt för mig att veta vad du tänker om det här. Personligt eller privat? Bra eller dåligt?

Länkkärlek

Länkkärlek

Idag vill jag sprida lite länkkärlek genom att tipsa om några läsvärda blogginlägg. Tänker att du kanske har lite extra tid att läsa eftersom det är söndag.

Jag har ett gäng bloggar jag försöker följa mer eller mindre regelbundet, men jag måste erkänna att ibland är det svårt att hinna med. Har ju poddar jag vill lyssna på också, det finns så mycket INTRESSANT att en kan bli galen av att tiden inte räcker. Inte nog med att dygnet har bara 24 timmar, jag behöver sova bort nästan en tredjedel av dessa om jag ska fungera klokt. Visst är det konstigt; tre saker i livet – sova, arbeta, politika – stjäl största delen av min tid och uppmärksamhet, medan bloggar, poddar, läsning, att blogga själv, skriva, släktforska, yoga, meditera, skapa med mera annat jag tycker är kul, snällt får trängas på en pytteliten tidsyta som råkar bli över! Mycket märkligt.

Nåväl – senaste veckan har jag dock läst några blogginlägg som jag väldigt gärna vill tipsa om;

Hildas – Om att vara nöjd med mindre

Sofia med bloggen Hildas har gjort en mycket bra betraktelse över denna vår jakt på prylar. Sofia lever själv efter enkelhetsprincipen och har de senaste åren skalat ner sitt ägande och därmed frigjort tid. Hon är jättespännande att följa, jag inspireras verkligen av hennes blogg! Läs Om att vara nöjd med mindre.

Gott för själen – Utmanar mig själv att bli ett annat jag

Mitt eget mantra ”är på väg att bli en så mycket bättre version av mig själv” går verkligen armkrok med Lenas rubrik på det här inlägget. Lena är – precis som jag – en kvinna i sina bästa år som – precis som jag – har kraschat lite utmed vägen och håller som bäst på – precis som jag – att kravla sig upp. När jag läste det här inlägget log jag brett för mig själv, för det var så väldigt lika mina inlägg om min egen resa. Sen visade det sig att Lena hade garvat högt för sig själv när hon läste mina, av samma skäl. Systrar i någon mening, och igenkänning är alltid ett vinnande koncept. Läs Utmanar mig själv att bli ett annat jag.

Teknifik – den ultimata Instagramguiden

Utan att värdera ner några andra bloggar – det finns så himla många bra – så måste jag ändå få säga att Elins blogg Teknifik hör till mina favoriter. Här har vi en person som vet vad hon skriver om, som är nyfiken och kunnig och väldigt generös med sina rön och kunskaper. Hon är dessutom så pedagogisk att till och med jag känner mig smart när jag läser hennes tips. Det finns många guldkorn på hennes blogg, men det senaste i raden jag har fastnat för är hennes Instagramguide från härom dagen. Det du inte vet om Instagram får du veta här. Tack Elin! Läs Instagram; alla dolda funktioner och hacks du borde känna till.

Hoppas du kanske kan hitta någon ny favoritblogg att följa (bara det inte betyder att du sluta läsa min, förstås…)!

Så stor (eller liten) är min blogg

Maria Björkman

För några dagar sedan roade jag mig med att gå in och se på 2016 års statistik för bloggen, för att bilda mig en uppfattning om vad som har hänt under året och hur status var vid årsskiftet. Det har ju varit ett år då jag under andra halvåret bloggade väldigt intensivt, ja vare dag faktiskt, och där intresset också ökade eftersom jag skrev om min sjukdom, mitt mående och det arbete jag påbörjade för att bli frisk.

Så nu tänkte jag att i stället för att bara hålla siffrorna för mig själv, så delar jag med mig helt enkelt. Det är också roligt för mig att ha det dokumenterat på bloggen. Så här såg 2016 ut enligt Google Analytics:

Sidvisningar

Sidvisningar

I början av året tuffar det på med väldigt lite, i januari var vi i Thailand och rapporterade därifrån och det väckte kanske lite intresse. Annars ligger siffrorna på en nivå att en kan tro att det bara är närmast sörjande som läser, och så var det nog också. Jag publicerade inlägg bara när jag kände för det, hade skrivlust bara i perioder och ingen särskild plan med bloggarbetet. Så hade det hållit på länge. Men sen i juni, publicerade jag ett inlägg (som också är ett av de fem mest lästa som syns i listan nedan) där jag ”avslöjade” hur jag mådde, och då hände något drastiskt. Intresset blev enormt, helt otippat, jag fick också draghjälp genom att media hakade på och skrev om det. Det fortsatte öka under sommaren, då jag började att blogga dagligen, för att toppa i början av augusti då jag skrev årets mest lästa inlägg.

