Vintern kom tillbaka

I går – tisdag – överfölls vi handlöst av en aggressiv och hetsig vinter här på Gotland. Det var inte måttligt, jag snackar alltså naturkatastrof nästan. Force majeur. På bara någon timme rådde full snöstorm, och jag överdriver inte. Dörrar smällde upp, snön drev igen, bilar for av vägen, sikten var NOLL. Samtidigt åskade det i Hemse. ÅSKADE! Jag brukar skämta om åska och drivis, men det var verkligen så här i går. Helt sanslöst.

Ett par av mina möten blev inställda, för ingen ville ge sig ut i onödan. Räddningstjänsten uppmanade faktiskt att stanna inomhus. Det innebar att jag fick några extra timmar på kontoret jag inte hade räknat med, och det var riktigt välbehövligt.

När det var dags att åka hem, visade vägarna sig vara glashala. Det gick mycket sakta hem, bilar låg i diket längs vägen. Det gick bra, även om det var riktigt okul. Som sagt – det gick bra ända till jag hade 150 m kvar hem. Så fort jag svängt ner på vår lilla åkerkviar (bondens väg tvärs över åkern där vi bor) så körde jag fast. Rejält. Det gick alltså inte att se hur mycket snö det var, jag trodde det var någon decimeter och att jag kunde köra fram till lagårdsväggen och parkera där till morgonen därpå. Så brukar vi göra när vägen är igenkorkad, för att vara säkra på att komma ut dagen efter.

Jag tog sats för kung och fosterland – vilket gjorde att jag inte bara körde fast utan bilen liksom kanade upp ovanpå den packade snön så hjulen mer eller mindre stod i luften! Hur smart får man vara…

Bosse kom med skyffel och god vilja. Men ju mer snö han skottade undan, desto tydligare stod det klart att bilen stod som på en piedestal.

Fanns bara ett alternativ kvar, och det var att be bonden Lagerkvist snällt om hjälp. Han kom med traktor och kedja, och drog upp mig på rätt köl igen. En timme tog äventyret.

I morse kunde vi inte använda Bosses bil hemifrån, eftersom vår kviar var helt igendriven. Alltså travade vi i delvis lårdjup snö upp till lagårn och min bil med packning för en hel dag; datorväska, träningsväska samt hund. Den senare försvann i drivorna, men tyckte det var jättekul.

Det ska bli synnerligen intressant att se om Lagerkvist har plogat vår väg i dag, eller om vi får fortsätta trava ett par dagar till, tills snön smälter…

Härligt med vår.

Nu är det dags att skicka in månadens korsordstidning igen, nästan allt är löst. Lika tillfredsställande varje gång, men nu dröjer det väl fem-sex år till innan vi vinner!

Back in business

Så – är vi hemma igen efter diverse äventyr. Den senaste 1,5 veckan har varit fylld av ovanligheter och ledighet. Underbart skönt, och många steg har det blivit på vägen! I dag kommer jag dock inte upp i 10.000 ens, beroende på resdag och ont i magen. Nu drar jag ner snittet rejält!

I går kom golfboysen hem från Portugal, utmattade, bruna och nöjda. De har haft en kanonvecka med mycket intryck och lärdomar, och framför allt golfspelande. Lite väl varmt, tyckte de nog båda. Men hallå! Ha mage att klaga på värmen…

Jag kommer sannerligen att sakna Nynäs, Kertin och våra promenader. Just nu ligger mina äckliga jympadojor i tvättmaskinen!

Skymningen sänker sig över Stånga, och vi konstaterar att om en vecka ställer vi om våra klockor till sommartid. Då blir det ännu längre, ljusa, ljuvliga kvällar! Den här tiden är den bästa, med all förväntan, alla galna fåglar och naturen som väntar på att få brista ut i dubbel bemärkelse.j

I morgon ska Bosse och jag sitta i kommunfullmäktiesammanträde hela dagen. Hm. Jag gör inte vågen, i själva verket tycker jag det är lite trist. Dessutom skulle jag behöva vara på jobbet egentligen. Men – jag är förtroendevald, och det är viktigt och förpliktigande. Självklart tar jag mitt uppdrag på allvar!

Från tisdag vidtar en tuff vecka proppfull av möten, plikter, arbete och aktiviteter. Ska naturligtvis klämma in både jympa och yoga i det schemat, och kanske en liten solning också. Vid närmare eftertanke har jag nog bokat in tid även för massage om jag inte missminner mig. Torsdag tror jag… Mmmmmmm.

På återseende!

Vårgrus

I helgen när jag var i Nynäshamn (värst vad jag tjatar om det!) så promenerade vi en hel del. En lyx jag inte har möjlighet i den utsträckningen annars, jättehärligt. Då pratade vi om skoslitage och det grus som nu när snön har smält ligger i tjocka lager över asfalten och nöter ner skosulor och klackar onödigt mycket. Vi var rörande överens om att det är ett GOTT vårtecken när de här sopfordonen dammar omkring på gatorna.

Faktum är att jag upptäckte i dag att i Visby har de kommit långt med den detaljen. Gångbanorna jag gick på var soprena 🙂 och kullerstensbackarna innanför murarna likaså. Underbart!

Jag lämnade faktiskt in mina kängor för omklackning i dag, passerade ändå skomakaren på väg till mötet på eftermiddagen. Hämtas på onsdag.

