Härom dagen tittade jag ner i en kartong i skrubben där jag ”visste” att jag hade garner. Av garnerna fanns inte mycket kvar, däremot hittade jag två NÄSTAN färdiga virkalster. Så typiskt mig.

Jag mindes vagt att jag i senaste flytten gjorde mig av med massor av dylika ting, antagligen gav jag bort garner till såna jag ansåg bättre behöva dom. Men det innebar att nu hade jag ingenting att träna mina nya färdigheter med, amigurumis!

Lätt avhjälpt, jag köpte ett par nystan och håller nu på med en liten mus (!).

De två NÄSTAN färdiga alstren var en gungstolsvepa och en röd julfönsterremsa. Det som återstod på vepan var bara montering av fransar. Återigen: så typiskt mig. Att ledsna på målsnöret bara för att kasta mig över något nytt. Det är liksom själva virkandet som är vitsen för mig, produkten är sekundär.

Jag skärpte mig, och satte dit resterande fransar. Voilá, så blev den klar! Jag har en luddig bild av att den är beställd av någon till gungstolen i Björktorp. Dit ska jag på söndag kväll, så då tar jag med mig den så får vi se om den passar. Jag har absolut ingen aning!

Fönsterremsan? Den tar jag också med mig, för att göra färdig under mina lediga dagar!!