I morse var det medelhavskänsla hemma i Stånga. Lite soldis, 20 grader varmt och hög luftfuktighet vid 8-tiden på morgonen. Vi tog ut dynorna och parkerade oss med frukosten på altanen, och konstaterade att vi lika gärna kunde befunnit oss på semesterresa nånstans, med frukost utanför hotellrummet med stor förväntan på en ny dag i solen!

Själv filosoferade jag kring tiden. Jag har nu varit ledig i två veckor, och tycker att det är eoner sedan jag var på jobbet. Hade det gått två vanliga arbetsveckor, hade de flugit iväg. Nu har jag hunnit reflektera, må gott, läsa, umgås, varit hemma. Visserligen arbetat lite, men bara pyttelite och bara på mina egna villkor. Då är det rena avkopplingen.

Vad är det som gör att tiden ibland går fort, fort, och ibland rymmer så mycket så man tycker man är alldeles rik på den? Just nu känner jag mig stormrik på tid, och det gör mig lycklig!