Det här är jag. Året är 1963, och det är sannolikt första gången jag är hos fotografen. Jag ser nyfiken, glad och väldigt knubbig ut. Notera michelinringarna på armar och ben, och tänk vad de där strumporna måste ha gjort mönster på benen! Jag kallades Mia-Mojen när jag var liten, eller bara Mojen. Det var morbror Leffe som döpte mig till det, han funkade lite som min storebror. Gulligt tycker jag – Mojen!

Skorna har jag kvar i min minneslåda. Några av vecken på armar och ben har jag faktiskt också kvar. Så här 53 år senare är jag lite mindre nyfiken, kanske lite mindre glad, och – lyckligtvis – mindre knubbig. Men faktum är att det är ändå samma tjej. Fascinerande.