Gå till innehåll

Nyduschad, nyäten och nöjd. Efter en arbetsdag med lätt huvudvärk, tog jag mig till detta fenomoen som heter FRISKIS & SVETTIS! Två gånger i veckan försöker jag komma dit, och två gånger i veckan är det poweryoga som gäller. Veckan avslutas med några hundra meters simning om allt går som jag vill. Jag mår bra av att röra på mig, men makterna ska veta att det krävs sin kvinna för att komma iväg på dessa pass!

Klockan 17 på måndagar erbjuds ett medelpass i Sävehallen i Visby. Det är KNÖKfullt än så länge, nyårseffekten sitter i. Tjugo minuter i fem stänger man dörrarna, då är vi fulltaliga. Om vi ska kunna vifta och skutta obehindrat, går det inte att ta in hur många som helst. Jag känner viss tveksamhet till att ta mig dig så tidigt, och under lång tid trängas i enbart väntan på det magiska klockslaget. Men det är värt det!

I kväll var det en vikarierande ledare från fastlandet, närmare bestämt Huddinge. Ett jättebra pass, jag var fullständigt slut och svetten rann efteråt. Det ska något visst till för att få mig så kämpaglad att svetten rinner. Det hemliga receptet heter bra musik, rörelser som är roliga och inte för svåra, och en ledare som hela tiden generöst berömmer. Jag suger åt mig och tar i lite till!

Det roligaste av allt var att jag fick en riktig backlash under passet. Han använde rörelser som jag lärde mig i tidernas begynnelse, i Friskis & Svettis i Norrtälje på 80-talet. Kanske till och med sent 70-tal, om jag anstränger minnet. Gamla hederliga Friskis-moves, så det stod härliga till.

Och huvudvärken släppte, som genom ett under. Jag VET ju att det alltid blir så.

Nu är jag vederkvickt och oerhört nöjd med mig själv. Längtade hit till bloggen för att riktigt få dela med mig av underverket som heter motion. Nu ska jag hårdkoka två ägg att ta med i morgon bitti, för då måste frukosten tas med till jobbet. 06:15 tar jag bilen till Visby för att börja dagen med ett härligt yogapass. Återkommer om detta!

Söndag och solen skiner generöst. Blåser lite snålt dock när man kommer ut på vidderna (vi bor ju på prärien!), så skenet bedrar en smula.

Jag sitter och förundrar mig över att jag är bloggare, har ännu inte vant mig vid tanken. Leker lite med layouten, och kommer nog så småningom att piffa till sidan lite. Men jag tar det piano, ska vänja in mig först!

Kan konstatera att jag har en skön och bra helg - käre maken är bortrest så jag är ensam med hunden. Jag eldar i kaminen och gör saker i min egen takt. Äter sånt jag känner för. Dammsuger, tvättar lite, byter lakan, vattnar blommor, torkar bänkar. Och arbetar... Har mycket jobb som inte hinner göras på vardagarna och ofta tar jag till helgerna. Men den här helgen har det liksom varit... jobb hela tiden nästan. Jag planerade det när jag visste jag skulle vara ensam - att jag skulle arbeta hela helgen. Men hur friskt är det egentligen? Jag är liksom aldrig lagom, bara matar på nytt jobb hela tiden. Och ingen annan stoppar mig ju, sånt måste man göra själv. Jag är dålig på det. Å andra sidan har jag ett ansvar för att mycket blir gjort, och inte bara det - blir BRA gjort.

Huvaligen.

Min clou med det här inlägget var att jag kommer att hinna med det arbete jag hade tänkt mig i helgen. Men sen är tiden slut, och det är dags för en arbetsvecka igen. Var tog min återhämtning vägen? Lite av den har jag fått smaka på, men det räcker inte! Jag skulle behöva åtminstone en dag till i helgen för att känna mig ordentligt fit for fight på måndagen.

Hur gör alla andra?

Lägger in en bild på Shiva, vår lurviga cockertjej. Tycker hon pryder sin plats på den här sidan! Just nu ligger och och snarkar högljutt vid mina fötter. Mysfaktorn är hög!

Tänka sig. Att blogga. Har i hemlighet drömt om det en tid - varit avundsjuk och inom mig tittat snett på alla dom som "haft tid" att hänga framför datorn och skrivit mer eller mindre meningsfulla inlägg för en cybervärld där man inte vet om man över huvud taget blir läst. Men ändå.

Man får skriva.

Jag vet inte om jag har tid, å andra sidan skriver jag dagbok varje dag. Har så gjort i hela mitt liv tror jag, och det tar inte många minuter. Dessutom är platsen framför datorn en av mina arbetsplatser. So - why not try?

Så det här är mitt debutinlägg. Tam-ta-ta-ta!!! Egendomligt stilla för att vara en debut.

Den andra halvan av mig - käre maken - befinner sig på annan ort. Närmare bestämt Västerås, där sossarna (mitt parti) har några såna där kommundagar. Man springer runt på seminarier, peppar varandra och laddar inför EU-valet i juni. Viktigt, viktigt. Men det är tomt när han är där och jag är här. Han är valledare, och måste givetvis uppdatera sig. Resten av familjen är vår cocker Shiva, som snarkar högljutt nere i hallen. Henne har jag heller ingen glädje av i denna magiska och banbrytande stund. Suck.

Nåväl. Jag känner mig nöjd med att ha startat, och tänker nu försöka vårda min blogg. Hoppas någon -någongång - finner ett nöje i att läsa den. Men om inte - det gör inget! Jag finner ett jättenöje i att få SKRIVA den. Och en närmast pervers njutning i att veta att den ligger där ute i rymden för allmän beskådan!