Unika besökare

Unika besökare

Kurvan är av rätt naturliga skäl rätt lika den förra, även om siffrorna är lägre.

Ålder

Ålder

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att jag är en tvärt om-bloggare. Ser en sig om i bloggvärlden så är det i regel yngre såväl bloggare som läsare, även om jag vet att vi är flera i mitten av livet också som skriver. Men vi syns inte på samma sätt, och därför kan en förledas att tro att vi inte är så många. Naturligt blir ju, att läsarnas ålder speglar publicistens ålder, så det här resultatet är inte konstigt alls.

Kön

Kön

Det här är också rätt naturligt, att kvinnorna dominerar läsarskaran, eller hur? Jag skriver ju trots allt mycket om hur det är att vara kvinna mitt i livet. Jag tycker det är jättekul att det ändå är nästan en fjärdedel av mina läsare som är män!

Återkommande och nya läsare

Återkommande och nya läsare

Jag är lika glad för att ha en så stor andel trogen läsarskara, som jag är över att så många har kommit nya. Det är överväldigande, det gör mig glad!

Lästeknik

Lästeknik

Det är intressant att veta på vilket sätt du som läser bloggen gör det, eftersom jag ju hela tiden strävar efter läsarvänlighet. Den här bilden visar tydligt att det är gränssnittet i mobilen jag ska koncentrera mig på, därför att hela 61% läser blogginläggen där.

De mest lästa inläggen under 2016

  1. Ett semesterbokslut – den osminkade verkligheten
  2. Hon är inte hel enkel att ha att göra med, den där Maria
  3. Akta dig för långflygningar med Norwegian!
  4. Saker du önskar att andra förstod när du drabbats av utmattningssyndrom – artikel ur Topphäsa med egna reflektioner
  5. Livets alla märkliga vändningar

Nu känns det fint, att ha koll på 2016! Nu vet jag att i december hade jag sisådär 1.300 besökare, och kan jämföra det med januari samma år då det var 132 stycken… Jättemycket har hänt, och jag är så tacksam för att du kommer hit och läser, tacksam för varenda en som vill följa mig i vått och torrt, i ur och skur. Följa mig mellan jobb och politik, glädje och tröttma, uppgångar och nedgångar, hemmavid och på resor. Det känns fint att ha dig med!

Även om jag skriver för mitt eget höga nöjes skull så har det ändå blivit så, i takt med att läsarskaran ökat, att jag lagt mig vinn om att försöka producera mer läsvärda inlägg under hand. Det är både roligt och krävande, men det är meningsfullt eftersom jag vet att 1.300 personer per månad läser mig. Att ha många läsare ger mig också bredare perspektiv, fler kontakter, mer interaktion. Även om kommentarsfältet ofta gapar tomt, så är ni flera som hör av er direkt till mig med frågor, tankar och synpunkter. Du som gör det – tänk på att det du har att komma med kanske fler skulle ha glädje av att läsa och veta. I så fall kan du också använda kommentarsfältet. Det som dock varit dominerande har varit personer som velat vara privata för att berätta om sin situation som alltför mycket liknar den jag har varit i och delvis är kvar i. Utmattning – varför ska det vara så skämmigt att prata om?!

Jag skulle vilja utmana dig och mig själv, och fortsätta utöka läsarskaran. Tänk om jag kunde dubbla den på ett år! Vill du hjälpa mig med det? Tipsa en vän, som kanske också blir en trogen följare! Tack för att du läser!

 

Dela gärna min blogg i sociala medier!

Maria Björkman i sociala medier

Det här med Internet, är ju något väldigt stort och ogripbart. Sociala medier finns vi ju i nästan alla människor nu för tiden, åtminstone i Sverige. Det finns dock fortfarande en klyfta mellan oss som har enkel tillgång till Internet och dem som inte har. Det går att läsa om i rapporten Svenskarna och Internet som är kul läsning om en är intresserad. Tillgängligheten till Internet kan ha så många ansikten!

