Lördagsrapport…

”Så går en dag ifrån vår tid, och kommer aldrig mer…”

Våren bedövar och berusar, förundrar och helar. I dag har käre maken ägnat sig åt valupptakt, medan jag höll mig hemma. Jag städade, sällskapade med jycken, jobbade lite med foton, arbetade, tvättade – i en salig blandning. Skönt och avkopplande trots att det var lite måsten. Framåt eftermiddagen vågade jag mig ut på altanen, trots nordostliga kyliga vindar som snodde runt husknuten. Så länge solen höll sig framme var det skönt!

När Bosse kom hem tog vi var sin drink, och så småningom tände han grillen. Nu är jag mätt på marinerade lammspett och rött vin, och snart ska vi heja på Malena i Moskva.

Jag har sagt det förut, men det tål att påminnas om; jag har det förbaskat bra!

Lägenhetslycka

I dag har Sara och Affe (dotter med fästman) förärat Gotland med ett besök som varade hela 2 timmar och 20 minuter. Orsaken var att de besökte banken för att kunna lägga handpenning på en lägenhet de har hittat…

Hurra!

Äntligen får Sara ett eget boende, och det är helt rätt i tiden att köpa. Hon – med kompisar tidigare och nu sedan något år med sin fästman – har bott i andra hand möblerat i flera år, och börjar allvarligt längta efter något eget att skapa. Fullt förståeligt. Är man 23 år trivs man inte bland virkade lampskärmar och porslinskatter.

Jag har tjatat lite på att de ska hitta sig något eget nu, för det är liksom köpläge om man säger så. De har träget traskat på visningar under helgerna, och hittade förra helgen den perfekta lägenheten. Innan dess hade de fått lånelöfte förstås, på Swedbank här i Visby. De deltog i budgivningen och på onsdagskvällen förra veckan stod det klart att alla motbjudare (så kan det väl ändå inte heta???) hade hoppat av. Lägenheten var deras!

Mäklaren var het på gröten, stängde budgivningen och kallade till möte på valborgsmässoafton för att skriva kontrakt.

1,5 timme innan utsatt tid på valborgsmässoafton, ringde mäklaren upp och meddelade att budgivningen att öppnats igen och att ett nytt bud var lagt. Sara blev trött, ledsen och förkrossad. Så klart! Ingen hade upplyst om att man kan göra så!

Bosse och jag blev skogstokiga, ifrågasatte det etiska i hanteringen och ringde upp mäklaren. Bosse var inte nådig i samtalet, och gjorde klart för henne att hanteringen av oacceptabel. Han meddelade också att Sara och Affe kommer att bjuda över.

Vi övertygade ungdomarna om att göra det, lovade att det skulle ordna sig om de fick lägenheten. Mäklaren valde att stänga budgivningen efter deras bud, och ge lägenheten till dom. Hon påstod i alla fall att hon gjorde det, för att vi hade varit så upprörda.

Vi har pratat med flera som har vittnat om att man som mäklare får göra så här, att det är säljaren som bestämmer. Det må så vara. Men här på Gotland tror jag aldrig det skulle hända, för här är man mån om sitt goda rykte. Annars har man gjort sitt sista mäklarjobb! De mäklare jag haft kontakt med här har varit korrekta, etiska och mycket mån om att både köpare och säljare ska känna sig bekväma och veta vad som gäller. Den här typen av beteende känns helt främmande, kallt och cyniskt.

Det som retar oss en smula är att vi hjälpte till att höja hennes provision. Men glädjen över att Sara och Affe nu får en egen lägenhet i sommar är mycket mycket större.

Grattis, mina älsklingar!!

Canastahelgen är över!

Så är vi hemma igen efter en fantastiskt härlig helg på många sätt. Vi har varit hos våra goda vänner på landet mellan Norrköping och Katrineholm, och där har vi gjort det vi alltid gör när vi fyra ses – spelat canasta, ätit och druckit gott.

Den här gången har det varit extra svårt att sitta inomhus för att spela kort, men vi har verkligen varvat det med att lata oss i solen med en drink och god bok, samt promenader. Inte minst på Första maj i Norrköping blev det promenad, sol och frisk luft (Tomas Östros var för övrigt alldeles lysande).

I gengäld lyckades vi förlora extra mycket, så pengamässigt blev det en minst lika bra helg som om regnet skulle ha vräkt ner. Som omväxling var jag inte sämst. Av oss fyra är Elisabet den som har mest tur i kort och kanske (men bara kanske!) också är lite skarpare än oss andra på att spela. Jag är nästan alltid jumbo, men jag är så van vid det att jag är liksom glad ändå. Elisabet däremot har svårt att ta minsta motstånd, får hon inte dom kort hon har ”beställt” blir hon lite kinkig. Tur som en tok, både i kärlek och spel!

