Det finns beslut. Och så finns det beslut.

Beslut

Jag har i åtskilliga år haft roller som beslutsfattare i olika sammanhang. Som chef och ledare har jag att fatta beslut om högt och lågt, stort och smått. Ekonomi, medarbetare, verksamhet, men också vilket träslag de nya skrivborden ska ha eller vilken maträtt vi ska bjuda årsmötet på. Som politiker fattar jag också en massa beslut men i mer organiserad form, protokollförda vid ett visst tillfälle.

Att fatta beslut

Somliga beslut är enkla att fatta, andra svårare. En del beslut kan jag fatta snabbt utan längre betänketid medan en del beslut behöver processas, såväl i mitt huvud som bland medmänniskor. Stundom kan jag känna mig ohyggligt beslutstrött, och det uppstår ofta i vardagen. Om käre maken och jag går på restaurang till exempel, och han frågar var jag vill sitta. En sån sak orkar jag inte besluta. Eller vad vi ska äta till middag. Att besluta om sånt som inte är så viktigt för en är svårt, och det kanske är mycket av den varan i professionen och därför finns ingen energi kvar till det i privatlivet. Det är min hemsnickrade teori om varför det blir så.

Det svåraste beslutet

Det är inte så väldigt ofta de beslut jag fattar har bäring på mig själv som person och ger effekter på mitt liv. Men härom veckan fattade jag ett riktigt svårt beslut som blev allmänt känt i går. Beslutet föregicks av stor vånda och mina invändningar och dubier kretsade typiskt nog kring att jag försätter andra människor i klistret. Men efter att jag fattat beslutet, kändes det paradoxalt nog som ett av de enklaste jag gjort, i meningen det mest självklara!

Från den 1 oktober lämnar jag mina politiska uppdrag, och kommer inte längre att vara vare sig ordförande i Socialnämnden eller ledamot i Regionstyrelsen längre. Du som följt mig länge har också följt min resa hit (relaterade inlägg finns under fliken Om mig/Min resa mot balans här ovan), och vet att jag under ganska exakt ett års tid arbetat i någon sorts motlut. Kropp och knopp har sagt ifrån, mer och mer bestämt i ett allt strängare tonläge.

Det syns ju inte utanpå

Och nu är jag faktiskt helt slut, helt uttömd på energi, lust och glädje. Det mesta arbetsrelaterade har blivit en kamp, jättehöga trösklar att ta sig över, jättesvåra bollar att fånga. Det enklaste möte har kunnat te sig som näst intill oöverstigligt. Rädslan över att inte ha med mig mina tankar, har ibland förlamat mig, för så har det varit och är. Vissa dagar, vissa stunder är jag inte med, jag befinner mig på en helt annan frekvens än min omgivning. Känner mig som en utomjording som inte förstår ett ord av vad som sägs fast det handlar om sånt jag själv har sysslat med länge. Tankarna flyger runt som popcorn i huvudet och är omöjliga att fånga. Jag kan bara lyssna på en röst åt gången, pratar flera samtidigt hör jag ingenting eller pratar någon för fort hinner jag inte förstå vad som sägs. Så har jag det, vissa dagar. Andra dagar är jag fullt fungerande.

Och så syns det inte utanpå. Hur ska då omgivningen kunna förstå?

Därför har jag försökt vara rätt tydlig med att jag inte är helt OK, inte alltid fit for fight. Men det är så klart lätt att glömma, när det inte syns att jag är sjuk. Eller i obalans. Eller överansträngd. Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla det här.

Det blev rubriker

Det finns ett allmänintresse i det här, dels är jag ”en av öns ledande politiker” som det sades i en av P4 Gotlands nyhetssändningar i går, dels är min berättelse och orsaken till mitt avhopp uppenbarligen intressant för många att lyssna till.  (Nedan länkar jag till några media, för den som är intresserad.) Intresset tror jag beror på att väldigt många relaterar till det jag beskriver. Många känner likadant. Men varför pratar så få om det? Det är verkligen inget att skämmas för. Det är inte att visa svaghet, det är att visa styrka. Det har jag i alla fall kommit fram till under den här resan, att ju mer jag har berättat om hur jag känner, desto mer styrka och hjälp har jag fått från min omgivning. Berätta din berättelse, och du får intresserade lyssnare!

