Jag tror jag vaknar till en vanlig söndag utan dramatik. Men hör på riksnyheterna att Garda skola har brunnit ner, och blir rätt alert. Garda ligger bara 6 km från vårt boställe, och genast känner jag mig inblandad.

Efter en löprunda (Stånga runt, halvdöd när jag kom hem!) och lite korsordslösande, bestämmer vi oss för att svänga bort och kolla läget. Jag blir lite fotosugen.

Det är skönt att veta att ingen har blivit skadad, men samtidigt blir jag förbannad när jag hör att branden troligen är anlagd. Det härjar rastlösa och vilsegångna ungdomar i våra trakter, som brukar roa sig med diverse ofog; slå sönder postlådor, busköra med moppar etc. Är det här ett utslag av deras frustration och förstörelselusta? I så fall, hade de tänkt sig att det skulle gå så här långt? Om det är dom, är de nog rätt skärrade nu.

Jag tog några bilder, vi strosade runt bland förödelsen och konstaterade att det är en stor tragedi på alla plan. Barn och vuxna har mist en arbetsplats, en bygd har mist sin fina, rätt nya, skola.

Resten av bilderna ligger i min logg på Facebook, för den som vill se.