Sociala medier är kul och interagerande, och alla har de olika karaktärer och syften. Själv har jag konton där jag är mer eller mindre aktiv på Facebook, Twitter och Instagram. Jag finns även på Pinterest och LinkedIn, men inte särskilt aktivt. Jag har prövat Snapchat, men fattar inte grejen. Det är nog helt och hållet en åldersgrej, bara att acceptera. Det roligaste med Snapchat är alla filter en kan använda sitt eget arma fejs till, för att skojsa till det lite!

Mitt i allt det här har jag min blogg, min alldeles egen plats i sajberspejs. Övriga plattformar som de jag har beskrivit ovan äger någon annan, de kan ändra skepnad, utseende och villkor utan att du som användare har något att säga till om. Men bloggen, den äger jag, den rår jag över och den är bara min. Därför låter jag den vara navet i min Internetnärvaro.

Livsluften på bloggen är läsarna, och därför önskar jag ju att bloggen sprids och får många som läser den. Det sporrar och det utvecklar mig, det motiverar mig att skapa varierande och intressant innehåll, att utveckla bloggen till att bli något mer än bara min plats att skriva av mig på. Du som läsare kan hjälpa mig med det, genom att sprida bloggen i dina egna sociala medier. Läser du ett inlägg du gillar, dela det gärna på FB eller Insta eller var du finns. Ingen blir gladare än jag!

Och vill du följa mig i andra sociala medier hittar du några exempel på var jag finns, här (det går även att klicka direkt på knapparna längst upp i högerspalten):

Instagram – Mariayogini

Twitter – Mariayogini

LinkedIn

När det gäller Facebook är jag ganska restriktiv. Jag godkänner alltså inte vänförfrågningar från andra än såna jag har någon form av relation till, vi behöver inte nödvändigtvis ha mötts. Men dig kanske jag har det med, och vi ännu inte är vänner på FB, då tycker jag du ska göra en vänförfrågan. Och som sagt – dela gärna blogginlägg du gillar i dina sociala medier, så blir jag extra glad!

 

Jag är en tvärt om-bloggare

Do it your way

Jag följer rätt många bloggar för att hålla mig lite à jour kring vad som rör sig i bloggosfären och – inte minst – för att snappa upp smarta och bra tips. Jag tillhör nätverket Influencers of Sweden och får därigenom massor av tips och kontakter i bloggvärlden. Ett fåtal bloggar är jag trogen över tid, andra kommer och går.

Efter att ha varit en sån bloggföljare under en rätt lång tid vid det här laget, ser jag ju förstås mönster. Det växer fram en bransch som är oerhört spännande och expansiv, fylld av driftiga människor med tydliga målbilder. Det finns mycket positivt med det, och i någon mening också hoppfullt, tycker jag. Det visar att det går att göra det en brinner för, att utveckla ens talanger och intressen på egen hand. Men jag ser också en sorts likriktning, som blir lite tråkig i längden. Möjligen är det en smaksak, men jag vill nog ha lite mer variation och letar efter bloggar mer lik min egen. För det är en av mina ledstjärnor i bloggandet, jag har två; dels bloggar och skriver jag för jag tycker det är roligt att skriva och att ha mitt eget rike i sajberspejs som jag råder över, dels försöker jag göra bloggen till en plats dit jag själv skulle vilja återvända om jag vore dess läsare.

Det jag kan konstatera utan omsvep är att min blogg skiljer sig rätt drastiskt från den där likriktningen. Här är några exempel på det:

Ålderskategori

Troligtvis är detta den tydligaste skillnaden mellan mig och många av mina bloggkollegor – jag är gammal för att vara i bloggbranschen. När jag lyssnar på den utmärkta podden We are influencers (tidgare Bloggbusiness) så blir jag lite fnissig när någon kallar sig för gammal och är i 35-årsåldern. Jag förstår varför hen säger så, allting är relativt, men jag då! Och andra som jag vet är lika lastgamla som jag, som också bloggar!

Bloggdesign

Här har jag nog hittills följt trenden faktiskt, alla tips som säger att ju renare desto bättre. Men faktum är att det är mer färg på väg in på min blogg, för jag vill införa lite personlighet!

