Virkning

Jag är hängiven virkare. Har alltid virkat mer eller mindre, men det har tagit fart på nytt sedan några år.

 

Gammelfarmor lärde mig

Det började när jag var barn, oklart hur gammal men kanske 8-9 år? Minns inte. Jag tillbringade mycket tid hos min gammelfarmor och gammelfarfar (vilket också resulterade i mitt släktforskningsintresse) och gammelfarmor Elsa hade oändligt med tid att ägna mig. Åtminstone kändes det så! Jag fick vara med henne i alla hennes sysslor, och en av de saker som hon ägnade sig åt var virkning.

Hon virkade mest spetsar och dukar i fint garn, det var sånt som virkades på den tiden. Då fanns varken amigurumis eller dreglisar…:-) Visserligen fanns det virkmönster på kläder och accessoarer (jag minns de virkade slipsarna med en viss fasa), men det var ingenting för henne tror jag.

 

Med ett oändligt tålamod lärde hon mig konsten att med hjälp av garn och en fin virknål skapa. Det började med små dukar och plättar, och till slut var jag händig nog att prova mig fram på egen hand med lite egna idéer på arbeten. På bilden ovan visar jag gammelfarmor den gardinkappa som jag är i färd med att virka.

 

Periodare

Sen har det gått i perioder under livet, mitt virkande. Men de senaste åren har det varit intensivt, och det sattes igång när jag blev sjuk. Då tog jag mig tiden, jag behövde något annat än arbete som inte krävde tankemöda, och jag återupptäckte virkningen. Det är rent terapeutiskt att virka – ja handarbeta över huvud taget kan jag tänka mig – så det blev en så bra del av min läkning. Numera virkar jag dagligen och har alltid ett arbete på gång. Eller ”projekt” som det kallas numera. Jag virkar sjalar, ponchos, dukar, toppar… har massor av idéer och väntande mönster. Nu har det dessutom öppnat en härlig garnbutik i Visby med mina favoritgarner, så nu blir det ännu lättare att handla i och med att jag får klämma, känna och se irl och inte bara skicka efter.

Nedan några av mina alster de senaste åren.