Är alldeles väldigt solokvist här hemma nu när Bosse befinner sig på efterlängtad golfresa i Portugal och Shiva är på hundpensionat. Hemskt ovant! I morse hörde jag mystiska ljud när jag vaknade, och trodde någon (något?) tassade omkring på golvet på nedervåningen. Visade sig – när jag kvicknat till lite – att det var kråkor eller kanske skator på taket som skuttade omkring. De är alldeles galna nu, håller på och bygger bo i päronträdet.

Apropå det, så har en katt i vårt grannskap tydligen upptäckt att Bosse hängt ut smaskiga matrester till fåglarna i ett av våra äppelträd. En synnerligen läcker fläsksvål hänger där och dinglar, och härom dagen studerade Bosse en katt som skickligt trixat sig upp i trädet, ut på grenen och nu satt och försökte fånga svålen med tass/klo. Kattskrället lyckades!

Tidigare har jag förfasat mig över min nya dator som jag inte fick att fungera, men efter att experter har jobbat med den i 1,5 vecka börjar den bli användbar. Jag var alltså inte idiot! Men det tar tid att anpassa den efter mina behov och kopiera över grejor, så jag får nog köra med den gamla under en övergångsperiod. Nästa helg har jag lovat mig själv att umgås med och få ordning på den nya.

Alltså, inte helgen som kommer. För då ska jag till – Nynäshamn!!

Nej, det är inte min nya favoritstad. Men där bor Kerstin och Roffe, och jag ska tillbaka för att hälsa grabbsen välkomna hem på lördag. Och innan dess, på fredagen, ska vi ha härlig tjejdag i tre generationer. Jag tillsammans med mor, syster och dotter. Härligt!

Om en stund är det dags för ”Spårlöst” på TV. Ska nog försöka titta på det fast jag egentligen borde arbeta i stället. Vi får se…

Starur

I dag är jag glad att jag inte måste vara utomhus. Det snöar vågrätt, och vi bor så öppet att det driver igen fullständigt. Vår lilla kviar är igensnöad, och Bosse har redan räddad morgondagens nödvändiga färd till stan genom att placera bilen uppe hos bonden vid stora vägen för att pulsa tillbaka de 200 metrarna hem. Annars kommer vi inte i väg i morgon, den saken är klar!

I morse på hundpromenaden, kändes det som värsta polarexpeditionen. Barnen från Frostmofjället, släng er i väggen! Shiva skuttade glatt, men försvann rätt var det var i drivorna. Jag pulsade till knäna stundom, och blev riktigt svettig. Ett rejält jympapass på köpet! När jag vände tillbaka hem, hade mina spår redan sopats igen!!

Sen dess har det gått några timmar, och det har blivit VÄRRE. Mycket värre.

Det här kallas starur på Gotland. Uttalas ungefär ”staräur”. Det ska vara sju starurar innan våren är här på riktigt och staren kommer. ”Ur” betyder ju ungefär oväder. Det här är den första staruren, så än är det långt till vår…

En morkulla mindre i Stånga

Födelsedag!

Uppvaktning på sängen av kärleksfull make och yster hund. I övrigt en lugn göra-vad-jag-vill-dag, med många grattis-sms och telefonsamtal. Såna här dagar märks det att man ingår i ett sammanhang, om inte annars. Jag är tacksam för det. Det är grått och dimmigt utanför fönstret, riktig allhelgonastämning. Så vad passar bättre än att kura inomhus med DVD, korsord och lite Dooleys i glaset?

Jag måste verkligen börja promenera mycket mer. Åtminstone i förhållande till hur mycket jag kör bil. I morse när jag var ute med hunden i dimman, så blev jag varse att den mesta tiden jag rör mig framåt, sker i bilen. Det MÅSTE vara så, eftersom jag fick en snabb tanke i huvudet när jag gick där och stirrade in i det vitvåta framför mig. Jag tänkte nämligen: ”det är nog bäst att jag slår på dimljusen, för om jag får möte här så ser ingen mig…”.

Inga diagnoser, tack!

Apropå hundpromenader så gjorde Shiva ett fynd härom dagen. Ett krossat fågelägg, som jag efter att ha konsulterat en fågelbok identifierade som ett morkulleägg. Någon större fågel eller annat djur hade antagligen haft kalasfrukost. En morkulla mindre i Stånga i vår, med andra ord. Men samtidigt en påminnelse om livskraft, för äggen är alltså redan lagda och ruvas på för fullt. Förtröstansfullt!

Så här ser en morkulla ut:

Eller så här…:

Snart är det melodifestivalfest!

Alltså – klockan på den här bloggsidan går fel!!! Det ser ut som om jag gör varenda inlägg på förmiddagarna, vilket kan få folk och fä att tro att jag inte har något att göra på jobbet utan bara sitter och roar mig. När jag i själva verket sitter här varje kväll efter väl förättat värv… Klockan går alltså ungefär 9 timmar efter, och det är retsamt.

Men det är oviktigt. Viktigt är däremot att på lördag – som dessutom är min födelsedag – sätter årets stora TV-fest i gång. Jag är SÅLD på Melodifestivalen! Sedan de gjorde om den med deltävlingar och andra chansen och grejor så tycker jag det är så KUL! Högsta lycka är att krypa upp i soffan med något gott att mumsa på, käre maken vid sidan och gärna ett glas av något slag. Och sen förfasa sig, njuta, tralla och svära åt resultatet. Dessutom är ni många därute som måste erkänna att det är glad musik! Jo, det ÄR det. Mycket är skräp, men mycket är bra också. Jympamusik!

Jag ser fram emot lördagen, då sitter jag där med förväntansfullt tindrande ögon!