Nu stundar sommaren med en hel del ledighet, och i höst tar jag mig an förberedelserna för mina sista sammanträden i politiska sammanhang. Då ska jag också ta ställning till hur jag ska gå vidare under hösten, kanske behöver jag ta hjälp för att komma upp och ut i livet igen. Vi får se, helt enkelt.

gotland.se 28/6: ”Maria Björkman lämnar Socialnämnden”

Radio Gotland 28/6: ”Maria Björkman (S): Jag lämnar all politik”

Helagotland.se 28/6: ”Hon lämnar sina politiska uppdrag”

Gotlands Allehanda 29/6: ”Maria Björkman pratar ut om varför hon slutar”

Stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

Midsommarhelgen börjar lida mot sitt slut, och för mig har den varit av den varierande sorten med mycket utrymme för stillhet och eftertanke. Själva midsommaraftonen var fantastisk, med en promenad i den vackraste av miljöer och lugn samvaro med käre maken. God mat och dryck, middagsvila i hängmattan, samtal. Inte mycket mer att begära.

Midsommardagen erbjöd lite ruggigare väder, men regndropparna är i och för sig alltid välkomna. Ett fikabesök av vänner innan vi for hem till lägenheten och fixade lite.

I dag är det söndag (annandag midsommar, som någon döpte det till) och jag är ensam hemma eftersom käre maken åkt över till saftlandet för att hjälpa till med en flytt. Dagen ska jag ägna åt mig själv, lite plock här hemma, handling och tvättstuga. Även det en dag av stillhet, även om jag har sysslor så gör jag dom i sällskap med endast mina egna tankar.

Helgen har givit mig mycket tid för tankar. Något jag behöver och hämtar små kraftkorn ur. Nu försöker jag ladda för de två sista arbetsveckorna före semestern, för då ska jag vila från allt. Jag håller på att bli bra på det, att vila. Kanske blir jag lika bra på det så småningom, som jag hittills varit på att prestera. Den som lever får se!

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

stillhet och eftertanke

Västervik-Visby

Det är fredag kväll höll jag på att skriva, men det är ju bara torsdag även om helgen börjar i morgon. Vi sitter på landet och summerar dagen, som varit innehållsrik.

När klockan var 12:30 hade vi hunnit åka till Västervik en sväng och tillbaka. Till och med att vi stannade en stund och minglade medan käre maken höll ett kort tal under en ceremoni.

Det var Destination Gotland som premiäråkte sin nya rutt mellan Västervik och Visby, och som vi var inbjudna till. Jättetrevligt!

Resan tar bara 2,5 timme, vilket är perfekt. Skärgården vid Västerviks inlopp är jättefin, just skärgård är något jag och Bosse kan sakna sedan vi flyttade till Gotland. Sen är det väl inte världens roligaste hamn, men vem har sagt att en hamn ska vara rolig?

På returresan hem fick vi göra besök på bryggan och träffa intendenten och kaptenen bland andra. Väldigt intressant!

Turlistan är så fiffigt uttänkt, att Västerviksborna har möjlighet att åka över till Visby över dagen utan att ens behöva gå upp i svinottan. Vid lunchtid är en i Visby, och sen går båten tillbaka kl 21:00. Fatta så smart under till exempel Almedalsveckan – du kan bo i Västervik om det kniper med sovplatser i Visby!

När vi kom tillbaka till Ön åkte vi hem och duschade, handlade och så vidare ut till landet. Skööönt!

En del intresserade Västerviksbor stod på kajen när vi anlöpte.

Västerviks kommunstyrelseordförande Tomas Kronståhl och Destination Gotlands VD Christer Bruzelius klipper högtidligen bandet!

