Nästan en hel vecka har vi umgåtts och fått rå om dom – dotter och svärson (och katt)! Gulddagar för oss, det är inte superofta som vi har så gott om tid för varandra. Ursprungsplanen var att vara på landet tillsammans, men vädret tyckte annorlunda. Vi blev i stan större delen av veckan och bara de sista två dagarna valde vi stugan. Men det gjorde inget, vi hittade på saker ändå. Vi balkonghängde och njöt av spektakulära solnedgångar, Sara och Affe tog en middag på stan när Affe fyllde år, vi tog en tur med Dalhemståget, vi spelade spel…
Lyxen med så här mycket tid är egentligen mest att slippa känna att varje minut måste tas tillvara, visst förstår du vad jag menar med det? Att ha ”råd” att bara finnas sida vid sida utan att behöva göra något eller prata hela tiden. Utan bara vara. Tillsammans.
Katten Lucy – gotlänning från början – var måttligt intresserad av sin gamla hembygd. Hon som varit utekatt i närmast vilt tillstånd från början, har nu blivit norra Europas mesta innekatt. I lägenheten besökte hon nådigt balkongen ett par gånger och tittade ut, men vände snart tillbaka till sängen eller något annat mysigt ställe. Gärna under soffan. När hon väl kom ut på landet, dristade hon sig också till att titta ut på trappen en stund, ta en loj lov runt gäststugan och sen återgå till trevnaden under husses täcke i sängen. Trots att hennes dörr stod öppen, blev hon kvar i sängvärmen. Möjligen tog hon det säkra före det osäkra.
Den här veckan lever jag ett tag på, det har fyllt på mig. Jag är så tacksam!
En kväll blev underbar när vi var kvar i stan, då tog vi den korta promenaden ner för klinten till vår ”kvarterskrog” vid vattnet för en öl och lite njut.
En av dagarna tog vi en utflykt till Hesselby där vi parkerade bilen, åt lunch och åkte Dalhemståget Roma t.o.r. En trevlig tur!
På fredag kunde vi äntligen landa vid stugan och njuta av andra saker. Grillning, läsning, kvällar med spel i fotogenlampornas sken…
Lämna ett svar