Nåväl. Käre maken och jag är några tusenlappar fattigare, och lite närmare Malaysia 2010!

Canastadags igen

I dag har det varit komplett sommarvärme på Gotland. Folk har gått i shorts och linne, och själv kände jag mig missklädsamt vinterklunsig i min skinnjacka. Underbart!

Haft lite arbetssamt och turbulent de senaste dagarna, så nu ser jag sannerligen fram emot valborgsmässohelgen. Vi ska till våra goda vänner i Sörmland och spela canasta igen; det betyder alltså att förlora en herrans massa pengar så att reskassan till Malaysia byggs på. Meningsfull sysselsättning, och ett kul sätt att förlora pengar.

Vädret ska bli vackert hotar dom med, och det gläder mig för allas skull som tänker vara ute. Vi ”måste” ju vara inne massor. Huvaligen. Fast på Första maj ska vi ändå fira i ett demonstrationståg, och det blir i Norrköping. Käre maken är lycklig, för det är barndomsmarker för honom.

Allt det här innebär att jag inte kommer tillbaka hit förrän i början på nästa vecka. Möjligen blir det en kort rapport på söndag kväll förstås. Vi får se!

Jag önskar mina läsare en riktigt skön vårhelg, njut för allt ni är värda!

Stolthet!

När jag var yngre var de flesta av mina vänner musikanter, även jag. Vi var ett gäng som spelade ihop i olika konstellationer, vi hade jättekul. Det var vårt liv, och när vi inte spelade så umgicks vi på andra sätt. Spelade kille (för den som inte vet; ett kortspel med särskild lek, och ordet uttalas ”tjille”) och festade. Levde ett gott liv tillsammans. Hade flick- och pojkvänner i gänget och kände stor trygghet.

 

Musiken var i centrum, och vi närde nog alla en hel- eller halvhjärtad dröm om att kunna fortsätta med den, jag hörde väl till dom som hade den halvhjärtade drömmen. Hade inte funderat särskilt mycket på hur det skulle gå till, flöt mest bara med.

 

Det var en kille i gänget som hade mycket höga ambitioner, och han kom sedermera in på Ackis (Musikaliska akademin). Såvitt jag vet livnär han sig fortfarande på musiken. Han är den enda jag känner som har gått på Ackis.

 

Men snart känner jag två.

 

Sara – vår älskade dotter – fick antagningsbesked till Ackis i dag!!!!

 

Alltså – jag är full av beundran, jag tycker hon är så bra. Hårt arbete ligger bakom, men också vid det här laget en hel del erfarenhet. Hon har utbildat sig under några roliga och tuffa år till musikalartist, och har naturligtvis en hel del med sig i bagaget vid det här laget. Nu får hon utbilda sig till musiklärare och därmed så småningom kombinera två egenskaper; den pedagogiska och den musikaliska. Det är inte omöjligt att få musiklärarjobb, och dessutom kommer hon att vara färdigutbildad lagom till krisen börjar vika.

 

Hurra, vi är så glada hennes far och jag!

Dottersamvaro

Påsken är över, och i går skjutsade Sara och jag Affe till båten för hemresa. Han måste jobba. Sara blir kvar ett par dagar till, det tycker jag är riktigt roligt!

I morse släpade jag iväg henne på mitt morgonyogapass, och hon tyckte det var jätteskönt. Hon är inte helt obekant med yoga, eftersom hon har dansat mycket så har hon också kommit i kontakt med både yoga och pilates. Men glädjande nog kände hon sig lite mör i benen efteråt, jag hade nog varit helt knäckt om hon inte märkt något alls! Visserligen 23 år yngre än jag, men ändå…

Just nu smygjobbar jag lite, eftersom hon tillbringar resten av dagen i stan med att träffa goda vänner över lunch och fika. Skönt att stöka undan lite, även om jag har föresatt mig att inte vara så sträng mot mig själv den här veckan. Har några saker som MÅSTE göras, men det är en oerhörd frihet att få göra det när man själv vill.

Dessutom är arbetsmoralen rätt låg just nu eftersom jag har påbörjat Elizabeth Georges senaste bok. Härligt tjock, 700 sidor. Mums!

Datorglest…

Nu är det påsk, och i dag självaste påskafton. Jag har TVINGAT på datorn, dels för att mata in de steg jag har gått de senaste dagarna, dels för att överföra lite pengar till Kerstin för garn hon har köpt åt mig och dels för att ändå ge livstecken i från mig här! Men det är motvilligt. Solen flödar och det är alldeles fantastiskt utomhus. Vad gör jag vid köksbordet med datorn??