Internationella Yogadagen

Internationella yogadagen

För några år sedan instiftades Internationella Yogadagen, att firas den 21 juni.

Internationella Yogadagen 21 juni

Det var 2014 som Indiens premiärminister föreslog FNs generalförsamling att utse den 21 juni till just Internationella Yogadagen, för att uppmärksamma yogans kraft och betydelse för människans välmående. Yogan är ju en världsrörelse med många förgreningar, men med sin bas i Indien.

Egentligen kan ju alla 365 dagar vara just yogadagar, men det är fint att FN valt att lyfta fram yogan med en egen dag.

Här lite tips om var du kan fira i dag!

 

Medveten klädkonsumtion

medveten klädkonsumtion

Härom dagen – i ett inlägg om min företagande familj – skrev jag om bland annat företaget Hands Up Luke som saluför kläder med en tanke bakom. Både avseende tillverkning och material, allt ur ett hållbarhetsperspektiv.

Att se över sin klädkonsumtion

Att nu ha en bror som handlar med schyssta kläder får faktiskt mig att tänka efter en smula, vad jag själv har i min garderob… Tidigare har tankarna mest gått kring HUR MYCKET jag har i mina skåp och lådor som jag aldrig eller sällan använder, och hur jag borde rensa. Men hållbarhetstanken ger ju också ett annat perspektiv. Hur är kläderna tillverkade? Av vem? Vilka villkor har de som sytt mina kläder? Vilka material har jag i garderoben? Vilka material är mest skonsamma ur ett hållbarhetsperspektiv?

Det är en djungel det här, men det går ju att läsa på lite om en vill. Föreningen Medveten konsumtion har en hemsida med mycket matnyttig information, och där kan du specifikt också läsa om vad du ska tänka på när det gäller kläder. Den ska jag definitivt läsa på lite om, känner att jag har en hel del att lära mig!

Läs här Medveten konsumtions råd och tips när det kommer till klädkonsumtion.

Nyfiken, jag. Hur tänker du när det kommer till klädkonsumtion?

Helgvila pågår

helgvila

Den här helgen är vi på landet, på vårt tuskulum, för återhämtning och helgvila. Jag behöver mycket av den varan, mer än jag tror märker jag. Livet består alltid av ups and downs, men mina dagsformer svänger ohyggligt mycket. Jag har dagar när jag knappt orkar med mig själv, och andra dagar som är nästan ”normala”. Vad nu det är.

Helgvila på riktigt

Skönt med en hel helg utan måsten och borden, inte ens tvättstugan behöver vi tänka på. Här ute släpper jag faktiskt det mesta, och klarar (nästan) av att bara vara. Läsa bok, t.ex. Bosse satte upp hängmattan åt mig i går, så där blev det en stund.

Måste också berätta om de magiska mornarna. Att gå ut och sätta sig med morgonkoppen kaffe på tomten är som att sätta sig mitt i skogen. Vi bor ju mitt i skogen, men det är liksom som att hälsa på hos alla djuren som bor här och bodde här långt före oss. Vi är bara gäster i deras hem, men det känns som om vi är välkomna. Det är så magiskt stilla, och vi är omgivna av skogens alla fåglar; domherre, gök, bofink, koltrast, spillkråka, halsbandsflugsnappare, talgoxe, nötväcka… Alla visar de sig för oss, och det känns som en stor ynnest. Stillheten är ibland så stor att vi hör löven raspa mot varandra i ett vinddrag. Fåglalåten ekar mellan stammarna, och vi är väldigt små i Moder Jords famn. Lyckoläge!

helgvila
Magiska mornar. Det är svårt att beskriva den stillhet vi upplever tidigt på morgonen genom att vara mitt i skogen!

 

helgvila

 

helgvila
Ett glas kallt bubbel är njutning för mig. Lägg till stillheten, ron, solvärmen och fågelsången. Gott för en lite trött själ!

