Paulo Coelho är författaren som alltid höjs till skyarna. Lättlästa berättelser om livets mysterier. Många i världen tar till sig hans budskap.
Jag har läst en del Coelho-böcker, senast i raden var denna. Jag läste inte ut den, för jag ledsnade på att han fortfarande i sitt rätt banala historieberättande staplar livsvisdomar och livsrecept på varandra för att liksom pracka på mig en massa. Ingen finess alls. Mycket av det han har att säga är nog bra, men kan han inte hitta andra sätt att säga det på, så jag som läsare får tro att jag har kommit på det själv?
Ett undantag i hans bokflod är ”Veronica bestämmer sig för att dö”. Den tyckte jag – åtminstone då när jag läste den – var både sorglig och överraskande.
Vad tycker du om Coelho? Kan du hjälpa mig att se något annat?
17 januari, 2011 kl. 18:56
Tack Emma, för din nyansering. Visst handlar det om mottaglighet. Var sak har ju sin tid, i allas liv…
17 januari, 2011 kl. 18:48
ja du…vill först börja med att säga att det var kul att du hittade till mig och lotsade mig hit:)
Jag tycker om Coelho och hans lite smått hjärntvättande sätt att fånga läsaren. Dock är "Segraren står ensam" den sämsta jag läst av honom. Zahiren är underbar och "Veronika bestämmer sig för att dö" likaså. Men absolut, han staplar "klokord" och lite avskavda plattityder på varandra för att pumpa visdom i läsaren och kanske är jag mottaglig för just detta…who knows?! Det är inga litterära mästerverk men det är en skön flykt från vardagen och en påminnelse om vad som är viktigt här i livet och jag delar många av de värderingar han vädrar i sin verk:)
Ha en finfin kväll
Emma
11 januari, 2011 kl. 20:35
Jag har inte läst något av Coelho. Däremot har jag precis slukat (helt rätt ordval i sammanhanget) Igelkottens elegans. Vilken bok!!
Det är i sanning mitt boktips till dig.
11 januari, 2011 kl. 16:10
Pia – där ser man! Inte heller du kan hjälpa mig till en ny syn, alltså 🙂 Jag håller med om att Alkemisten var bra, jag gillade den åtminstone då jag läste den första gången för många år sedan. Men man ändrar ju också perspektiv med åren. Och ja, han verkar trött.
10 januari, 2011 kl. 22:14
Hej Maria och God Fortsättning!
Jag har älskat Paulos böcker ända sedan jag läste Alkemisten. Jag var fullständigt såld när jag läste den. Nu fick jag Segraren står ensam i julklapp. Jag håller på och tuggar mig igenom den men den smakar trä. Vart har den glödande pennan och den förförande texten tagit vägen? Man har svårt att förstå att det är samma författare.
Ha en bra vecka!
3 januari, 2011 kl. 18:16
P – det var just det som var finessen med den boken tyckte jag. Efteråt förstod man.
Hej C, kul att se dig här! Ledsen om jag förstört lässemesterplaner, men jag tror faktiskt att du skulle tycka samma sak om Coelho som jag. Tack för boktips, ska absolut läsa den!
2 januari, 2011 kl. 23:36
Jag har någon Coelho som ligger i hyllan som jag inte läst, tänkte ta med den på semestern nu snart men nu blir det kanske inte så då…
Överlägset bästa boken jag någonsin läst är Atlas Shrugged av Ayn Rand (Och världen skälvde på svenska tror jag)
Hade jag läst den när jag 14-15 hade jag inte varit där och den jag är idag.
Ögonöppnare!
2 januari, 2011 kl. 14:17
Jag har bara läst boken om Veronica. En kär vän satte den i händerna på mig och halvvägs in i boken undrade jag varför. Det förstod jag dock när jag hade läst ut den. Den hade ju en poäng.
Har ingen större längtan efter att läsa fler, i synnerhet inte efter att ha läst här. Hihi!
2 januari, 2011 kl. 10:22
Jaha Annika, Åsa och Pia – er hade man ju ingen hjälp av när det gäller att återupprätta bilden av Coelho! 😉
2 januari, 2011 kl. 10:15
Jag som alltid tyckt om Paolo Coelho är nog benägen att hålla med Dig Maria. De senaste böckerna jag läst av honom läste jag heller aldrig till slut.
Mycket av det han skriver om är ju trots allt självklarheter.
2 januari, 2011 kl. 09:19
Jag har inte läst någon bok av honom, men jag förstår ändå hur du menar. Samtidigt kanske det är så att man har olika mognadsgrad på olika områden beroende på vad man gått igenom i livet? Somliga har inte haft tillfälle att processa vissa saker och får aha-upplevelser när de läser någon annans livsråd, även om de för andra kan te sig både banala och påträngande.
2 januari, 2011 kl. 08:04
Jag kan tyvärr inte hjälpa dig alls med att tycka bättre om honom, för mig är han rena kräkmedlet. Som författare är han en katastrof och som spridare av "livsvisdom" är han spekulativ. Han vet precis vilka strängar han ska spela på för att få framför allt kvinnor att sjunga med och jag har aldrig känt att han är genuint ärlig med sitt budskap.