Som vanligt ett par timmars arbete på förmiddagen, denna marsfredag med aprilväder. Med mina nya mått mätt intensiva timmar, då jag brottades länge och mödosamt med sånt som jag förr raskade av rutinmässigt på några minuter. Svårt att förklara hur några papper så totalt kan förvirra mig, jag har svårt att få ordning på dom och förstå vad jag ska göra med dom. För att inte tala om att förstå vad det står på dom! Allt tar mångdubbelt så lång tid som förr.

Och detta mödosamma tar på krafterna, även det är lite svårt att både förstå och förklara. Men det känns efteråt.

Eftermiddagen bjöd på nagelfix, Lotta och jag hade slagit ihop våra tider och åkte ut till Monica för att bli vårfina. En härlig, skrattig och pratig eftermiddag med extra guldkant.

När jag kom hem var jag milt sagt helt slut. Hur roligt och trevligt det än var, så hade intrycken haglat i åtskilliga timmar, och min hjärna sa stopp. Så hur kunde jag tro att jag skulle kunna gå på Coop Gotlands rockfest Döskallen också på kvällen? Jodå, vi hade köpt biljetter.

Jag vill för mycket, och glömmer att jag inte kan.

Det blev soffan i stället, och tidig sänggång trots att det var fredagkväll. Men med ett nöjt leende på läpparna efter eftermiddagens påfyllning av girlpower.