Förra fredagen testade jag ett grepp att välja ut ett foto ur mitt mastodontstora digitala fotoalbum, och så berätta lite kring fotot. Jag ställde också frågan till dig som läser om du tycker det skulle vara en bra idé att ha fotonostalgi som ett stående inslag, och om jag ska döma av gensvaret så var det en usel idé på det hela taget. Ingen verkar tycka så, för jag har inte fått någon respons alls här på bloggen. Men nu vet jag ju hur det hänger ihop med sånt, och att det faktiskt inte skrivs så mycket kommentarer numera. Jag fick några kul kommentarer på FB däremot, där jag publicerade länken hit.

Egentligen vet jag inte varför jag frågade om någon tyckte det var en bra idé, därför att jag själv tycker nämligen den är strålande och tänker fortsätta med det ett tag. Så det så.

Den här bilden visar mitt hem under sju månader, oktober 2000 – maj 2001, då jag flyttade till Visby och lämnade familjen kvar i Norrtälje ett tag. Jag hyrde två rum med en yttepyttekokvrå (jag fick knappt plats att gå in i den) i ett gårdshus på Berggränd i Visby, precis bakom Länsteatern. Gårdshuset är rivet nu och ersatt av en ny byggnad.

Här trivdes jag bra, även om jag bodde bland lånade grejor och var ensam. Jag trivs i mitt eget sällskap, och även om jag självklart längtade efter familjen så hade jag fullt upp med att lära mig allt nytt och inte minst lära mig Gotland. Jag hade att sätta mig in i ett chefsjobb med 20 underställda i en bransch jag tidigare aldrig jobbat i. Jag damp ner på en plats på jorden jag inte visste mer om än jag hade läst i turistbroschyrerna. Jag hade massor att lära mig, och därför var det lite bra att under årets mörkaste månader leva ensam i min lilla lägenhet. Varannan helg reste jag hem till familjen med båten, på den tiden tog den resan 6 timmar i stället för som dagens 3 timmar och 15 minuter. 6 timmar båt, 1 timma buss, en snutt tunnelbana och så nästan en timma buss igen. Sen var jag hemma på fredagen. På söndagkvällen gjorde jag samma resa tillbaka, och då gick båten på natten. 05:45 anlände jag till Visby, och då drog jag min rullväska över kullerstenarna mellan husen, upp mot lägenheten.

Jag har många goda minnen från den här tiden, och jag är faktiskt tacksam för den. När sommaren kom året därpå, kom familjen och hela vårt bohag, och så bosatte vi oss i vårt hyrandes hus i Gnisvärd.

Men det är en annan historia.

(Bonusinfo: den lilla palmen som står bredvid TVn på bilden är i dag högre än jag, och hotar snart att spränga taket i vårt sovrum.)