Nisch

Ett av de främsta tipsen är att en ska nischa sig. Utan nisch är det svårt att behålla en stor läsarskara har vi lärt oss. Men jag är varken pysselbloggare, mat- eller bakbloggare, träningsbloggare eller föräldrabloggare. Jag har absolut ingen nisch alls, om en inte räknar att jag är ”gammal” som en egen nisch, eller att jag bloggar om mitt ledarskap i olika sammanhang.

#OOTD

Det här är en av bloggvärldens mest kända och erkända hashtaggar, många är de bloggare som visar upp sina outfits of the day. Inte på en bild, utan många bilder efter varandra, på olika avstånd och i olika vinklar. Du ska vara tacksam att jag inte brukar göra det. Jag blir alldeles full i skratt när jag ens tänker tanken, vilken syn!

Foto

Apropå bilder på bloggen, så finns många tips på kameror att använda för att ta så bra bilder som möjligt. Du anar inte hur många fantastiska fotografer det finns bland bloggarna! Rekommendationerna brukar vara att använda en bra kamera och absolut inte använda mobilen. Jag gör precis tvärt om, jag använder uteslutande mobilen för att illustrera mina blogginlägg. Undantaget kan vara om jag plockar en gammal bild som är tagen med min Nikon, men annars är det bara mobilbilder ur min vardag som gäller.

En annan trend när det gäller fotograferande för bloggen, är snyggt arrangerade stilleben fotograferade rakt uppifrån. Himla effektfullt och snyggt, jag beundrar alla dom som har öga för hur en sån bild ska arrangeras, ljussättas och förevigas. Men även här – jag tycker det blir lite tråkigt och enahanda till slut. Oftast fotograferar jag själv för att illustrera mina inlägg, ibland händer det att jag köper en bild eller använder en bild från en gratissida för bilder (som i det här inlägget, där bilderna är från pixabay.com), och mina egna bilder är nästan uteslutande tagna ur min vardag som jag ser den just nu. Oarrangerat. Och taget med mobilen…

Adventskalender

Många många av de bloggar jag följer har sin egen adventskalender den här årstiden, det vill säga en tävling, ett tips eller något annat kul dag för dag. Det har inte jag. Jag ska ärligt säga att jag bollade tanken med mig själv i höstas att göra något sånt, men jag är tacksam och glad i dag att jag inte gjorde det. Jag hade försvunnit i adventskalenderskogen då!

Tips

Inte ens det erbjuder jag. De nischade bloggarna tipsar om allt möjligt, mellan himmel och jord. Jag suger själv åt mig tips till höger och vänster, det finns så mycket smarta människor där ute som frikostigt delar med sig av det de kan. Jag har inte lämnat många tips under mina åtta år som bloggare, troligtvis går de att räkna på en eller två händers fingrar…

Försörjningsambitioner

Det där att följa alla tips har ju ett syfte – att fånga så många läsare som möjligt. Det är självklart att en vill ha många läsare, det vill jag också! Däremot kan syftet med det variera, och en uttalad ambition av väldigt många bloggare i dag är att på olika sätt kunna försörja sig på sin blogg och göra business av den. Dessa ambitioner har inte jag, även om jag i andanom och så sakteliga fnular på en eventuell webbshop så småningom (har lite tankar där, som jag kanske återkommer om). En och annan annons har jag också haft och möjligen utökar jag annonsplatserna framöver*. Det är ett bra sätt att få lite tillbaka för den tid jag lägger ner på bloggen. Men att bygga en bloggbusiness att leva på, det har jag inga ambitioner till.

Ser en på ovanstående exempel, framgår tydligt att jag är en veritabel tvärt om-bloggare!

Simma mot strömmen
Bild: pixabay.com

Trots ovanstående, har jag hyggligt många läsare och jag är så oändligt glad för varenda kotte som följer mig och läser min blogg. De flesta har jag ingen aning om vilka ni är, ibland tycker jag det vore roligt att veta, men det är inte det viktigaste.

Känner du till några bloggar som andas ungefär samma känsla som min, som inte följer några mallar och går sina egna vägar, får du gärna tipsa i kommentarsfältet!


*Att ha annonser på bloggen innebär att jag kan få några kronor antingen om du klickar på den annonsen eller om du gör det och dessutom köper något via annonsen på min blogg. Inte så många korvören, men ändå lite. De annonser som eventuellt ligger uppe på min blogg, är bara för sånt som jag själv känner till eller känner för.