 

helgvila
Vi struntar i att slå gräset än på ett tag. Det erbjuder sån vacker blomsterprakt!

 

Min familj är en riktig företagarfamilj!

företagarfamilj

Familjeföretag har jag inget, men en företagarfamilj däremot! Det har smugit sig på, men plötsligt inser jag att näringsgrenarna börjar bli många. Tänker att jag gärna ägnar ett inlägg åt att lyfta fram dom, eftersom de förtjänar det och är så speciella.

Eftersom vi som bloggar har strikta regler för reklamsamarbeten, vill jag i samband med det här inlägget också poängtera att detta inte är ett reklaminlägg i den meningen att jag får ersättning från företagen för att skriva om dem. Jag gör det av egen lust!

En företagarfamilj att vara stolt över

För ett par år sedan flyttade min syster och svåger – för mig en aning otippat men oerhört välkommet! – till Gotland. De kom i våra fotspår, så att säga. De köpte sig ett vackert hus med vackra omgivningar i Fardhem, den som är bekant med Gotland vet var gamla ”Beck och rep” låg. Där finns nu Själagott (@sjalagott på Instagram), där kan en kela med gutefår och prata med alpackor och i en framtid enligt planer också köpa sig en kopp kaffe med dopp och kanske också något närproducerat hantverk.

företagarfamilj

Limo Gotland

På gården står förutom familjens bil också en snygg vit limousin. Limo Gotland är företaget på stark frammarsch, som hittar samarbetspartners runt om på ön just nu och har fått en rivstart på sin verksamhet. Många är de brudpar, företag, svensexor och möhippor, tjejgäng och andra konstellationer som vill sätta lite extra guldkant och ta en sväng med limon. Kanske till och med med ett glas bubbel inom räckhåll… När du anlitar Limo Gotland är det min charmanta svåger du träffar!

företagarfamilj

Pressbyrån i Visby

Vill du i stället träffa min syster – som för övrigt är den värsta arbetsmyran jag vet – ska du titta in på Pressbyrån på Östercentrum i Visby, som slår upp sina portar på tisdag den 20 juni. Det är hon som förestår den efter att ha drivit Pressbyrån på både Odenplan och Kristineberg i Stockholm i många år. En erfaren köpman alltså, och jag kan faktiskt garantera att du kommer att få bästa tänkbara service i samma stund du kliver in på nya Pressbyrån i Visby!

företagarfamilj
Hyllorna fylls upp mer och mer för varje dag nu. På tisdag öppnar Pressbyrån i Visby!

företagarfamilj

Hands Up Luke – hållbara kläder

Som om inte det vore nog, har jag en företagande lillebror också. Dock inte på Gotland (än), men han är förlåten. Hans affärsidé är e-handel med kläder som har allt igenom en hållbar prägel. Företaget Hands Up Luke erbjuder ekologiskt gatumode präglat av hållbar produktion och schyssta arbetsvillkor. Det är svårt att bortse från att det produceras mycket billiga kläder under tveksamma omständigheter och med material som kanske inte precis borgar för ett hållbart tänk. Därför gillar jag alla de som nu letar upp bra och hållbara alternativ och därmed ger oss konsumenter möjlighet att välja det som är rätt för Moder Jord!

företagarfamiljföretagarfamilj

Nu har jag bara att fundera över vilket företag jag ska starta. Tror jag har en idé, faktiskt. Även om det får vänta lite!

Fotonostalgi: 50-årsfirande

50-årsfirande

Får jag presentera Sara och Hugo, vid deras 50-årsfirande i augusti 1950! Sara och Hugo var farmor och farfar till käre maken, och jag har aldrig träffat dem. Men de är ändå ganska levande för mig, eftersom Bosse berättat en del om dem och vi har foton. Vår dotter har dessutom fått sitt namn från Bosses farmor, på så sätt lever hon också på ett sätt kvar i vår familj.

