Min morfars mormor föddes 1875 och hette Anna Lund. Hon var en så kallad ”klok gumma”, som anlitades i bygden för att bota såväl människor som djur med hjälp av dekokter på örter och slikt. Enligt min morfar ska hon ha varit ett barskt och bestämt fruntimmer, men jag tror nog hon hade ett gott hjärta. Hon blev gammal, 90 år, och dog när jag var tre. Dessvärre har jag inga minnen alls av henne.
Min morfar hade nog snappat upp ett och annat av hennes klokskaper, för när jag var nånstans i tonåren och drabbades av urinvägsinfektion, visste han plötsligt på råd. Döm om min förvåning när han drog ut i skogen och plockade ”rävrumpa” som vi kallar det för (har ingen aning om vad det heter egentligen) och kokade starkt te på åt mig. Det hjälpte!
Nu har jag försökt mig på att leka klok gumma, för jag har samlat och torkat älgört för att göra te på i vinter när huvudvärken slår till. Det finns nämligen salicylsyreföreningar i älgörten som liknar dem man framställer på syntetisk väg och stoppar i värktabletter. Värt att prova, tänker jag!