Sara och Affe gästar oss över påsken, och det är jättemysigt att ha dom hemma. I går var vi på en kort bilutflykt och spanade in lite grejor, och Sara fick samtidigt köra lite bil. Bor man i Stockholm blir det inte så mycket av den varan. I dag ska de göra stan, strosa i Visby och göra ett besök på bl.a. Glassmagasinet. Men deras viktigaste ärende i stan är nog att köpa en ny stegräknare åt mig, jag tappade min i går! Nu får jag chansa på ungefär hur mycket jag gick i går och i dag, men jag hart lärt mig ungefär efter den här tiden vad som går åt.

I dag är det godisfrossa, påskäggen är utdelade. Mums. En långpromenad med make och hund väntar, sen blir det några lata timmar i solen på altanen. Dubbelmums!

Jag märks här igen efter påsk, förvänta er inget innan dess!

Varma glada påskhälsningar!!

En härlig söndag!

Har haft en härlig söndag. Det härligaste av allt var att jag fick med Bosse ut på en långpromenad, och nästan helt frivilligt. Med tanke på att han verkligen inte gillar att promenera var det en gåva att vårda ömt – visa entusiasm men lagom mycket. Inte skrämma bort, liksom. Jag tyckte det var så mysigt, det är så trist att promenera ensam jämt! Vi gick längre än vi hade tänkt, för vi trasslade oss upp på gamla banvallen i Stånga på väg hem, blev en liten trevlig omväg. Fick ihop 13.000 steg på den promenaden, tackar tackar!

Väl hemma laddade vi DVD-spelaren med en Irene Huss, och tog oss ett välförtjänst glas portvin.

Sara håller på och letar lägenhet i södra Stockholm, det var jag som drog igång det i går. Tycker att de måste passa på och köpa nu, innan konjunkturen vänder. Det är som man säger läge nu. Kruxet är att bara Affe har fast anställning, och inte Sara. Inte världslätt att få lån således, men samtidigt inte omöjligt. I dag har de varit på visning på en, och i morgon ska hon ta kontakt med banken för att försöka få ett lånelöfte.

I dag bor de jättebra, hyr i andra hand i Bagarmossen. Trivs i dom krokarna och vill helst inte flytta alltför långt bort. Men de måste få något eget nu som de kan fylla med sina egna prylar, nu bor de möblerat med prydnassaker och allt. Inte helt kul alla gånger, kan jag tro.

Nu håller jag alla tummar jag kan hitta för att banken ska vara välvillig, och för att de under våren hittar något som kan bli deras eget!

Det stökas hemtrevligt nere i köket, det är Bosse som lagar mat åt mig. Som alltid!

Tjejdag!

Avslutar just nu en härlig dag i Nynäshamn, med kära och goda väninnor; syster, mor och dotter.

På förmiddagen mötte vi Sara vid tåget strax nedanför där vi bor, Gröndalsviken. Något senare dök syster Tua upp med bil. Vi tog en promenad, som sträckte sig ut på Trehörningen; Nynäshamns gräddhylla. Vackra (och ovackra) stora villor, fantasifulla byggnationer och stor snickarglädje. Mycket pengar!

I en vägkrök dolde sig en trevlig liten butik som heter Blomsterhuset. Vi ”slank in”, som det heter. Skulle bara kolla lite.

En kvart senare gick vi ut med silver- och guldsmycken samt vackert inslagna tvålar. Hm. Vet inte riktigt hur det gick till.

Promenerade vidare ner genom stan, jag köpte planerat Ior-nattlinne, och Tua köpte definitivt oplanerade, gräsliga, satinnattlinnen till sig och dotter Nathalie. Och jag menar gräsliga. Osmakliga. Tua själv såg sig hasa omkring i nedgångna tofflor med ett glas vin i handen, i denna tingest. Huvaligen.

Ett apotek- och ett bolagsbesök, sen knallade vi hem till trevlig samvaro och god mat. Några timmar senare körde Tua hem, och Kerstin och jag följde Sara till tåget.

Vilken härlig dag vi har haft, tack båda tjejer!!

Tillbaka i Nynäshamn!

Ja, så var jag här igen. Ett himla rännande till Nynäs kan man tycka, men det var planerat. Har varit hemma och arbetat i tre dagar, och for tillbaka med båten tidigt i morse. Vi var 309 passagerare på färjan (!), och jag fick en särdeles lugn överfart. Läste, slumrade och åt frukost. Blev mött av Kerstin när jag kom fram, och fick pannkakor! Sen vidtog sedvanlig promenad, där jag plötsligt och oväntat fick ont i benet. Löjligt.

I kväll ska jag vara med om något annorlunda; jag ska följa med på en studiecirkel i bokbinderi! Ska bli intressant, inte minst med tanke på att det är Studieförbundet Vuxenskolan som är anordnare. Undrar om det kan klassas som spionage…?

I morgon blir en mysig dag, för då kommer båda våra döttrar så ska vi umgås. Inga särskilda planer, utan bara träffas. Hur ofta gör man sånt?

På lördag kommer golfboysen hem. Ska bli kul!