50-årsfirande nu och då

Det jag slås av när jag ser på fotot är hur gamla de ser ut! De fyller 50, är vid tillfället alltså yngre än jag är i dag, och de ser ut som… tja… lite äldre, helt enkelt. Men så var det, det är inte alls unikt för Hugo och Sara eller för just det här fotot. Det är samma fenomen på alla gamla foton jag har på födelsedagsfirande släktingar – de personer som blickar fram ur det obligatoriska blomsterhavet ser ut som tanter och farbröder hela bunten.

Jag vill gärna tro att jag inte såg lika tantig ut vid mitt 50-årsfirande, fast vem vet vad den yngre generationen tänker när de ser på det här fotot…

50-årsfirande
Mitt eget 50-årsfirande för fem år sedan. Från vänster till höger syns mor, mormor, syster och dotter. Längst till höger jag själv (med något simmig blick…).

 

Gårdagens sammanträde med Socialnämnden

En smula slut som artist efter mötet med Socialnämnden i går, det syns på bilden! Vi hade ett par avslappnade timmar på balkongen käre maken och jag, där vi pratade igenom dagen. Guld värt!

Socialnämndens sista sammanträde före sommaren

Det blev en lång dag igår för en som jag, som har lite svårt med energin. Vi hade ett långt och mastigt sammanträde med Socialnämnden, som behandlade massor av viktiga och stundtals lite kluriga frågor, därefter följde presskonferens och filmning som brukligt är. Det blev någon halvtimmas paus sen innan nästa två möten under kvällen.

Frågor som avhandlades var ekonomi – prognos för 2017 och hur minskar vi kostnaderna nu och på sikt. Förkortad arbetstid i någon verksamhet inom Socialförvaltningen diskuterades också. Vi fick information om löneläge och sjuktal, och om plan för handling för barn- och ungdomsvården. En salig och viktig blandning.

Det sista mötet för dagen var extra roligt; då valde Socialdemokraterna på Gotland sin första kvinnliga regionstyrelseordförande. Känns dags, och helt rätt.

Om du är intresserad så är filmsnutten efter Socialnämndens sammanträde här:

 

Gästbloggare: Jan Karlsson – Män måste skärpa sig!

Det är dags för ett gästblogginlägg igen, och nu är det Jan Karlssons tur att återkomma. Tidigare inlägg av Jan: Vår käre ledare – Stolflickor – Betraktelse från en dansresa

– – – – – – – – – – – 

Män måste skärpa sig!

Det är bara genom att göra saker tillsammans som kvinnor och män utvecklas, ju starkare min partner blir ju starkare blir jag. Ju bättre ”hon” mår i samhället ju bättre får alla det. Kvinnor har allmänt sett bättre utbildning och bättre betyg än män, det borde betyda att kvinnor är mer intelligenta än vad män är. 

Fortfarande är det flest män i beslutande position. Män måste rycka upp sig och bli verkliga män. Inom Socialdemokratin hade vi ett starkt kvinnoförbund på 80-talet, vi som var förhållandevis unga män försökte att stötta kvinnorna i deras politiska arbete. Som stödorganisation bilade vi Mansligan och förbundets ordförande sade ”vi behöver många goda män”. När jag hör pojkar tala förnedrande om kvinnors kön och kalla flickor för sådant som de ännu inte vet betydelsen av så undrar jag hur ”goda män” pojkarnas fäder egentligen är. Någon har ju lärt pojkarna ett dåligt beteende. 

Alla män borde utbildas i fråga om genus och jämställdhet. I fråga om respekt hämtar jag en del från min hobby men alla måste inte dansa, män borde emellertid tvingas att under ett praktikår arbeta tillsammans med en kvinna, under hennes ledning för att få sin gymnasieexamen. Män kommer att ha många invändningar mot detta men det är män som behöver ändra sin inställning i fråga om respekt och bildning. 

Svårt att organisera? Kostsamt? Detta skulle vara en investering som skulle spara mycket plåga för kvinnor och därmed även vara lönsamt i pengar för alla. Lär att umgås med respekt och väx tillsammans!